att sprida ljus och glädje

I dag är det Lucia och många lussetåg sprider idag både ljus och glädje. Ikväll ska jag och mannen gå till kyrkan och lyssna på barnbarnet som ska sjunga solo. Att sjunga i kör är ett av hennes intressen. Ett mysigt intresse . Ett annat har blivit att rida. Hon har nyligen mer på allvar börjat intressera sig för hästar och ridsport. Hästar har hon gillat hela tiden men det är stora djur som kräver lite respekt. Redan när hon var mindre fanns ridintresset där men blommade inte riktigt ut.

Här på bilden sitter hon på våran halvlodshäst av modell större. Hela 176 cm mkh.

Ser ut som båda är aningen fundersamma. Chess, eller "vita nosen" som han kallades, var alltid försiktig och behöll lugnet i alla situationer när hon var med. Förstår att Julia kände respekt.

Vita nosen var stor och rejäl men hade ett stort vänligt hjärta. Piss men aldrig elak. Saknar honom så. Verkligen något att hålla i när åskan går.

Hans vackra uttrycksfulla huvud med en blick som får viflken hästmänniska som hels att smälta.

Ett stort hjärta i en stor kropp

Det är lätt att förstå att Anna kanske är lite ringrostig. Jag tror bestämt att det var ända sedan denna bilden/hästen som Anna red så där på riktigt.

Hästen, som var världens absolut goaste halvblod finns nu tyvärr inte längre med oss. Åldern tog ut sin rätt.
Chess var lika snäll och pålitlig som han var stor. Å stor det var han. Hela 178 cm mankhöjd. En gentleman i hela sin storlek.
Här gick det utan oro att sätta upp ett ovant barn eller en rädd ryttare. 
Alla behandlades med respekt och lugn.
Ville man sen träna med honom blev han genast yngre och kunde både kicka och spralla .
I honom fanns det plats för ett stort hjärta

Jag tror bestämt att han var världens bästa häst.

Nu blir det för Anna till att ta sig an en ny häst. Också denna har hög ålder och ska få gå och ha det bra på ålderns höst.