En hemsk historia om ett barn, en häst och en kanin

De flesta hästar är ju ganska snälla mot både människor och djur, det är ialla fall den uppfattningen jag fått.
Men med en av våra hästar var det lite annorlunda. Inte för att han inte var snäll mot människor och även mot de flesta andra djur, det var bara ett djur han inte för sitt liv kunde tåla och det var en kanin!! En underbart söt vit kanin.

Vid den tiden det begav sig hade vi våra hästar inackorderade i ett inackorderingsstall med många andra hästar och en del andra djur som kan tillföras gruppen sällskapsdjur och husdjur

Stallet ägdes av en familj med en dotter som vid tillfället var fyra-fem år gammal och som hade en alldeles egen helt underbar vit kanin. Kaninen gick ibland, under uppsikt, lös i stall och i trädgården noga övervakad av ägarinnan men även av en anställd som hette Arthur.

En dag när alla hästarna var i sina hagar, kaninen i trädgården med flickan medans vi andra var upptagna med våra dagliga sysslor rusar flickan in till sina föräldrar vilt skrikande och med tårarna forsande utmed kinder, ” pappa, pappa Arthur tar ihjäl min kanin”.  Att gamle goe Arthur skulle göra något sådant var helt otänkbart varför pappan lugnar sin dotter med orden ” nä det gör han inte du vet att farbror Arthur inte gör djur illa”. Nu skrek flickan än högre och fick panik i rösten när hon förklarade för pappan att det inte var farbror Arthur utan hästen Arthur. Våran häst hette nämligen också Arthur. Nu blev det fart på pappan, men det var försent.
I ett obevakat ögonblick hade kaninen icke ont anande tagit sig in i hästhagen och där mött sin banemann
Hästen Arthur tog det hela med ro och betade lugnt vidare som om inget hade hänt.

Trots denna hemska händelse är vi fortfarande bästa vänner med familjen, även med barnet och vi pratar ofta om den traumatiska händelsen det var för ett barn som verkligen älskar sitt husdjur.

( häst nr 6 i min lilla presentation)