Häromdagen stötte jag på det här huset som ju utan överdrift har ett visst renoveringsbehov.
Jag trodde först att huset brunnit men så är inte fallet.
Jag vet inte varför men jag stannade bilen, satt en stund och titta på dessa rester av ett hus som med största sannolikhet upplevt så mycket.
Här har det bott människor som delat sin vardag med detta hus. Det kändes som det varit ett vackert hus med värme och kärlek. Kunde nästan höra barn som lekte i trädgården eller hjälpte till på åkern, för detta hus ligger på landsbygden.
Jag kunde ana ljusa gardiner och pelargonier i fönstren. Jag kunde tänka mig mor i huset hämta vatten i pumpen som står på gårdsplanen.
Den lilla vägen som leder utanför huset är säkert inte från tiden. Den har dragits fram senare och kanske är det nu man övergett huset.
Här ligger nu resterna av huset som ett minne av en svunnen tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar