Egentligen var hon inte vår och inte tänkt att stanna hos oss men det bara blev så.
Detta New Forest sto kom till mig för att ridas in och prepareras inför utställningen på Elmia. Visst hade jag träffat henne förut men det var liksom bara en häst för mig. När jag blev tillfrågad om jag kunde ta mig an uppgiften svarade jag självklart ja, att jobba med unghästar var ju ändå det roligaste jag visste.
Så kom hon då...och jag vill påstå att så fort hennes hovar trampade vår mark blev jag förälskad i denna ljuvliga varelse. Vi arbetade tillsammans och för varje dag blev banden allt starkare mellan oss. Hon var förstås ingen häst som jag själv kunde rida och träna för egen del, men släppa henne kändes helt omöjligt.
Nu hade jag turen att hennes ägare var en snäll och känslosam man och tillika en nära vän till oss så efter utställning i Jönköping gick hästtransporten åter till oss och denna gång var det för att Cindy skulle stanna. Cindy var en förtjusande häst som alltid var vänlig och alltid gjorde sitt bästa. Jag kan inte minnas att någon någonsin trillat av eller att hon stuckit iväg med någon. Nu var hon inte bara snäll mot människor utan fungerade i alla sammanhang och med alla både djur och människor.
Hon var genomsnäll. Glad jag fick lära känna henne och ha henne i min ägo under en del år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar