Jag och mannen ska åka iväg till våra gamla hemtrakter idag, då är det nästan ofrånkomligt att man börjar tänka tillbaka en aning.
Jag minns trädgården som ganska mysig och lummig. Här kunde hundarna springa fritt trots att järnvägen gick alldeles bakom häcken.
Här har det grillats mycket och en del sommarfester har vi haft.
Det jag kanske minns allra mest är barrträdet som syns till vänster, litet och klent den dag vi flyttade in men ganska snart växte det upp till ett stort och yvigt träd med karaktär.
Sol och skugga......vilket man nu än föredrog fanns att tillgå.
Jag som trodde att vi skulle bli störda av tåget som frekvent rusade förbi alldeles inpå. Så blev det inte.
Jag som trodde att vi skulle bli störda av tåget som frekvent rusade förbi alldeles inpå. Så blev det inte.
Från TV-rummet på övervåningen kunde vi se ut över hagar och långt bort över det platta landskapet.
Här uppifrån kunde jag hålla koll både på hästarna i hagen och på gässen i sitt eget hus därute.
Järnvägen syns där till vänster.
Här dundrade tågen fram ganska ofta per dygn men varken vi eller hästarna stördes av dessa. Det blev ett dagligt inslag.
Här dundrade tågen fram ganska ofta per dygn men varken vi eller hästarna stördes av dessa. Det blev ett dagligt inslag.
I hästarnas vindskydd stod ofta stona med sina föl och kikade på tåget, eller så stod de intill stängslet alldeles invid spåret och tuggade sitt gräs opåverkade av att tågen kom och gick. Inte ens tutan som ljöd varje gång tåget passerade övergången, som ligger alldeles vid vårt hus, oroade dem.
Här lärde sig våra föl mycket om häftiga rörelser , buller och plötsliga ljud.
Nåja, nu är vi inte där längre och nu är det annat som gäller. Men idag ska vi besöka Nils Holgerssons gymnasiet, vår dåvarande granne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar