mitt bidrag till galoppsporten

Härom dagen satt jag och vår hästskötare och diskuterade galoppsport i allmännhet och den ibland bristen på ryttare i synnerhet.

Hästskötarens geniala idé var att jag  ( alltså undertecknad) skulle kunna ställa upp vid behov. Med ett förflytet som ryttare,(dock inte som jockey)  tyckte jag kanske inte idén var så dålig. Försöka duger (kanske).

För att komma i rätt stämning gäller det först att få på gällande outfit......

Man tager vad man haver........

Jockeydressens överdel passade väl si så där om man uttrycker sig snällt. Ett grimskaft fick fungera som livrem.
Byxorna aningen för korta men det kan man leva med. 

Stövlar, fanns tyvärr inga andra än tränarens vintergummi. Dessa fick duga.

Okey, vikten är viktig. Nu till invägningen.

Det gick väl också si så där. Ett eller några kilos övervikt stannade vågen på. Kanske går det att basta av något kilo, men vägen är lång till idealvikt.

Vaderad klädsel och inbyggt fett kan vara en fördel om något skulle gå galet och man hamnar på marken

Utrustning fram och så påväg till boxen där den tilltänkta hästen befinner sig. Eller kanske gömmer sig om den förstått vad som komma skall.

Framme vid boxen!
Nu måste hästen få en chans att hämta sig. Synen kan ju bli en chock för honom.

Dock måste jag påpeka att även om klädedräkten inte passade perfekt så var den ändå väl genomtänkt. Lägg märke till att både midjebältet (grimskaftet), pisken och handskarna hade rätt färger. Teamets gröna färg!

Hästen är av den kloka sorten och låtsade att allt var normalt. Troligen bad han en bön om att det han såg inte var verklighet.

Hunden däremot såg betydligt mer skräcklsagen ut!!!