Vaknade hyfsat tidigt av att regnet piskade mot sovrumsfönstret. I fjärran dånade det misstänkt.
Det måste nog vara åska på gång. Vad gör då jag om det är åska, eller ens påminner om åska, i min närhet. Jo, självklart. Fram med telefonen, letar upp hörlurarna och så in på toaletten på övervåningen.
Här finns inga fönster och med volymen på något så när hög volym kanske jag kan undgå att höra knallarna. Att hög volym kan vara skadligt för öra och hörsel är i det skedet helt ointressant. Åska är då rakt mycket värre än skadad trumhinna och tinnitus enligt min (kortsiktiga) bedömning.
Det måste nog vara åska på gång. Vad gör då jag om det är åska, eller ens påminner om åska, i min närhet. Jo, självklart. Fram med telefonen, letar upp hörlurarna och så in på toaletten på övervåningen.
Här finns inga fönster och med volymen på något så när hög volym kanske jag kan undgå att höra knallarna. Att hög volym kan vara skadligt för öra och hörsel är i det skedet helt ointressant. Åska är då rakt mycket värre än skadad trumhinna och tinnitus enligt min (kortsiktiga) bedömning.
Mannen som inte är rädd för åska tog ut Daddy (som visst inte heller är rädd för åska), och morgonarbetet i stallet kunde börja. Själv smög jag runt i huset och när jag bedömde faran över blev det lite arbete vid datorn. Nu var det ju så denna dag att åskan liksom kom och gick, vilket fick till följd att min datorn öppnades och stängdes minst fem gånger innan jag bedömde läget som säkert.
Själv skulle jag kunna tänka mig att likt hästen på bilden gömma mig under en massa höstlöv, om bara inte åskan kunde hitta mig där.
Som ni kanske redan gissat så är jag ÅSKRÄDD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar