Enligt tradition var det så att just i dag den 9 december, på Annadagen, skulle lufisken läggas iblöt. Detta minns en del av oss med skräckblandad förtjusning.
I vår familj togs den stora zinkbaljan fram och däri placerades den torkade fisken, långan, som nu skulle genomgå lutning fram till jul då den skulle inta kanske huvudplatser på det dignande julbordet.
Varje dag skulle det bytas vatten på fisken som sakta men säkert svällde och fick en mer och mer mjuk konsistens. Lukten av soda talade om för osss barn att julen var nära.
Lutfisken serverades kokt med potatis och en helt ljuvlig hemmagjord stark senapssås. Faktiskt, redan som barn gillade jag lutfisk. Vad smakade den då, ja kanske inte så väldigt mycket en del påstår att den smakar tvål men det kan jag inte hålla med om.
Numera har kanske inte lutfisken samma självklara plats bland julmaten men jag äter den gärna. Vem vet kanske finns den på vårt julbord iår.
Den 9 december också Pepparkakans dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar