Den här byvägen vi bor vid ser mer ut som en lerig stig, hal och slipprig.
Det är dyngsurt i hela hästhagen som nu är upptrampad till oigenkännlighet. Kanske var det så att Fran, vårt i vanliga fall så lugna trygga orädda fölsto, halkade eller på annat sätt blev skrämd imorse vid utsläpp för hon brakade med buller och bång rakt igenom staket inkl. eltrådar och därefter direkt tillbaka in i hagen igen fast genom ett nytt hål. Nu kan man ju kanske fråga sig vad det var för fel på det första, men det är inte lönt för även om hästen kunnat svara så är dom varken rationella eller logiska. Nä det blev för husse att med ficklampan, ny eltråd och spik försöka bringa ordning i rådande kaos.
Själv körde jag iväg till jobb, vilket Lasse var nöjd med.
Allt till ackompanjemang från ett ihållande regn
Under tidig morgontimma gjorde jag också en ny upptäckt, en upptäckt jag helst inte velat göra.
Till min förvåning och inte minst besvikelse gick det idag upp för mej (läs oss) att en av mina långbenta hönor faktiskt är en TUPP:
Detta uppdagades när han i hönshuset denna tidiga morgon med stark, men kanske inte ännu helt klar röst, gjorde allt för att överrösta de andra tupparna
Denna fredag hade vi lite jul-lunch på jobb tillsammans med några andra kolleger som sitter i samma hus som vi. Det blev en trevlig och avslappnad stund som vi alla njöt av.
Nu blir det en stund med vardagshjältar på TV, sen blir det tidigt i säng, det blir som bekanten ny dag imorgon med nya utmaningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar