en gråhårig polska

Benita var ett Polskt halvblodssto, skimmel till färgen.  Härstamning okänd, eller så har jag förträngt det.
Benita var väl ingen häst jag kunde rekommendera till någon.

Jag köpte henne när jag egentligen var och kikade på en annan häst som skulle ingå i vår ridverksamhet. Där borta i hörnboxen stod hon, den späda gråskimmeln med de alerta och pigga ögonen. På något sätt tilltalade hon mej.  Ägarna var inte sena att gå med på att sälja även henne och varför förstod jag ganska snart.

Att hantera Benita i boxen var farofyllt, nästan med livet som insats. Hon gillade inte att man tog på henne och än mindre rykta henna. Hon var i det närmaste helt omöjlig att hantera i boxen. Att binda upp henne var i början inte ens att tänka på. Hon var livsfarlig

Skötsel av hovar såsom verkning och sedermera skoning var ett livsfarligt äventyr för både hovslagare och de personer som bistod honom.  Hästen  var helt skräckslagen  och slet allt vad hon orkade för att komma fri.  Vi hade turen att ha en lugnt och tålmodig hovslagare som inte gav upp utan lät det  sin tid.
Så var det ju det där med att rida henne…….att ta sig upp på ryggen var i sanning inte det lättaste. Hon sparkade, hoppade, snurrade, bockade och kastade sig ja, ibland  t.om. la hon sig ner på marken.

Men det som var konstigt var att när man väl kommit upp på ryggen blev hon som en helt annan häst.
Hon var helt underbar att rida, ja det var faktiskt så.
Jag red med förtjusning både markarbete och turridning med henne, ensam eller i sällskap alltid lika trevlig att rida.

I hagen fungerade hon utmärkt. Bråkade aldrig med andra hästar och som vi uppfattade det var hon ”omtyckt” i flocken.

Detta hända på den tiden det importerades en massa polska hästar till Sverige.
Många av dessa importer var tyvärr i dålig kondition och bar säkert på en hel del mindre trevliga erfarenheter.

Benita fick ett bra liv hos oss.
Så småningom gick det allt bättre att hantera henne från marken, men helt bra blev det aldrig.
Som ridhäst var hon trevlig, pålitlig  och samarbetsvillig.

Hon var en häst det fanns mycket restriktioner och regler kring i vårt stall.  Inte vem som helst fick gå in till henne vare sig i box eller hage. Fungerade bra tillsammans med andra hästar i flocken. Stora svårigheter att komma upp på ryggen på henne, snurrade, bockade och bar sig åt. Väl uppe, var hon hur trevlig som helst att rida. Red henne med förtjusning på markarbete och ute, ensam eller i sällskap alltid lika trevlig att rida.
Vilka konstiga hästöden det finns......

 Tyvärr finns ingen bild på henne. Men inom mej kan jag se henne framför mej när jag vill.