en travare i miniatyr

För en hel del år sedan tyckte vi det där med travsport var kul så vi skaffade oss några ponnytravare av rasen Russ och det har vi aldrig ångrat.  Vi har haft så otroligt kul med dessa fantastiska travare i miniatyrstorlek. Eftersom vi själva var för gamla för att köra dessa i tävling fick vi ju också skaffa oss kuskar. Våra två duktiga hästskötare  blev också bra kuskar som fick vars en eller flera hästar att köra lopp med. En av dessa goa pållar skall jag berätta lite om idag.
Hans namn var Chikino och var vår första ponnytravare om jag minns rätt. Tyvärr, tyvärr minns jag inte härstamning eller uppfödare till denna bedårande häst som var född i Småland någonstans och året var 1968 så det är ju några år sedan. Han såg ut som en stor häst i miniatyr, mörkbrun med bläs.
Under veckan tränade vi där det fanns möjlighet och när helgen kom var det tävling, antingen på Jularps travbana eller på Tomelilla travbana.   Vi tränade säkert inte optimalt för vi visste ju inget om träning och träningsmetoder. Vi höll våra hästar friska och glada och det är en viktig bit i all träning. Vi var också noga med deras hovvård. Jag minns inte något tillfälle med hälta eller skador. Vi tränade på de mest skiftande underlag, ibland blev det lite träning på någon grässlinga eller så blev det en lång skritt-tur på asfalt eller grusunderlag och på det viset blev också våra hästar säkra i trafiken. Ridträning blev det  för att ge allsidig och omväxlande träning.När vi första gången startade gick det väl inte särskilt bra så här med facit i hand. Vi kom ju naturligtvis sist men det tyckte vi inte gjorde så mycket för vi tyckte själv att vi körde bra och ganska fort. Det anordnades också så kallade gubb och gumlopp vid varje tävlingsdag där de tränare/ägare som fallit för åldersstrecket fick köra ett lopp.  Jag behöver väl inte berätta att vi även där kom sist under några lopp, men sen ska ni veta att sambon fick upp farten när han kom på knepet och körtekniken och blivit lite fartblind. Nu gick det bättre, hästen var mycket duktig och sambon var också duktig så pass duktig att han blev champion på både Jularpsbana och Tomelillabanan samma år.  De´ni

I de vanliga loppen gick det ganska bra mest hela tiden, Jonna som var Chikinos kusk körde honom både bestämt och djärvt. Det var fler en gång som hon blev varnad och fick böter för snäv körning eller trängning. Ekipaget Jonna/Chikino var ett bra team så bra att de blev kvalificerade och uttagna till Derbyt. Ett missförstånd kring anmälningsrutinen gjorde att vi tyvärr inte gavs möjlighet att starta där.

Efter några år med dessa underbara ponnytravare var övergången till stora varmblodstravare naturlig.
Chikino var till salu och såldes till en familj där han levde under resten av sina dagar.