det var nog så det började......

Bilden är från 1974

Genom årens lopp har det passerat ett antal hästar som under kortare eller oftast längre perioder, bott hos oss.
Här presenterar jag en av dem

Jag börjar långt tillbaka i tiden, till en av mina allra första  hästar.
Kismet Lobell var en varmblodstravare, svart till färgen och med en snygg exteriör.

Jag köpte honom för att ha som ridhäst. Affären gjordes upp på vintern och några dagar efter han anlänt till vårt hyrstall spändes vagnen för och vi begav oss ut på en tur.

Vagnen, som var en stor tung åkvagn med järnhjul, hade jag fått låna av säljaren.
Mitt förstånd och kunskap räckte inte till att förstå skillnaden mellan att dra en sulky, som han gjort så många gånger, och att dra denna tunga vagn som tillika förde ett mindre oväsen då den framfördes på grus eller stenbelagda vägar.

Sagt och gjort, vi hade bestämt oss för att köra och "tomta" på en lekskola i en by dryga milen bort.
Först måste vi dock ta oss genom stan, som i detta fall var Lund och klockan var ca halv fem på eftermiddagen, alltså när all trafik var på väg hem.
Vid ett trafikljus inne i stan upptäckte vi att det inte var så lätt att stanna. Hästen var nu ganska ivrig och naturligtvis lite orolig.

Nåja sent om sider kom vi fram och barnen blev förtjusta.
Hemvägen valde vi en längre men mindre trafikerad.
Alla kom hem oskadda och välbehållna.

Denna händelse har lärt mig mycket och jag tänker ofta på hur illa det kunde gått.

För lite kunskap, övermod räddades av en sund häst.

Så småningom lärde sig hästen både att fatta rätt galopp i rätt tid och att hoppa.
Hoppa gillade han och gjorde det bra.
Vi startade i två mindre lokala hopptävlingar och han vann båda.

Hela livet var han hingst, vilket ju också påverkade.

Hästen fanns hos oss i 9 år och han har för alltid en mycket stor plats i mitt hjärta