Just nu har jag valt inte vara aktiva på bloggen

Tyvärr finns det saker i mitt liv just nu som gör att jag inte finner intresse i att blogga.

Jag tar en pause och hoppas att allt snart ter sig ljusar och då är jag här igen.

Tills vi hörs och ses.........Ha det gott.

Var rädd om er

stackars liten

Lillemor, vår lilla kattmamma med en kattunge kvar här hemma har varit försvunnen och saknad under ca en veckas tid.

Att hon blivit påkörd har varit i våra tankar många många gånger under denna tid. Vi har naturigtvis letat efter henne i alla utrymma, längs vägen och kring närbelägna hus och gårdar. Inte har hon gått att finna. 

I fredags tyckte jag att jag såg en katt som liknade henne som kröp in i en buske, några hundra meter från vårt hus, och sen kunde jag inte se den längre.

Så idag fick vi det bekräftat. 

När vi kom hem låg hon i stallet. Totalt utmattad och nästan inte kontaktbar.

Ena bakbenat var svårt skadat. 

Genast lyfte vi upp henne och bar in henne i värmen.

Nu får hon vila ut över natten så får morgondagen utvisa om kattens liv går att rädda.

Det blir förmodligen en till stora delar sömmnlös natt för både mig och husse.

Julklappstips från coachen

Denna läckra tekanna hittar du hos fasters Himlagott 

Underbar tekanna i form av ett äpple finns i färgerna rött och grönt. 

Vilket julklappstips

Vilodag....i ordets rätta bemärkelse

Efter en sen kväll i supertrevligt sällskap och härlig mat är det toppen med vilodag. 

Idag blir det så. Inga onödiga aktiviteter.

Vi firade Martins födelsedag igår. En härlig kväll med massor diskussioner, skratt och kanske blev vi lite högljudda men på ett trevligt sätt.

Vi hade alltså en supertrevlig kväll.

Sådana träffar vill vi ha mer av-

Idag är alltså en annan dag. Vila, slappa framför TV:n, mysa med favoritaktiviteter och inget mer. Så blir denna söndag.

Kanske skulle man kunna äta en bit av den goda choklad/kolatårta som Anna gjort och bjöd på igår.

lördag och vilodag

Det är lördag och jag är ledig. Jo, det brukar jag ju förstås vara varje lördag men idag tänkte jag verkligen vara ledig. Ledig så där på riktigt ni vet. 

Ledig...att inte göra någonting. Bara ligga på soffan och slappa. 

Ikväll ska vi på kalas så det är ju inte helt fel att vara utvilad och pigg då.

Först bara dammsuga upp det värsta av hundhår och katthår. Sen tvätta golv i kök, hall och badrum. Vill ju inte bli täckt av djurhår efter duschen.

Så förstås en sväng till affären, lite extra mat hemma i skåp, kyl och frys kan väl aldrig skada. Hinner jag nog lagom till första maskinen tvätt är klar.

Sambon är iväg och tränar häst så det är lungt och avslappnat här hemma. Gäller att passa på att göra ingenting.

När sambon kommer hem är det dags för hovslagaren att komma så våra hästar blir fina om sina hovar.

Känns som det därefter är hög tid för dusch. 

Sen bär det iväg till kalas.

Kanske blev det inget av med att slappa.

Nåja det får väl bli imorgon då.....

Flyttlasset är framme

Husgeråd och möbler har nu lämnat Limhamn för att hitta sin nya hemvist i Bunkeflostrand. Inte så långt, men ändå.
Det var den lättaste flytt jag varit med om. Allt var väl packat och organiserat. Bara att bära ner till bilarna.  På nya adressen var det lika väl planerat. Bara att bära in och ställa på plats.
Lunch, och så var det hela klart.

Glädje..............veckans ordspråk

Visst finns det mycket att vara glad över.
Tänk att ha ha förmånen att få vakna varje morgon och ha ett jobb att gå till. Känna sig behövd. Göra skillnad.

Själv har jag förmånen att få ha ett jobb där jag kan hjälpa människor som är mer eller mindre utsatta. Att finnas till när någon behöver stöd eller hjälp.

Tänk vilken lycka och ynnest att få vara frisk. Kunna ta hand om sig själv, göra egna val, kunna se, höra och ha en fungerande motorik.

Det är inte självklart för alla ha ha sin frihet. Kunnna röra sig fritt och få uttala sin åsikt. 

Att ha mat på bordet och tak över huvudet är inte för alla en självklarhet.

Inget är för litet att vara glad över

Tror jag skulle kunna ägna större delen av dagen att beskriva vad JAG har att vara glad över men jag nöjer med mig detta.

Nu går det nog inte längre

Ute på vår frilandsvinranka hänger denna klase med blå druvor kvar. Sista klasen för året. Sen länge är vindruvorna från altanen både mogna, plockade och uppätna. 
På vinrankan där ute finns knappt några blad kvar men druvorna verkar inte villa ge sig för hösten. Stadigt sitter den kvar.
Var ute i eftermiddags och plockade några av druvorna för att smaka. Jo då. Goda, söta trots att den ännu inte riktigt hunnit mogna klart.

otroligt men sant......

Elsa har gästat oss i helgen. Vet inte om det är våra hundar eller det är Elsa som tycker det är roligast. Ett är i alla fall säkert. Skoj har dom. Leker och busar i ett. Knappt lugnt på natten. Alla tre kommer så fint överens trots att de leker så olika. Jo, så är det. Jag har haft mycket hundar men inga som varit så rastypiska i sina leka som dessa två Mudi.

Ibland känner sig nog Charley aningen utanför. Nu tror jag inte han bryr sig så mycket. Han är på gamla dar ganska nöjd med en promenad i trädgården på egen hand. Eller varför inte passa på att rymma hemifrån en stund.

Nu har vi som tur är ännu en hund, "Bengtsson" som kommer från stan ibland för att leka. Här är det visst Charley som är favoritkompisen.
Bengsson är kanske ännu inte så van att umgås med andra hundar så ibland blir det lite morr och gnissel. Blir det för stökigt och tråkigt så tar han sig en tur och letar efter något begagnat ben som han med förtjusning knaprar på. Konstigt nog blir det inte bråk eller sura miner kring benen. Kanske för att det finns gott om dom. De räcker till alla och blir över.

Att vår Frank är både stor och något överviktig vet vi om. Men det blir väl tydligt när man ser dem sitta bredvid varandra som här på bilden.

Inte kan man tro att lilla Elsa är mamma till den den kraftfulle Frank. Men precis så är det.

det lider mot kväll

Jo, det blev en riktigt bra dag.
Besökt Fran, vårt gamla trogna avelssto, i hennes nya hem. Verkar som hon trivs utmärkt. Jag vet ju att hon får all den uppmärksamhet som hon nästan kräver. Fran är en häst med principer och en vilja som lätt kan övergå till tvärhet. Ibland måste man behandla henne lite varligt, nästan silkesvantar. Hon lider också ibland av klastrofobi. Allt detta känner Anna väl till och jag vet att Fran kommer att få det hur gått som helst här hos Anna.

Efter besöket har jag nog utfört så mycket aktiviter. Lagat lite middag. Stuvad blomkål, kassler och lite karamelliserade cocktailtomater.
Smakade riktigt gott.
Sambon ser på fotboll och snart blir det kvällsfika med Mårtens-bakelse.
Hmm  ska bli gott. Vem kan väl tacka nej till en bakelse. Inte jag. Eller rättare inte vi.

Det blir en bra dag

Om man är ledig, inte har en otrolig massa måsten och regnet formligen öser ner då vet jag att det blir en bra dag.

Jag kan göra vad jag vill. Precis vad som faller mig in. Sitta framför min dator och jobba med allsköns ting. Det kan bli blogg, aktivitetsplaner, skriva protokoll, planera verksamhet, googla och ja, vad som helst som faller mig in.

Idag har jag tagit bort alla måsten.

Ute öser regnet ner. Det blåser. Igår krattade jag bort en massa löv från vår trädgård. Idag verkar dom ha kommit tillbaka ( eller är det några andra)

På vår trapp står en vacker höstgrupp i höstens fina färger. Den är värd att kika lite närmre på.

Jag gillar hösten för dess enorma färger.

Det kommer också att bli en tur till vårt andra stall. Två tävlingshästar och en pensionär har vi där.  

Det är vad som är inplanerat för denna dag. Allt kan ju hända så vem vet

Vissa händelser har man svårare att glömma

En av dem är när vi för något år sedan beslutade att flytta hönshuset.

Ja, kanske inte flytta mer utöka hönsgården med ännu ett inhängnat område.

Sagt och gjort. Den inhägnad som fanns på annat ställe på gården monterades ner och så var det bara att bära iväg den......

Bara och bara förresten. Den var ganska tung. Fel igen. Den var ohyggligt tung. Den var så in i bänken otymplig att det var med ytterst stor möda att tre personer ens kunde hålla den upprätt. Stillastående alltså!!

Nu skulle eländet tillika flyttas genem hela vår trädgård till baksidan av huset där resten av hönsgården finns.

Sambon kunde naturligtvis inte se några svårighet med flytten, men det kunde vi andra. 

Skratt blandades med gråt, svordommar och jämmer. Någon blev skadad ( vilket gav upphov till skratt enligt vad bild visar)  Att det var en riktigt varm sommardag som för ovanlighetens skull var totalt vindstilla gjorde naturligtvis inte slitandet mindre jobbigt.

Själv klarade jag mig ganska bra. Mitt uppdrag var visst att dirigera och komma med glada tillrop och att tala om hur de andra skulle utföra sina uppgifter.

Jag hade ju faktiskt det tunga ansvaret att se till att det blev fint till mina höns

Nåja hönsgården kom på plats och står där än i dag.
Hoppas dom uppskattar den.

Trött och lite lat

Men visst är det väl så vi alla kan känna oss ibland.

Idag är en sådan dag. Åtminstånde för mig.

Jag är helt enkelt lite slö.

Jag skulle kunna tänka mig att ha en egen liten koja att kliva upp i. Ligga där uppe och slötitta på vad som händer där nedanför. Sträcka på mig och kanske ta en liten power nap. 

Ungefär som Ingalill gjort. Hon gör föresten så de flesta kvällar. Men, så fort hon anar att det vankas något gott är hon på språng.

Ikväll blir det en liten bakelse till kvällsfikat. En Gustav Adolf bakelse. Det är ju den dagen idag. 

Det är jag säker på att varken Ingalill eller någon av de andra katterna vill missa. Inte hundarna heller för den delen, men där har veterinären lagt in sitt veto. Inga sötsaker eller onödiga mellanmål. Det har uppstått ett viktproblem.

Klädd för höstrusk......

Inte bara vi människor vill vara rätt klädda för regn och rusk.

Idag har Heman fått sitt första täcke. Ett regntäcke.....vad annars.
Det kanske inte precis var vad han önskat sig men efter en stund funkade det riktigt bra. 

Nu är han klar för blöta dagar i hagen.

Tydliga reflexer ett måste när man ska till hagen när det är mörkt

hemma igen......

Det har varit en lång och underbar sommar både för människor och djur. Våra hästar  har nu varit på bete i hela fem månader. Härligt!

Stora beteshagar, tillgång till både stall och vindskydd. Kraftfoder har serverats hela sommaren eftersom det är fullblodshästar som växer snabbt.

Men, allt roligt har som bekant ett slut. Igår var betesperioden slut för denna gång. Det var dags att åka hem. hem till det välkända stallet.
Först var det dock några detaljer som måste klaras av. Resan hem!!
För de vuxna hästarna var detta ingen stor sak, men för den lille Heman Cross som endast åkt en gång tidigare var det stort. Denna gång skulle han dessutom åka ensam i trailern. 

Han fick god tid på sig att bekanta sig med trailern innan vi med lock och list fick upp honom. Två timmar!

Mamma Cross a lott och mormor Fran gick upp, eller kanske kan man säga, sprang upp direkt.

Hemma i det välkända stallet väntade nästa överraskning för den lille Heman. han skulle nu bo ensam.

Inte tillsammans med mamma utan ensam. Ensam i egen box. Inte fri tillgång till mammas goda mjölk.

Heman har just igår redan hunnit bli nio månader så äta "vuxenmat" har han ju gjort en längre tid. Men sova ensam utan mamma!!

Nåja mamma står  i boxen bredvid och kan säkert trösta om det skulle behövas.

Mormor Fran fick också en överraskning.

Hon skulle inte med hem till "vaniga" stallet. I stället fick hon åka med hästskötaren hem. Anna tar nu över vård och ansvar.
Det kommer att gå bra det vet jag.

Enl. rapport har Fran både ätit och druckit som hon brukar. Finns bara mat brukar allt ordna sig för henne.

Här hemma saknas hon mycket av oss men kanske mest av Cross.
Cross a lot har skrikit efter henne hela morgonen och spungit runt i hagen och ropat.

Heman tar det lugnt och tuggar i sig av det våta tråkiga gräset. Det går inte att vara kräsen. Allt går väl att äta. 

Hösten har kommit till Ingatorp

Det är sant. Hösten har kommit!

För några dagar sen drog en ordentlig höststorm in över vår lilla plätt på jorden. Träden miste de flesta av sina blad. Blommor som ännu levde la sig hopkurpna ner och somnad in. Förberedelser inför vintern har startat.

26 timmars strömavbrott lät oss förstå hur sårbara vi faktiskt är. Hur svårt allting blir utan ström. Det som vi dagligen tar för näst intill självklart.  Ingen TV, inte möjlighet att laga varm mat eller koka en varm kopp te. Turligt nog har vi braskamin så värme går att ordna.  

Ändå känns det som att det är nyttigt att få uppleva livets lite svårare sidor också. Vi har ju trots allt det riktigt bra i vad som vi kallar normalläge.

Plasten på ensilagebalarna smattrade och piskade i den hårda vinden.

Ett lite kusligt ljud i den mörka höstkvällen. Nästan spöklikt.

Skönt att gå in och krypa upp i soffan, läsa en tidning från  skenet av alla levande ljus