Nu känner jag inte igen mej själv

Nu är det faktiskt andra dagen på raken som jag gör trädgårdsarbete. Jo minsann du läste rätt. 

Jo du som läser detta och inte känner mig så väl kanske inte vet att jag är allergisk mot trädgårdsarbete. Missförstå nu inte. Det inte trädgård, nä bara arbete i trädgård som gör mig lite allergisk. Kanske rent av lite illamående.

Jag ÄR ingen trädgårdsmänniska och jag har INGA gröna fingra. Så ska det också förbli.

Jo men visst gillar jag att vara ute och njuta av en fin och välansad trädgård med vackra blommor, frukter, bär och grönsaker bara underhållet inte ligger hos mig.

Hur kommer det sig då att man två dagar i rad kunnat hitta mig med en sekatör och en kratta i högsta hugg?

Ja, inte vet jag men jag är nog själv lite orolig. 

Är det så att jag omedvetet förbereder mig inför att jag inom kort ska tillbringa hela dagarna här hemma och kanske till och med påta lite i trädgården?

Det känns som fler i hushållet känner av att något ovant är i görningen.

Katten!

Katten smög fram, båda dagarna, kikade misstänksamt både på mig och på löv, grenar och kvistar som stundtals flög runt henne.

Stundtals såg hon riktigt orolig ut.

Sambon la också märke till förändringen. Gissa om han blev förvånad.
Två dagar i rad av trädgårdsarbete utfört av undertecknad går inte spårlöst förbi. Jag lovar.
Nu innebär det ju också jobb åt honom. Det är ju en sak att klippa och kratta men eländet ska ju också transporteras bort.

Det är nu sambon kommer in i bilden (läs arbetet).

Trött!! Måste vila! 

Utomhusarbete tar på krafterna.

Vi hörs kanske imorgon om jag vilat färdigt.

Man borde kanske påta lite i trädgården

Flera av de personer som jag känner och som är lyckliga ägare till en trädgård, stor eller liten, har redan börjat påta i densamme. 

Dags att förbereda för vårens blommor. Rabatter ska rensas. Gångar krattas. Löv och kvistar som blivit kvar från hösten och vinterns stormar ska avlägsnas.

Det är dags att börja tänka på det nya för trädgården.

Själv har jag inte ens röjt färdigt bland vinrankorna i uterummet.

Förra sommarens planteringskrukor ännu inte rengjorda och förberedda för nyplantering. 

Visst var det nyss jag stängde dörren till trädgårdsredskapen. De skulle få vila sig där inne i förrådet en ganska lång stund. Nu är den stunden förbi. Känns som jag måste låsa upp och ta ny kontakt med trädgårdsredskapen.

Nää, jag tror jag gör som hönsen. Tar mig ännu en funderare, sen hoppar jag bildligt talat, upp på sittpinnen och tar mig en tupplur.

Det där med trädgårdsarbete är nog inte min favoritsyssla. 

Vår i luften

 Vårkänslor har nu också kommit till Ingalill, katten alltså.
För visst kan man väl förmoda att det kanske, kanske är någon fågel eller fågelunge hon spanar efter där högt uppe i vårt Magnoliaträd.
Väl kamuflerad sitter hon där och spanar
Lite tidigt men visst det gäller att inte komma försent.
Snart kommer trädet att prydas av de mest himmelskt vackra blommor men fram till dess får det väl prydas av våran katt.

Sol och i det närmaste vindstilla. Söndag. Ledig dag. På 40-års kalas i eftermiddag. Vad kan väl bli bättre?

En skön söndag önskar jag er alla

Snödroppsjakt

Visst hade jag rätt- Våren är på gång.
Vårens första tecken längs hundpromenadstråket. 
Visst vi har fullt av vintergäck i vår egen trädgård men detta blev på något vis beviset. Beviset på att våren är på väg. På riktigt!
För mig är det snödroppen som först ger besked om våren. Ska jag vara ärlig är detta de första snödropparna jag sett i år. Nu känner jag mig säker!!

Nöjd och glad är det nu dags för lite mat.
Det blir kyckling Marengo med ris. Snart färdigt, bäst att bege sig till köket-

i väntan på vårens första fjäril

Nu känns det tydligt- Våren är på väg.

Ja, jag är nog helt säker.

Solen skiner från en ljusblå himmel och svag till måttlig vind drar fram runt knuten. En vårvind känns det som.

Än kanske det dröjer något innan fjärilar och andra insekter far förbi på sin jakt efter föda. Men snart, snart är de här.

Men nog är känns det som att det finns mycket mindre fjärilar nu än jämfört med när jag var ung.

Fjärilar är vackra och är såå mycket sommar.

De vackra allahjärtansdag-blommorna jag fick av sambon är ännu riktigt fina. Med lite pynt av en tecknad fjäril får de väl illustrera längtan efter våren.

Lite uteaktiviter i form av ordentlig genomborstning av båda hundarna står på agendan idag. 

Huu vad de fäller. Hela huset påminner oss om att vi faktiskt är ägare till två ganska stora lurviga jyckar.

Efter puts blir det kanske en promenad. Det förstås om sambon orkar eller rättare om inte OS har förtur.

Både vackert och magiskt

Regnet stundtals forsar ner från en totalt grå himmel.
Inte långt ögat kan se en sådan här dag.

Jag känner mig lyxig som har ledig dag. Bara ta det lugnt. Sitta med en intressant tidning och lapa te, mugg efter mugg.

Kanske ta mig en tur till tvättstugan bara för att sen återigen placera mig i fåtöljen. 

Det kan faktiskt vara intressant med en gammal TV-repris, ibland intressantare än vid ursprungsvisningen. 

Trots det gråa och dystra kan jag ändå gilla det. Dimbanken sluter sig om naturen, bäddar in den i en grå filt. Allt känns lugnt och avslappnat.
Den lilla fågelsjön ligger lugn och stilla och liksom samlar krafter inför vårens attack av fåglar. Naturen gör sig förberedd. Ja, så tror jag att det är.

Då gör väl jag detsamma.

Sveper in mig i en skön filt och bara väntar. Väntar på solen, våren och värmen

Percentil, medel, procent och medial

 Siffror, uppställningar, antagande och hårt arbete ja, det är vad jag sysslat med hela denna dag. Det är dags för lönearbete. Dryga halvtusendet medarbetare vill ha sin "nya" lön.

För de som känner mig vet ju redan att siffror, matematik och jag är inte den bästa kombo. Tur för mig att det finns bra tekniska hjälpmedel och fantastiskt duktiga undervisare eller föreläsare om så vi vill kalla dem.
Hela dagen har jag och ytterligare drygt 25 personer trimmats i att arbeta med lokalt lönearbete.
Inte helt lätt.

Det gäller ju faktiskt att först kunna först sig på tekniken.

Jag är trött, snurrig och snart inte ens kontaktbar.
Det är dags för sängen och en lång skön natts sömn.

Sov gott ni alla där ute.

Majonäsburken och två koppar kaffe........

Äntligen.........nu är jag tillbaka!

Känns konstigt att det dröjt så länge innan jag kunnat, ja rent av orkat ta mig för att blogga. Men, nu är jag på gång igen.

Jag tänkte berätta en historia för er. En historia om livet. En historia som har mycket att säga oss. Historien har jag lånat från ett teambuilding- program. Den lyder så här.

" När saker och ting i ditt liv nästan blivit för mycket för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom då ihåg majonärburken och två koppar kaffe.

En professor stod inför sina studenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sin studenter om burken var full.

Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt.

Småstenen rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med en enhälligt "JA"

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken är ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod- ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna i livet.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna och småstenen.

Samma sak med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på om det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn, nära och kära. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för fika med en vän.

Betrakta denna berättelse och ta den till er. Skicka den gärna vidare till en vän eller nära anhörig som betyder mycket för er."

Jävligare än så här kan väl inte mycket bli

någonstans i det trista finns det en sol

Många mer än jag brottas väl med bokföring och årsbokslut vid denna tid på året. Just nu är det föreningens bokföring som gör mig galen.
Något är galet. Men VAD???

Revisorn kan inte heller han förstå var problemet döljer sig.

Det blir ännu en långbänk i morgon i hopp om att vi ska finna den felande länken.

Sen blir jag så förbaskat sur på personer som så innerligt vill framhäva sig själv att dom tar till vilka metoder som helst. Fyller sina bloggar med text och bild som inte har annat syfte än påvisa hur klok, duktig, smart, arbetsam, pålitlig, erfaren, uppskattad, intelligent och charmig man själv är.
Som gör vad som för publicitet och att få ut en bild i media på sig själv.

Förminska andra personer.

På Facebook, som för övrigt fyller 10 år idag, jagar en del för att skaffa så många "vänner" det bara är möjligt.
Jag undrar bara hur vanligt är det att en normal vardagsperson har över 800 vänner??

Själv nöjer jag mig med att ha mina "riktiga" vänner där. De som jag känner i det verkliga livet.

Det kan också irritera mig när någon hela tiden måste vara den som har svårast sjukdom, sämsta lön, tråkigaste jobb och drabbats hårdast i livet.

Den som ständigt tränger sig före i alla köer.
Den som alla bör tycka synd om.

Så finns det naturligtvis även en dag som denna små guldkorn som förgyller tristessen.

Ett sådant guldkorn var idag när jag och min kollega gick till pizzerian, beställde en pizza och satte oss till bords.

Efter ungefär halva pizzan var hungern borta och ingen av oss fick ner en bit mer.
Då erbjöd personalen att packa ner våra halvor i en kartong för att ta med hem. Till detta fick vi vars en burk med sallad, trots att vi redan ätit en stor tallrik sallad på plats.

Tack.

Vi kommer åter.

Det har redan gått ett år

Ett år sen den här unge mannen kom till världen. Tio dagar för tidigt men en välutvecklad och stark liten krabat.
Nu är han så här stor....tänk vad tiden rinner iväg.

Att busa med husse på väg ut till hagen är bara ett av alla bus-trick han kan.
Fler lär det säkert också bli.
Om han kommer att brås på sin mamma blir det nog inte så kul.
Vad gör väl sådant om han bara blir lika duktig tävlingshäst som mamma.

Himlen börjar spricka upp och solen försöker tränga sig igenom

Det är lätt att beskriva vädret idag. Det behövs nästan bara ett enda ord. GRÅTT!

Men så ser jag där högt uppe på den grå och disiga vinterhimlen....molnen börjar spricka upp och minsann så försöker solen att tränga sig igenom.

Allt känns med ens mycket bättre. Kan till och med ana att långt där borta är våren på väg mot oss. Vad jag längtar.

Inte för att vintern varit vare sig lång eller särskilt besvärlig men ändå. Vår är ändå alltid vår. Det är dit vi längtar. Åtminstånde gör jag det.

När jag sitter här inne på mitt arbetsrum hör jag takdroppet utanför och jag känner mig lite upprymd.

Det är töväder och solen försöker ta sig fram.

Jag fylls av arbetslust.

Det kommer att kännas fint att stå där i tvättstugan med all stryktvätten, kika ut genom fönstret som vetter mitt hästhagen, och bara se på när vintern tvingas ge vika. Kanske bara för idag eller någon dag men alltid något.