Helg....och jag längtar tillbaka

En av de trevliga upplevelserna på vår semesterort Side i Turkiet var den nästan dagliga  kvällspromenaden längs den fantastiskt trevliga och vackra strandpromenaden.
Vår promenad började och slutade nästan alltid vid vår strandrestaurang där vi åt de flesta luncherna.
Här trivdes vi med både mat, lokal och personal 

Den flera kilometerlånga strandpromenaden är på ena sidan kantad av restauranger, barer, hotell, affärer och diverse mindre attraktioner. Andra sidan är havet, stranden och oändliga rader med tomma solstolar.
Ljus och lampor spelar i det mörka vattnet och bidrar till en något trollsk stämning.
Just på denna strandremsan var vårt dagliga tillhåll.

Alla parasoll nerfällda och alla solstolsdynor upptagna inför nästa dag då det åter kryllar av människor och de flesta stolarna är upptagna.

Det är vackert att på kvällstid se alla ljus längs horisonten. Höra vågornas svaga brus när de i mörkret sakta rullar in mot stranden.

Numera kan man promenera längs den långa strandpromenaden utan att bli ofredad av inkastare.
Jag måste medge att det var betydligt lugnare och behagligare att vandra längs gatorna denna gång. Vid vårt förra besök var vi mycket irriterade och ville inte återkomma hit. Tur att vi gjord ännu en resa så vi vi fick uppleva förändringen.

Nej vi tog inte med oss Charley. Visst skulle vi kanske velat men det är sant , det är inte han.  Det är en lokal förmåga med vissa likhetsdrag. Kanske något slankare och alertare.

Strandpromenaden är lång. Det finns mycket att se under promenaden och att bara promenera är ett äventyr i sig.

Det kan kännas skönt att vila fötterna en stund, eller bara koppla av och njuta av folkvimlet.

Det fanns en hel del hundar. Vänliga och välmående, som också strosade längs strandpromenaden. De flesta av de hundar vi såg denna gång var märkta i öronen för att visa att de tillhörde någon. Inga vildhundar syntes till.

Det är ju varmt även kvällstid så glassförsäljarna hade goda affärer.
Martin vart sugen och ville gärna testa från ett av stånden.

Försäljaren svingade sin glassklump på ett spett och kunde åtstadkoma rena konstverken där i luften. Ingen glass tappades.

Nu gällde det bara för Martin att hinna få tag i sin strut. Vilket visade sig inte vara så lätt. Det utspelades ett artistiskt nummer med glassen, nästan trolleri Folk stannade, tittade, skrattade och häpnade över artisteriet.

Nåja, glassen var väl inte den godaste Martin ätit men fullt godkänd.