Jag har sannerligen bakat många sockerkakor under årens lopp.
Ibland med bättre resultat och i bland med något sämre. Det är ju inget konstigt att det inte alltid blir som man tänkt sig eller önskar. Men aldrig aldrig har jag behövt göra åtta (8) försök innan det äntligen blev en ätbar sockerkaka.
Detta är ta mej tusan så sant som det bara kan vara.
Trots samma recept, identiska ingredienser och lika tillvägagångssätt blev det ingen kaka. Till en börja såg det hur fint ut som helst, smeten reste sig som den bör och allt verkade gå vägen, men så efter drygt halva gräddningstiden föll allt ihop i mitten och det blev bara kaka på sidorna av kakformen.
Nu trädde även mannen in i bilden och skulle visa hur han brukar göra sockerkaka och den blir alltid perfekt. (Det är faktiskt sant).
Men icke, samma sak med mannens kaka.
Skam den som ger sig. Först en bit mat sen ett nytt försök.
Nu vet jag inte riktigt hur det gick till men det blev en kaka.
En sockerkaka som ser ut som en sockerkaka och som verkar hur vanlig som helst.
Förklara detta om du kan. Vi kan det inte.
Vi är i alla fall glada. Sockerkakan som vi lovat ta med oss till fika i stallet i morgon finns nu.
Hönsen blir glada för så mycket sockerkaka som kommer att serveras till dom imorgon kommer att göra dem överlyckliga. Hönsen älskar kakor.
Med andra ord slutet gott allting gott.
(nu får vi bara hoppas att sockerkakan också smakar gott)
