livet går upp och ner del 2

Som jag beskrev lite i förra inlägget så är ju livet lite upp och ner. Ömsom sorg och ömsom glädje.

Tuppen jag skrev om i förra inlägget har nu lämnat oss och farit till de evigt gröna ängarna.

Men så....ÄNTLIGEN efter två månader är han tillbaka. Vår älskad katt Junior.

Han är hemma!
När mannen idag var ute i stallet bara kom katten där.

Det blev en stor glädje, jag lovar.

Genast sprang han upp till övervåningen där han har sitt favoritställe.

Hans matskål och vattenskål var fyllda som de är varje dag.

Han var ordentligt hungrig. Kastade sig över sitt torrfoder och bara knaprade och knaprade nästan utan att andas.

Två singelförpackningar blötfoder slank också ner. Han som normalt inte är förtjust i mjukmat. Hans bordskick hade kanske något mer att önska. Pellets och köttbitar över stora delar av golvet. Men vad gör väl det.
Hela tiden mellan tuggorna vandrade han fram och åter och pratade. Pratade och pratade. Han liksom kallade på oss.

Mannen gick upp i sovrummet med katten som genast kröp upp i famnen och somnade.

Nu vilar de sig båda och allt verkar åter precis som förr. Precis som det ska vara.