.....Som troligen inte alls kommer att kännas lång.
Det är kalas för Rebecca idag. Bara en sån sak får ju tiden att fullkomligt rusa iväg när vi väl är där. Kul att träffas och fira den unga damen som om ett par dagar går in i vuxenvärlden om vi får tro vad hon själv anser.
Sen är det ju klart att det kan kännas lite långt att bara gå här och vänta på årets fölunge som visst bestämt sig för att ta riktigt god tid på sig. Men okey, den som väntar på nåt gott väntar visst aldrig för länge eller hur man nu säger.
Under tiden medans vi väntar och vakar tog jag en liten tillbakablick, eller rättare lät tankarna försvinna bakåt i tiden si så där 35-37 år.
Då fanns på våran gård även denna sorts boskap.
Kanske borde bilden visas i ett äldre perspektiv.
Så här kanske
Så här kanske
Kalven hette Ferdinand och blev med tiden ett riktigt husdjur som nästan spatserade runt efter eget behag.
Sällskaplig, och tog gärna en promenad med husse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar