Egentligen har jag inte tid att sitta här framför datorn och inte göra ett enda vettigt ting.
Men så blir det, när vinden blåser kall och ögonen känns lite tunga och soffan kallar på all uppmärksamhet. Då får det bli en stunds bloggande.
Tänk, det är sex veckor sedan den här lille krabaten bestämde sig för att komma ut.
Som han har vuxit. Både på höjd, bredd och framåtanda.
Som han har vuxit. Både på höjd, bredd och framåtanda.
Både tänder och ben ska testa så fort det finns en chans.
Busa hör liksom till.
Nyfikenheten är det verkligen inte något fel på. Allt ska kollas och testas, med roligast är det när husse dyker upp med mellanmål. Då brukar det bli lite kel (och lek)
mamma håller hela tiden ett vakande öga över leken. När hon tycker det är nog så är det nog. Hennes språk förstår både fölungen och vi andra.
Nu är det ju inte bara Icecross som gillar att mysa,husse tar gärna en stund ut i hagen och kelar lite.
Något ögonblick går det att stå still sen måste det lekas igen.
vad finns det i hinken??
Eller har jag redan ätit upp?
Ja nu kommer jag inte att se dem på några dagar. Jag lämnar mannen ensam hemma och tar lite semester. Kanske tycker mannen att även han får semester.....vad vet jag.
Jag berättar mer när jag kommer hem
Jag berättar mer när jag kommer hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar