till minne av Tyson

Tyvärr har jag inte några bra bilder av denna hund. Trodde liksom aldrig att han kunde dö.

Stor, superaktiv, snäll på gränsen till lite dum och mer en lite klumpig.
Egen fåtölj, egen plats i TV-soffan, egen hundsäng, egen plats i sängen, egen plats vid matbordet och eget rum. Eller lättare beskriva med ETT enda ord SUPER BORTSKÄMD.

Nu skulle kanske någon tro att detta är/var en av våra hundar, men så icke. Denna stora kramgoa björn tillhörde en nära anhörig/släkting till oss.

Om familjen stannade till vid korvkiosken för en korv med mos var det självklart att en platta korv med mos inhandlades till Tyson.

Köptes det grillad kyckling var det givet att en halva skulle Tysen ha ( dock minus ben)

Tyson satt med vid middagsbordet och blev serverad samma husmanskost på egen tallrik (på golvet faktiskt). 

En dag tog dock det hela slut och jag behöver väl inte berätta att det blev sorg i huset. Mannen var helt förkrossad ( hustrun hans hade då redan gått bort)

Tyson hade slutat sina dagar nedanför husses säng när de båda tog en middagslur.

Det mannen och jag som fick ta med hunden till djursjukhuset inför den sista färden.

Ett tungt ögonblick.

Men, glömma bort Tyson gör vi aldrig.

En riktig myshund.