Honom minns vi. Vi pratar till och med om honom ibland. Vet inte om det är något gott men det är i vart fall aningen komiskt så här när man blickar bakåt.
Hästen heter Tripplenine och är mitt första fullblod till start som egen tränare. Hugaliga.... vilken kille. Nära på en en vettvilling när han var på de humöret.
Stora sparkhål högt upp på boxväggarna och ibland nersparkade krubbor var inget vi lyfte på ögonbrynen över när det begav sig.
På tävlingsplatserna gällde det att hålla i hatten. Två träckare var ett minimum. Han slet och drog i tåtar och allt som han kom åt, knuffades och bökade ja han löpte nästan amok med sina träckare hängande efter som något slags bihang.
men till saken hör att det var världens goaste och snällaste häst, men han var pigg och nu menar jag PIGG.
Som tävlingsindivid rosade han verkligen inte marknaden. Sist, näst sist eller i vart fall bland de sista i hela hans karriär utom den gången, min tredje start som hans tränare, när han på Klampenborg överraskade oss alla med att bli tvåa.
Nåja en fluga gör ju som bekant ingen sommar. Jag följde den plan jag gjort upp och bestämt, Nian (som vi kallade honom) såldes som ridhäst och vad jag förstår har det gått bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar