jodå, idag skickade vi Frank på Spa.
Glad i hågen spatserade han inte ont anande in till hundtrimmet. Viftade på svansen, slickade på personalen och tog tacksamt och med förtjusning emot godiset som bjöds. Här verkade kul.
Inte ens när den snälla personalen bjöd honom ta plats i en hundbur, visserligen modell större, kände han någon oro.
Glad i hågen spatserade han inte ont anande in till hundtrimmet. Viftade på svansen, slickade på personalen och tog tacksamt och med förtjusning emot godiset som bjöds. Här verkade kul.
Inte ens när den snälla personalen bjöd honom ta plats i en hundbur, visserligen modell större, kände han någon oro.
Så gick då husse och matte och kvar blev den inte ont anande lille hunden. Tiden gick och så var det eftermiddag och inget samtal ännu från trimmet. Hade möjligen hunden drunknat, vägrade han behandling eller hade han tagit tag och bitit personalen som nu kanske höll på att förblöda där på sitt ägandes trim.
Så, äntligen ljöd mobilens ringsignal som förkunnade att personalen på Spa ville ha kontakt med hundägaren. Hur hade det hela avlöpt......
Jodå, allt var hur lugnt som helst och hade fungerat hur över förväntan med bara ett enda problem.....personalen hade skrivit en siffra fel i mobilnumret så det hade uppstått lite detektivarbete men allting var nu ok.
Jodå, allt var hur lugnt som helst och hade fungerat hur över förväntan med bara ett enda problem.....personalen hade skrivit en siffra fel i mobilnumret så det hade uppstått lite detektivarbete men allting var nu ok.
Frank då...ja han är gudomligt mjuk och len i pälsen och luktar så gott, nästan som en baby. Men, jag anar på något vis att han inte var lika förtjust i behandlingen som vi. Det är nog inget han längtar efter. Nä, för Frank gäller det nog att lite skit är bättre än ett rent helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar