var detta sista dagen?

Denna underbara höstdag kan ha varit Icecross sista dag i våra hagar. Om allt går som det är tänkt ska han i morgon åka iväg till skolan. Det är dags för inridning. Tänk vad tiden rinner iväg. Minns så tydligt den natt då han för första gången fick se världen i form av sin box.
Sen dess har ju massor hänt, en del mycket tråkiga saker men det för höra till det förflutna nu. Nu gäller det att blicka framåt. 

Det kunde också va sista dagen både för min bil och andra bilar. När jag idag hade satt  min bil på en halvstor butiksparkering har den rullat bakåt, rakt över en gångväg på parkeringen, vidare in på nästa rads parkeringsficka och över en gatstens kant med tillhörande mindre buskage och därefter ställt sig snyggt och exakt rakt i utmärkt parkeringsficka även om nu halva bilen stod på trottoaren. Jo jag vet, det är inte så lätt att hänga med och förstå men ett är säkert det kunde slutat betydligt allvarligare.

Ett annat som dock är helt säkert är att det faktiskt ÄR sista dagen i oktober månad idag.

måndagshistoria........att skicka paket

Att skicka brev och paket kan ha sina svårigheter...

På paketinlämningen:
– Om jag skickar det här paketet idag, är det framme i Norrköping imorgon då?
– Javisst!
– Det var synd, för det ska till min bror i Kiruna.

Denna hör väl kanske till de sämsta men så får det bli.

aningen snurrig morgon

Redan igår kom jag ihåg att ställa om våra klockor inför vintertiden som visst startar idag. Inte hjälpte det.......lika förvirrad som vanligt om inte värre i morse när jag vaknade. Trots sent i säng och omställd tid så vaknade vi tidigt. Mannen före mig för  ovanlighetens skull. Nu började förvirringen! Tidigt uppe när det skulle va senare. Första frukosten kom liksom av sig, nu stämde det med ens inte längre. Ovanligt tidigt iväg till Slottsskogen för en härlig promenad, sen hem för att käka en andra frukost allt enligt tidigare rutin. Nu stämde det inte. Andra frukosten kom för tidigt och det blev naturligtvis oro i ledet.

Vintertid eller inte. Det är en helt sagolikt vacker höstdag här hos oss om man bortser från blåsten. Det blåser "småjävlar", uttrycket kanske funkar en Halloween helg.

Energin har infunnit sig. Tvättat och strukit är redan avklarat, liksom stalljobbet. Hästarna är ute och de tycks gilla läget. Ett halvt avsnitt av Morden i Midsommer har jag också hunnit med. Mannen har tagit hand om räkningarna.  Nu tänkte jag mig några timmar i forskningens tjänst.

Halloween

Det är kanske inte allt för många barn som idag går runt och frågar "bus eller godis" i detta riktigt hämska busväder. Ett väder som mer än väl lämpar sig för ett spökligt Halloween-firande. Detta till trots har mannen och jag varit på slottsrunda med jyckarna. Vackert och rofyllt och inte det minsta spökligt. Något bus tror jag inte det blir idag men godisskålen är till bredden fylld så en och annan godsibit kommer nog att slinka ner.

Meningen var att barnbarnet skulle komma och rida idag men i detta väder släpper jag inte ut oerfarna ryttare. Det får bli en annan gång.

Nu kommer gäster så vi får höras vidare lite senare

alla sätt är bra....

Det finns visst tusentals sätt att göra det bekvämt för sig. Att ha en bästis och en mentor är väl aldrig fel, ens om man är en hund. Att få ligga tätt intill Charley när man bara är året är både varmt, tryggt och mysigt.

Om det är lika bekvämt för Charley vill jag låta vara osagt. Frank däremot visar gärna både mage och de små vampyrtänderna som sticker ut.

Charley tyckte kanske ändå till slut att att kunde vara bra med en sovplats som bara rymde honom, även om huvudkudden inte var den skönaste.

Frank, något besviken och fundrar säkert ut något sätt att hämnas.

Jo, så kan det vara att va hund.
Dessa bilder är inte purfärska precis. Dryga sex år gamla men hundarna lika charmiga än.

krassligt

Mannen har blivit krasslig.
Han har blivit (av mig) ordinerad sängvila, varma drycker, lite alvedon och vila och därmed inga slottspromenader med hundarna.

När jag själv slog upp de blå i morse, tidig morgon, kände jag lite rasp i halsen och aningen snuva. Det får inte bli så. Visst är vi hemma och så kallat lediga varje dag men detta till trots alls inte tid för höstsnuva och annat.

Idag är en dag som jag ska tillbringa helt här hemma. Inga turer till "stan", möte eller annat föreningsliv. Bara vara hemma och slappa.

Denna dag ger mig nog möjlighet och tid att släktforska lite. Nytt släktforskarmaterial kom med posten igår så det ska bli spännande att installera och se om det hittas någon kul typ från det förflutna som kan ha med min historia att göra. Släktforska är svårt och tidskrävande så det känns skönt när inga andra måsten pockar på uppmärksamhet.

Hur vädret är och blir denna dag har jag ännu inte kunna utröna. Anar att det är betydligt behagligare än  igår när vinden ven och regnet forsade ner. Hör från mitt arbetsrum varken regn eller vind idag så det blir nog ganska hyggligt som höstväder att betrakta.

Så får det väl bli en hyllning till potatisen. Det är potatisens dag idag.
Jag gillar verkligen potatis. Kan stoppa i mig mycket av den knölen.
På bilden är det kanske Sveriges mest odlade potatis, Bintje, som får representera.

Jag hoppas ni alla får en fin dag oasett väder och vind.

så borde alla dagar vara

Aningen stressad idag.
Möte på möte och mycket att stå i.
Missade i morse att det faktiskt är internationella dagen för kramar idag!!! Bara en sån sak. Kramarna har en egen dag. Kan inte alla dagar va kramdagar??

Så vill jag det ska vara, så ni alla får en stor kram från oss på landet.

dags igen........

Svår bostadsmarknad är väl känt för de flesta. Lägg till lite elaka fördomar och det skulle kunna bli så här............

Blonda Lisa går förbi en lyktstolpe, på den sitter en lapp "Lägenhet uthyres". Hon börjar knacka på lyktstolpen samtidigt som en blond polis går förbi.

– Vad gör du? säger polisen.

– Jag knackar på för de har en lägenhet till uthyrning, men ingen öppnar...?

– Va lustigt, svarar polisen, för det lyser ju?!!

blöt promenad i lite spöklik miljö

Vi kanske inte skulle gett oss iväg till Svaneholms skogen idag. Regnet öste/öser ner och motivationen kanske inte på topp. Väl där var det bara att ta sig an uppgiften. Rask promenad runt sjön. Det regnade, var bitvis så halt och slipprigt att det var fara för fall, det var nästan spöklikt. Det var trots detta inte bara vi som var ute. Några var ute med båt och fiskade. Tror det kanske är bra förutsättningar för napp när det regnar, har jag i vart fall hört. Några svampar stod käckt på rad och sträckte sig mot ljuset som idag var svårt att finna. Dimman låg ganska tät och gav skogen ett aningen spöklikt utseende.

Nu är vi hemma och jag har hunnit duscha och rensat bort svettlukten. Redo för dagens utmaningar.

Idag ska vi sticka iväg till några vänner och snacka lite oviktigheter och sladder. Go´fika brukar det alltid bli där så jag hoppas på något smarrigt.

Sen är allt som vanligt igen....

Det är fredag igen.......

Jag blir inte riktigt klok på hur jag ska hinna med allt jag vill. Redan fredag. Veckan som nyss startade.

Vad har jag hunnit med då? Inte särskilt mycket i vart fall. Några turer till Svaneholm förstås, men det är väl mer att räkna som ett vardagligt måste. Hundarna måste ju komma ut på lite skoj de också.

Mannen har äntligen fått besiktigat hästsläpet. Har stått orört i flera år eftersom vi numera låter hästarna åka hästbuss.

Så har svärdotter och barnbarn vid några tillfällen ridit på Daddy. Kul att ha en så snäll och tålig häst som Daddy när man kommer till nybörjare med ingen ridvana alls. 

Så har jag två dagar varit cirkelledare.

Ett första besök hos sjukgymnasten har det ju också blivit denna vecka. 

Lite bakning, tvätt, strykning, sortering och lite plock har det ju också hunnits med.

Jo, kanske ändå. Jag har hunnit med en hel del denna vecka också.

Kisen på övre bilden hette Dag-Otto och var en kisse med en hel del personlighet. Dag-Otto fanns med oss redan i vårt föra hus och fick naturligtvis följa med när vi flyttade.

På nedre bilden välkomnar han Alfred som tillsammans med sin syster Agnes flyttade in till oss för snart sju år sedan.

Tyvärr finns inte Alfred mer men vi tänker ofta på honom och saknar honom.

chefens dag??

Chefen har fått en egen dag idag. Är inte alla dagar chefens dag??
Hur som helst så ger jag tusan i vilket. Jag har ingen chef. Om man inte räknar in mannen förstås. Hos oss chefar jag ( tror jag i vart fall).

Denna underbara höstdag ska jag tillbringa i min förening. Det är cirkel på gång, "Passion för livet".

Passion för livet bör alla ha på ett eller annat sätt.

Min huvudvärk som jag vaknade med har släppt och allt känns toppen. Nog hjälper det att kunna vakna till en solig och fin dag som idag. Det känns liksom mindre besvärligt då.

Kanske hinner jag med en liten power walk när jag kommit hem. Får väl se.

Nu blir det andra frukost, sen iväg.

Kram på er.

måndagshistorian

Nu är den här....måndagshistorien.
Bra eller dålig det avgör du.

Lilla Inga i klosterskolan hade blivit kallad till abbedissan.
- Inga, syster Agnes här säger att du sa ett väldigt fult ord när ni pratade i klassen om vilka yrken ni kommer att välja.
- Förlåt moder, svarar Inga rodnande, jag sa att jag ville bli prostituerad för de tjänar mycket pengar.
- Tack gode Gud, utbrast syster Agnes, jag tyckte du sa att du ville bli protestant.

en bra dag på tävlingsbanan

Tävlingarna igår i Danmark blev en riktigt bra dag för vår del, helt tävlingsmässigt. Visst det började kanske inte helt optimal, närmare kastasrof-varning

 men det tas i ett annat forum.

Vi hade denna dag två hästar med till start, Lomax och Bergheim. Båda gjorde enorma prestationer. Utöver våra förväntningar faktiskt. Det är ju trots allt inte bara till att åka och hämta prispengarna.

Först var det dags för intervju, Martin fick ta hand om snacket före lopp.

På stallbacken slet mannen med en tidigt taggad Bergheim som stötte på en häst som han inte gillade och därför spände upp sig och ville visa muskler.

2200 meter, gräs, tung bana var uppgiften som gällde för Bergheim. Som han gjorde det. Nu gjorde han det ju inte helt själv. På ryggen satt Allessandro Guerrini som elegant lotsade honom hela vägen till en säker seger.

Allessandro red även Lomax som slutade tvåa knappt slagen. Plus-prestationer av båda hästarna.

Tyvärr blev inte Lomax fotograferad så värst mycket och det skyller jag oredan och stöket i samband med hans start och lopp på.

När allt lugnat ner sig och loppet var över finner vi Lomax lika cool som vanligt. Efter dusch kunde han kolla på de andra tävlande.

känner mig lite busig idag

Mr Bean, en av våra härliga tuppar som fallit offer för räven. Jo, det är ganska länge sedan nu men vi har ju inte glömt honom. 

En kul kille som gillade att spatsera runt våra fötter i hopp om att något gott skulle falla till marken.  Idag har han fått minskat aningen på sin färgprakt och nöja sig med lite mer avskalad färgtoning.

Mer färg däremot omger sig denna namnlösa höna med för dagen. Här har hon vandrat in i köket för att stilla sin nyfikenhet. Kanske hunden har något gott att bjuda på, eller kanske är detta en bra plats för äggläggning. Ett orange skimmer sänker sig över både höna och hund.

det började med trav.....

Det är inte riktigt sant att allt började med trav men tävlandet tog liksom mera fart när dessa små russtravare kom in i våra liv.

Killen på bild hette Busfrö, fanns en viss koppling till hästen mentalitet.

Innan han vuxit till sig till den stige kille som visar upp sig på förra bilden såg han ut så här. Lite mer intetsägande om man säger.

Busfrö mätte gärna sina krafter mot äldre hästar som här mot Electro.

Electro var kanske mer vacker än en duktig travare. Men alla kan ju inte bli bäst. Eller så berodde det på tränaren.

Hemma var det oftast full rulle i hagen. Att Electro orkade. Blev så ofta provocerad men hanterade det alltid bra på en gentlemanna hästs vis.

Störst, bäst och vackrast.....ja jag tror aldrig det blev avgjort.

För 28 år sedan ( 1989) var det inte någon större kvalite varken på fotografen eller kameran. Kameran har utvecklats under åren men vet i hundan med fotografen.

bättre förr......

Visst brukar det heta "bättre förr", och i detta avseende stämmer det. Förr i sammanhanget är inte längre bort än förra året men det är förr det också.

Förra året sken solen så vackert bidrog också med lite höstvärme så mannen kunde sitta ute i kortärmad tröja och dricka läsk medans han rensade alla de hundratals champinjoer som vi plockat i vår hage. Varje morgon fyllde vi flera korgar och spannar med goa champinjoner. Sen började jobbet med att rensa och förvälla de samma. Fortfarande finns det en del kvar i frysen. I år har det inte kommit en enda så då är det ju bra att det finns kvar.

Idag har jag hunnit med ett styrelsemöte och så en snabb promenad på 3km. Inte illa, tycker jag själv. Svårt att inte vilja sticka ut i naturen en så här vacker höstdag.

Men nu blir det inomhus aktiviteter resten av dagen.

Känner mig lite hungrig och kan tänka mig en tallrik gröt, havregyn, men jag hoppar över. Förvisso är det "grötens dag" idag men det får bli en annan dag för min del. 

i sista andetaget

Måndagshistorien ska ju levereras på måndagen och inget annat. Snart är denna måndag slut och ännu ingen historia, men misströsta icke. Här kommer den!

En känd sångare sjöng för patienterna på ett sjukhus. Han avslutade med orden.
- Hej då och hoppas ni blir bättre.
- Tack det samma, svarade patienterna.

Ha de gott så kanske vi hörs imorgon.

glöden börjar slockna

Hösten har nu tagit sitt grepp om naturen, även om det är vackert med bedårande färger. Några få kärleksört står ännu i blom i våran trädgård men jag är nog ganska säker på att även dessa nu går till vila.

Rosorna hänger i klasar utanför vårt köksfönster och liksom tar skydd från regn och blåst genom att trycka sig mot väggen i ett sista desperat försök att kunna behålla sina vackra blommor.

Fläderblommorna ger ett mer spökligt utseende där de böjer sig för vinden och liksom vägrar ge upp.

Kanske något mer Halloween- känsla över dessa.

Själv stannar jag inne och faktiskt håller mig till ett dödens tema.......släktforskning.

Kul, men kräver massor av tid och tålamod. Få som jag finner någon forna anhörig idag då.

gamla synder

Minnet sviker mig kanske men möjligen var det år 1978 jag första gången hade min tillfälliga hemvist här på Strömsholm. Ett eldorado för hästintresserade. Fantastisk miljö och med omgivning som tilltalar.

Som sig bör fanns/finns det mängder av hästar för många dicipliner här. Här är möjligheterna mycket goda för att både hästar och människor ska må bra och trivas här kortare eller längre perioder.

Andra och tredje gången jag hade min tillfälliga hemvist här var nog 2007. Då gällde det tränarutbildningen.

Även som vuxen studerande var kanske rasterna och besök på cafeet en av höjdpunkterna. Minns de goda bullarna. Här träffades vi alla så fort tillfälle gavs.

Att det var vackert runt om är ingen överdrift. Vilken årstid spelar mindre roll. Naturen har oavsett årstid alltid något att erbjuda.

Så här bodde jag vid mitt senaste och troligen sista besök som övernattande gäst. Lägenheten delade jag, Lars, Martin och Börje. Vem Börje var kan vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

var tog svampen vägen??

Förra året plockade vi kilovis med champinjoner på vår tomt. Så många att vi inte ens kunde ge bort alla. Varje dag plockades korg efter korg. 

Hur ser det då ut i år. Jo denna ensamma bläcksvamp som står här mitt på gården totalt ensam är allt i svampväg som går att uppbringa här i år. Jag som VILLE ha svamp

Nä, jag får väl stanna här framför datorn och kolla lite på gamla bilder. Kul det också.

Denna lilla sötnosen är en av vår Blondies valpar. Tio var de från början men denna fick allt lov att stanna kvar i vår familj några veckor extra eftersom köparen ville invänta sin semester. Klokt.

Här fick hon roa sig i svärföräldrarnas sommarstuga.

Mycket bus och spänning man kan roa sig med på landet.

Som alla valpar var hon naturligtvis bedårande men någon ny valp eller hund blir det inte för vår del. Mannen och jag är nöjda och glada över de hundar vi har. Allt har sin tid.

Kram på er. Ta gärna en tur i det underbara höstvädret.

nu var det dags

Hovböld nr två verkar nu utläkt. Ingen hälta.

Vi har sen en tid bestämt oss för att det snart är dags för lillkillen att få skor. Bara fram men alltid något. Idag var dagen då detta skulle ske, och  också skedde. Får väl säga att det gick utan större missöden.

Med detta kommer ju nästa bekymmer. Kommer han att trampa av dem nu när hagarna blir allt blötare och leriga? Vi vill ju självklart inte ha trasiga hovar.

Nu kan vi bara hålla tummarna.

Jag vet inte riktigt vad Martin ler åt??
Kan det vara att han slipper arbeta med hästen pga ryggbesvär? Kan det vara att han inte behöver borsta denna häst som är ganska full av lera och halm. Kan det vara att snart är det dags för fika? Eller kan det vara för att denna häst är en riktig goding. Jo så är det förstås. För det är han.