French Boy är också en av de hästar jag troligen aldrig helt kan glömma. Stilig, temperamentsfull och med en personlighet som ibland närmade sig svårhanterlig, ja stundtals istadig. Nånstans i allt detta var han ljuvligheten själv.
Ofta tillsammans med sin ständiga följeslagare och vän, Marie. Hon kunde gå runt med honom timtals så han fick beta det bästa gräset.
Mellan French Boy och Marie fungerade kemin väl.
Tålamod och uthållighet krävdes vid hanterin av den hästen. Och det hade Marie.
Vänner!
Hästar är ju som bekant flockdjur och trivs ju därför bäst i flock. Så gjorde nog French Boy också men det var tyvärr inte omsesidigt från de andra hästarna. Det dröjde inte särskilt länge innan han ställde till bråk och genast skadade en av våra tävlingshästar . Så var det slut med sällskap i hagen för hans del.
Frenchen fick ha en egen hage utan kompisar.
Nedräkning 30 dagar. Ikea igen. Denna gång gick det aningen bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar