Allt för tidigt steg jag upp denna lite kyliga söndags morgon. Klockan visade på knappt 06 och jag kände mig aningen såsig i huvudet. Ändå gick det inte att koppla av och invänta sömnen att åter ta kommandot över kroppen. Jag ville verkligen inte stiga upp. Jag vaknade av Charleys intensiva flåsande. Jobbigt att höra honom orolig och flåsande. Det var bara att stiga upp, kolla hunden och få mannen att gå ut en tidig morgontur med hundarna. Det brukar hjälpa.
Nu sitter jag här framför datorn och försöker rätta till ett par misstag som jag gjorde igår. Tänk att det så ofta blir fel och galet trots att man tycker att man utför sina uppdrag och förehavande så noggrant, med efterkontroll och allt. Ändå blir det ibland tokigt.
Nåja, det mesta går ju att rätta till här i livet, och det andra får man ju bara lära sig leva med.
Igår var verkligen händelsernas dag.
Med en underbar brunch hos barnbarnet, som fyllde 15 år, startade vi dagen på allra bästa sätt.
Hon hade önskat sig en moped, men trodde nog inte att den önskan skulle gå i uppfyllelse redan på födelsedagen.
En glad och lycklig Julia provsitter sin present.
Köra den blir det först tidigast på måndag då körprovet är avklarat.
Mopeden är riktigt häftig och blir säkert uppskattad.
Nu var det inte slut på festligheterna denna dag. Nä då, på kvällen var det kalas hos Martin som även han fyllt år.
Ingen moped till honom. Det blev lite presentkort och både mössa och stövlar. Allt enligt önskelista.
Nu var det tid att käka kalkon. Passar ju bra, och känns lite som en tradition vid denna tid.
Men idag är en annan dag med nya utmaningar.
Jag inväntar familjen (mannen) som ska vakna så vi tillsammans kan få i oss lite frukost. Sen blir det hundpromenad och lite senare blir det hundträff för Frank och Rockie.
Det blir en fin söndag. Det känner jag.
