Att rida har för mig alltid varit näst intill en självklarhet, likaså att alla både kan och vill lära sig. Att det faktiskt inte är så har jag under åren lärt och förstått.
För ett större antal år sedan var omständigheterna sådana att jag/vi inte riktigt hade råd, tid eller möjlighet att ha häst så sambon och jag gjorde en deal, om jag sålde min i det närmaste folkilskna fullblodshäst så skulle han sälja sin motorcykel. Sagt och gjort en annons sattes in i dagspressen, man gjorde så på den tiden, och på söndagen såldes hästen ganska snart. Nu var det hans tur att sälja sin motorcykel och tillvägagångsättet var ungefär det samma. Båda var nu sålda och vi var fria och obundna. Allt var frid och fröjd.
Efter kanske en månads tid såg jag en liten notis på anslagstavlan hos vår närbutik, någon hade ett helt nybyggt stall med nya fina boxar men inga hyresgäster. Stallet låg inte långt från där vi bodde så visst vi kunde väl titta på stallet och kanske prata "häst" med ägaren för prata häst är ju alltid roligt.
Vi tittade på stallet och ägaren var trevlig, mycket trevlig faktisk, men hade heller ingen häst.........
Jag talade om att jag tyckte stallet och boxarna uppfyllde alla då tänkbara krav på faciliteter och här vore det gott att vara häst. Han såg lite konstig ut när han frågad mig om vad för häst jag hade och fick till svar att jag faktiskt inte hade någon. Det hör kanske inte till vanligheter att man åker runt och kollar boxplats om man inte har häst och dessutom har för avsikt att vara utan häst, helst länge.
Vi tackade för visningen och önskade honom lycka till med uthyrningen och sina nya hyresgäster.
Nu bar det sig inte bättre än söndagen därpå läste jag en annons i dagspressen under hästar till salu och där fanns han, hästen jag bara måste åka och kika på.
Jag ringde upp säljaren och förhörde mig lite om hästen.
Hästen var en fullblodsvalack som stod hos sin tränare på Jägersro så det var inte långt dit. Jag avtalade med tränaren att vi skulle komma nästkommande lördag.
Nu hade sambon och jag pratat och kommit överens om att häst skulle vi inte ha, det fick vänta. Sambon gillade inte ens hästar och var kanske till och med lite rädd för dem.
När vi vaknade på lördagen sköljde regnet ner och jag ville bara krypa tillbaka under täcket och ta en rejäl sovmorron.
Nu måste du komma upp ropade sambon......du skall iväg och kika på en häst idag ju.
Men vi har ju kommit överens om att inte ha någon häst just nu. Nä det var sambon på det klara med men har man sagt att man skall komma så gör man så, sen kan man ju alltid tala om att den här hästen är nog inget för mig.
Motvilligt drog jag på mej kläder och vi begav oss till Jägersro.
När tränaren visade oss hästen i stallgången talade han om att om vi det minsta rädda eller osäkra var "Cabbe" inget för oss. Hästen gillade inte att bli borstad, då slet han sönder uppbindningar och kunde mycket väl bitas.
Hästen sadlades och tränaren räkte fram ridhjälmen till mig med orden....... .du kan ta en tur runt träningsbanan.
Tränaren, sambon, hästen och jag begav oss mot träningsbanan. Regnet vräkte ner och piskade oss i ansiktet.
Tränaren och sambon gick tillbaka till stallet och tog en fika. Vem vill vara ute i sådant oväder.
Jag måste erkänna att trots att jag hade en hel del ridtimmar bakom mig så var jag nog ändå lite orolig. Jag ville ju inte "tappa" hästen om något skulle gå galet.
Allt gick hur bra som helst och jag tror att vi gillade varandra.
Väl tillbaka i stallet sa jag på skoj, och helt allvarligt det var på skoj, när kan vi hämta den här läckerbiten då???
Svaret från min sambo kom mer än oväntat, han svarade vi kan hämta honom nästa helg!!!!
Som ni förstår kom hästen att hamna i vår ägo.
Boxen jag blivit så förtjust i blev Cabbes hem och vi har haft så många rolig stunder i det stallet.
Kanske var det ändå inte rätt häst för en nybörjare som min sambo var, men på något vis tror jag att Cabbe sådde det frö som än idag finns hos oss. Det stora intresset för häst.
Den månad jag var utan häst är den enda tid på 47 år som jag varit utan häst.
Stallägaren köpte också häst och vi umgicks flitigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar