Nu behöver jag nog inte skämmas längre. Återbesöket hos veterinären är avklarat. Jag tycker själv att jag uppförde mig fantastiskt.
Höll mig ren nästan hela tiden. Visst jag bajsade mitt framför entrèn och husse kunde först inte plocka upp efter mig för han hade just då slut på bajspåsar. Inte mitt fel, eller?
Så kom den där ganska snälle farbror Martin som hade kvar bajspåse som husse fick. Tyvärr för Martin var det även hans sista påse så när Bengtsson, kusinen från stan, också bajsade hade han inga fler påsar. Hur han löste det vet jag faktiskt inte. Som sagt inte mitt problem. Jag uppförde mig i alla fall.
Veterinären sa att mina öron var såå fina....
Där hör ni! Det är inte alls farligt för mina öron att bli lite indränkta i lera som de lätt kan bli när jag och kompis Frank sticker ut en sväng.
Nåja, upp på vågen vill jag inte gå. Förstår inte varför jag skall upp från golvet. Det kanske inte är jätte högt men ändå. Det är i alla fall minst fem centimeter. Nä, jag stannar på golvet. Det säger ju alltid husse och matte när jag vill komma upp i sängen. Varför gäller den regeln inte för vågen då??
Nu känns det skönt att vara hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar