en fantastiskt lycklig dag

Som vi har längtat.
Ibland har hoppet svikit och jag har kanske rent av börjat misströsta. Det har varit, kanske de svåraste månaderna i mitt hästliv. Det har nu gått dryga tre månader sen den hemska olyckan hände. 

Dagen då vår fina fölunge Icecross så svårt skadade sig. Det har varit lång tid på djursjukhuset, därefter flera turer till vår egen fantastiska veterinär för röntgen, omläggningar och gipsningar. Däremellan har det varit gipsbyte var fjärde till var femte dag som vi själva och vår egen hovslagare utfört.

Under hela tiden har fölungen haft boxvila. Ni som kanske själv har häst vet att boxvila på en häst inte är det lättast. Hästen har i det närmaste varit halvgalen i boxen och vår rädsla för nya skador har påtaglig.

Nu idag vid återbesök hos vår veterinär fick vi besked på att allt ser bra ut och det ska troligen fungera hela vägen nu.

Han har fått en plastad "sko" för att spara på hoven och vi hoppas att det nu går att ta ut honom i hans sjukhage någon timme per dag.

När vi ändå var i arbets-tagen var det bara att se till att rulla in lite storbalar halm. 

Jag kan lova att det är på centimetern att de går in genom stalldörren, men ok det räcker ju.

Nu ska det bli skönt att slappa i tv-soffan några timmar och sen somna skönt.