slut på fattigdomen

Så var årets fattigaste månad i det närmaste slut. Ja inte märks det då i plånboken. Tycker alla månader är fattiga. Skulle klara av att få lite ekonomiskt tillskott alla månader, men man får väl vara nöjd med vad man har.

Som vanligt på tisdagar har det varit en dag på föreningen, Till fikat denna gråmulna dag var det semlor. Vilka goda semlor.....Marianne hade bakat lika goda som hon brukar, undrar om de inte är de godaste jag ätit.

I min postlåda damp idag ner ett svar på den skiktröntgen jag fick gjort för i det närmaste en månad sedan, den 3 januari.
Svaret visade en del att gå vidare med så nu blir det remiss till urologen. Usch.... vill veta nu.

återbesök

Nytt besök hos veterinären idag. Idag var det dock bara återbesök som gällde, men ändå.
Frank har fått dragit bort sin dränering i huvudet och därmed några stygn. Allt gick bra och vovven kröp snällt upp i min famn och stod tåligt ut med den hemska stygntagningen. Vi vet ju att han inte är världens mest orädda och hårdföra jycke men ta bort stygn gör verkligen INTE ont.

Vi hade ju ett ärende till hos veterinären denna dag.
Vår katt Agnes har tröttnat på att jag klipper hennes klor, vilket i hennes smak tar allt för lång tid så därför beslöt vi att veterinären kunde klippa henne samtidigt när vi ändå kört in dit. Tanken var säkert mycket god och bra med för den delen om nu inte matte (läs jag) varit så korkad att jag släppte ut katten i morse strax innan vi skulle ge oss iväg. Tror ni hon kom hem innan det var dags för avresa....Neej. Men väl när vi kom hem stod hon, som hon brukar, på trappan och ville in.

Eftersom vi ska göra ännu ett återbesök med hunden nästa vecka får väl katten åka med då i stället. Det har jag redan bokat med veterinären så nu måste jag bara komma ihåg att hon INTE ska ut på morgon.

Hunden har två öppna sår på huvudet som måste hållas riktigt rena och mjuka. Han får inte springa lös på egen hand för att undvika att han far fram där han inte borde, allt enligt behandlande veterinär.
Frank är ju van att varje dag på vår promenad få sträcka ut och springa hur fort och nästan hur långt han vill. Han ÄLSKAR att springa. Vi har nu märkt att han blir besviken när vi inte släpper fri honom under promenaden så idag åkte cykeln fram och det blev en kort tur. Frank gillar när cykeln ska användas och han får följa med. Idag märke jag tydligt att han var aningen tröttare än han brukar och det tog emot lite lite trots att vi inte hade något tempo att tala om.

Vid den obligatoriska vägningen hos veterinären idag stod det klart att Frank hunnit lägga på sig två hekto sen i torsdags???? Nu är det två saker som gäller,....fram med cykeln och bort med maten!!

historiedags

Så var det måndag egen.... historiedags.
Jag hoppas ni har gott om tid för idag är det en lång lång historia som gäller. Bara att hoppas ni hinner läsa klart innan arbetsdagen är slut.

Trevlig vecka på er!

Johan ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att ta på stövlarna. När de väl är på plats säger Johan:
– De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Johan säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats.

Då säger Johan: – Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Johan som tittar på henne med fiskblick.
- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då!
Och så sätter hon igång med samma prosedur som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Johan svarar då:
– Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Johan på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Johan, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
- Jag la dom i stövlarna!

livet återvänder

Bland löv och torra kvistar stack de upp. Första vintergäcken för året. Då blir man glad, nu vet man att våren är på väg även om det kan dröja ett tag innan vårvärmen kommer och innan man kan vara något så när säker på att snö och frostrisk är över. Än är det långt kvar till riktiga våren men detta är ett underbart tecken.

Små solar sticker upp och gör både oss och hönsen glada. Just här är hönsens favoritplats, men det tycks inte som höns knaprar på dessa små blommor, kanske är de giftiga vad vet jag.

Min planering för dagen var annars att jag och mannen skulle fara iväg på hingstvisning men denna kvinna stannade kvar i sängen till klockan tio och då vart det lite sent att komma iväg. Det får väl bli en annan gång, ett annat år vi har ju ändå inte något sto till betäckning.

Det har ju hänt en hel del otrevliga saker för oss den senaste tiden (ganska länge) men ändå är jag säker på att bakom allt mörker, smuts och elände lyser en liten blomma upp och gör livet behagligare. Även i mörka tider är det bra att kunna se ljuset. 

idag vill jag grilla

Ett underbart väder kan vi njuta av idag, här hos oss i vart fall. Solen skiner, det är vindstilla och jag skulle tro det är ca 6 plusgrader. Det är verkligen inte illa så här i slutet av januari även om man befinner sig  i Skåne.

Jag har inte varit ute så mycket idag men mannen har varit iväg på två hundpromenader med Frank och en med Charley. Inte lika långa som vi annars tar, men ändå.

Idag skulle det passa utmärkt med årets första grillat på utegrillen. Skulle kunna tänka mig leta reda på den här gamla, sen länge sedan, kasserade grillen och slänga på några korvar och bara njuta....
Nu blir det tyvärr inte så, men det blir en trevlig dag ändå.
Vi får besök idag och det kommer väl att serveras något ätbart till gästerna. Hoppas jag i vart fall.

Ut och njut av det fina vädret.

ska det aldrig ta slut

För ca en vecka sedan upptäckte jag en mindre bula på hundens skalle. Ganska snart blev jag kvar över att bulan/knölen växte för varje dag. Något stod inte rätt till. Tid bokades hos vår veterinär och besöket gjordes igår. Inte trodde vi att man skulle vara tvungen kalla in chefsveterinär och sätt igång att operera. 

Matte (läs jag) var naturligtvis orolig och vandrade runt som en osalig ande i väntan på besked. I min enfald hade jag hoppats få vara med vid ingreppet men när det blev tal om att operera var jag naturligtvis inte välkommen in i operationssalen. Vilket ju är helt självklart.

Efter operation var Frank försedd med krage/tratt och blev om möjligt än mer ynklig än han brukar vid ovana situationer.

Väl hemma klev Frank i sin korg/säng och stannade där hela natten. Inte ville han äta, dricka eller ens gå ut och kissa. 

När han nu på morgonen fick ta av sig kragen för en stund blev han glad och lycklig och både vatten och mat smakade bra. En tur med husse gjorde stor lycka.
Charley, Franks trogna följeslagare och vän fick idag gå ut ensam utan Frank som nu fick ha all uppmärksamhet själv.

Nu hoppas vi på snar bättring och att detta aldrig återkommer vad det än är, för vad det är kunde veterinärerna inte svara på.

livet går vidare.....

Det är vardag igen efter den svåra händelsen i söndags. Saknaden och sorgen är självklart stor men livet och vardagen måste gå vidare.
Idag var det träningsdags för Birger och Lomax  och denna gång var det Elione Chaves i sadeln.

Jag tyckte mig märka en viss ökning av tränande hästar idag på Jägersro. Det märks att vi går mot vår och därmed säsongsstart. 

Som väntat uppförde sig Birger bra och jobbade på som han skulle. Träningen har ännu inte satt igång för honom men ett visst underhåll krävs ändå.

Idag är det visst bara Birger som fick vara med på bild. Det får vi väl ändra på till nästa gång.

en epok har tagit slut

Bilderna tagen exakt en vecka innan den sorgliga dagen

I söndags miste vi vårt avelssto och det föl hon bar på. Det kom som en total chock utan någon som helst aning eller förvarning om att något var galet.
Vi fick endast två föl efter detta mycket kapabla sto. Visst hon var en mycket besvärlig häst, inte alls lätt att hantera eller handskas med och hon var vida känd för sitt humör i de kretsar vi rör oss. Vi kunde hantera henne med viss risk för liv och lem.
Hon är född och uppvuxen och har tävlat för oss liksom hennes syskon.

Hon har varit en god tävlingshäst och vi har trott på henne som god nedärvare av kvalitèer som vi söker hos en bra tävlingshäst. Hennes första avkomma har sannerligen inte gjort oss besvikna. Tvärtom!

Nu finns hon inte längre och med henne är det troligen så att vår avelsverksamhet har dött ut.
trots detta gäller nu att ladda om och fokusera framåt.

skål för vinet

Vinets dag idag.
Men, det blir rakt inte något vin för min del. Efter morgonpromenaden med hundarna som nyss är avklarad väntar en kopp te och kanske en liten smörgås. Sen förberedelser inför dagens hästuppdrag. Två hästar ska markarbetas idag. Den ene (Birger) kan bli en utmaning.

Glad är jag att det är ett riktigt behagligt väder att jobba med hästar i. Aningen grått och disigt men ingen vind och ingen nederbörd. Det här kommer att bli en bra dag.

jag är på väg ut ur mig själv

Denna lördag börjar gå mot sitt slut.  Jag pinas åter igen av huvudvärk. Värken sitter som en stålhjälm över tinningar, pannan, nacken och ner mot skuldrorna. Börjar bli van men det känns dock inte ok. Känns som jag är på något vis utanför mig själv, om ni kan förstå hur jag menar. Jag har legat någon timma på soffan framför Tv i eftermiddag och som ett brev på posten var värken där. Jag är inte så sugen på att lägga mig, huvudvärken kommer nästan uteslutande när jag legat. Tycker faktiskt lite synd om mig själv idag.

Jag försöker sköta mig med att både äta och framför allt dricka ordentligt men tydligen är det inte tillräckligt. Nä, nu ska jag inte gnälla mer utan bara önska er alla där ute en härlig lördagskväll.

Kram.....

Även om det igår var vårkänsla är det ändå fortfarande vinter. Vi behöver en kram och därför firar vi idag kramens dag. Alla djuren här (kanske inte hönsen) ska få en kram idag, kanske även mannen, får väl se.

citrustid

Städad och rent efter hundens irrfärder i hemmet. 
Som bekant är det nu som apelsiner och andra citrusfrukter är som bäst. Detta måste jag ta nytta av och valet blev denna gång att göra lite apelsinmarmelad.

Marmelad är ju ganska sött så jag valde att inte göra allt för många burkar av denna godsak. Det blev totalt nio burkar, det räcker ganska länge i vår lilla familj.

Både jag och mannen gillar när det är lite skal i. Kanske blir det ytterligare någon variant på citrus-temat i veckan. Vi får väl se.

Nu är hästarna i stallet efter en ganska lång dag ute. Vädret har ju varit underbart och det märks tydligt att det nu är ljusare på kvällarna. Skönt för både djur och människor.

Mannen börjar visst bli hungrig så nu ska jag bege mig ner till köket och sätta igång med middagen, som idag blir stekt skrubba, potatis och brynt smör.
Gott...tycker vi.
Ha en fin fredag.

Vårfin, eller?

Det är vår i luften idag. Solen skiner, nästan vindstilla och en temperatur på plus 7 grader, det kan jag kalla vår. Som vanligt varje morgon var det även idag en hundpromenad inplanerad och även utförd. 

Töväder är väl alltid bra tycker ni, men ibland har jag mina tvivel. Idag var just en sådan dag då jag på nått sätt tänkte tanken att om man ändå kunde välja mellan töväder och hund(ar). Svaret vet jag ju ändå, naturligtvis skulle valet falla på hundarna men ibland är det mindre kul att vara hundägare.

Efter en promenad på endast 30 minuter kan man se ut så här om man heter Charley och är en Golden Retriever. Ser mer ut som han varit ensam ute under en vecka.

Den stora mjuka, lurviga pälsen samlar fint upp allt smuts och lera från vägen. Idag fick han inte ens gå lös för att förhindra ensamma promenader på öppna blöta fält och åkrar.

Själv känner han sig inte det minst besvärad av smutsen, utan tar första bästa dyna i besittning för en skön power nap efter att först vandrat runt i halva huset (kök, hall och badrum) och lämnat små söta fotavtryck. 
Enligt Charley själv är han nu i ganska vårfint skick och verkar nöjd med tillvaron.

Det blir för oss homo sapiens att återställa bostaden i beboeligt skick

det är inte dags än......

Vi ska ha föl i vår, ja inte vi... mera vårt sto Cross a Lot.
Det är kanske inget märkligt med den saken, hon har ju fått föl tidigare och det är ju långt ifrån vårt första föl.

Dagens bilder är från 1993 och det är mitt halvblodsto Rozella som just fölat  ett litet vackert stoföl som kom att få namnet Sweet Sally.

Att få vara med vid en fölning är så fantastiskt.
Ett nyfött föl är något av det underbaraste man kan tänka sig. Så är det klart med alla djurs ungar. 

Att på bara några få timmar vara stark nog att kunna utforska sin egen vingliga kropp

Att kunna resa sig och lägga sig ganska snabbt är också saker som måste tränas på. Hästar är ju flyktdjur så de måste kunna komma upp snabbt om faran hotar.

Snart nog är det dags att plocka i sig av det goda och nyttiga gräset. Jobbigt bara att benen är aningen för långa för att det ska bli en bekväm ställning.

Mamma, som i det här fallet heter Rozella och är ett svenskt halvblod, finns alltid i närheten. Idag ser jag att de fått besök i hagen av Linda.

Bilden är som jag tidigare nämnt tagen år 1993 alltså för 24 år sedan. Vi hyr än idag detta stall där vi idag har fyra av våra tävlingshästar.

Här har den unga damen hunnit bli elva månader och kan redan stå lugnt och fint i uppbindningen.
Smutsa ner sig lärde hon sig dock tidigt.

smärtsam dag

Efter en eftermiddag med en bedövande huvudvärk eller ska vi kalla det migrän är jag nu hemma efter en lång dag med styrelsemöte och därefter andra föreningsaktiviteter som jag tyvärr fick avsluta lite i förväg just pga den ihållande huvudvärken.

Än har värken inte släppt men efter fyra värktabletter hoppas och tror jag att nu kommer det att lätta. Att äta så här mycket värktabletter är absolut inget jag gör i normalfall vid huvudvärk (1 tablett brukar det bli) men idag var det för besvärligt, fick inte bukt med smärtan.

Jag är medveten om jag ibland ( eller ofta) själv omedvetet framkallar dessa migränanfall genom stress och annan yttre påverkan.
Men  nu är jag hemma och ska tillbringa resten av denna dag/kväll på soffan framför TV:n, om det nu blir möjligt att tränga undan katten förstås.

För så här är det i vår familj, djuren har på något omärkligt sätt tagit över vissa saker och händelser. Ett exempel är TV: soffan som mestadels ockuperas av katten Agnes som endast ytterst motvilligt lämnar plats åt någon annan. Soffan ÄR hennes ( enligt hennes egen uppfattning ), fåtöljerna Är hennes, likaså våra andra två soffor, stolarna kring matbordet, dukarna på av henne utvalda bord samt de fönsterkarmar hon för stunden tycker passar hennes behov bäst.

Så  har vi det.......

återigen måndag och en ny orörd vecka framför oss.
Ganska långt kvar innan semester ( för de flesta ).  Vi i Sverige har förmånen av att ha laglig rätt att vistas på de flesta platser enligt allemansrätten, men det gäller nog trots detta att ta en extra koll ibland. Det kan ha sin poäng att inte alltid nyttja den rättigheten

Semesterfiraren hade tagit till vana att gå över bondens åker och det tyckte inte bonden om, vilket han påpekade.
"Jag går var jag vill," sa semesterfiraren, "det har jag papper på!"
Bonden släppte då ut tjuren som genast gick till anfall. Semesterfiraren lade benen på ryggen och skrek på hjälp.
"Ta det lugnt, " ropade bonden, "du kan väl visa honom ditt papper!"

en av mina favoriter

Så här tycker jag att en bukett tulpaner är vacker, fullt utslagen och alla färgskiftningar och nyanser så underbara.

Idag när det är tulpanens dag vill jag njuta extra av dessa fina blommor.

Tulpaner för mina tankar till våren, kanske ett tidigare vårtecken än både snödroppar och krokus.

Våren flyttar liksom in tillsammans med tulpanerna.
Årets första tulpaner kommer till mig på min födelsedag som infaller första dagen på året. Då är det tulpaner som gäller.

det är nu det börjar kännas

Markusplatsen och Markuskyrkan

Så här någonstans mitten av Januari börjar jag årligen tänka på semester. Inget särskilt planerat för året eftersom det väntas föl och det då är högst olämpligt att sticka hemifrån.

En tur till Italien skull annars passa bra skulle jag tycka. Det var länge sen nu. 

Här i Bibione semestrade vi under en del år. Lägenhet med dubbla balkonger i ett hus som under vintersäsongen användes som studentbostäder. Vi bodde alltså INTE i någon semesteranläggning vilket var hur bra som helst.

Lägenheterna var utrustade som standardbostäder och allt vi behövde fanns på plats. Här fanns det både badrum och eget kök där vi en gång per dag tillagade någon enklare lunch.

Kvällar åt vi naturligtvis ute som vilken turistfamilj som helst. Reste gjorde vi tillsammans med svärföräldrar och svåger med familj, en lagom grupp på tio personer.

Inte långt från Bibione ligger Venedig som det bara är ett måste att se om man är i närheten. Italien utan att se Venedig känns som man missat något.

Trånga mysiga köpgator, turistgator, fanns det gott om mest naturligtvis i Venedig där denna bild är tagen.

 Ett smart sätt att hänga tvätt när man som här har starkt begränsat utrymme med fast mark under fötterna. En ganska sinnrik lösning.

Visst är det fint att sakta få åka fram i en gondol under alla broar genom alla prång och passera både restauranger, torg och stationer.

För min personliga smak tyckte/tycker jag nog att Venedig är aningen överskattat. 

en dag som alla andra.......

.........eller kanske inte det är ju trots allt fredagen den 13:e. Nu har vi lärt oss att allt ont kan hända just detta datum, det gäller att se upp.
Jag tror inte på fredagen den 13:e syndromet....men ända. Jag tänker på detta datum med aningen oro, jag undviker vissa saker, stannar helst inomhus och gärna kvar i sängen där jag tror att minst olycka kan hända. Men så är det ju det där med att olycka för mig behöver ju inte på något vis vara förknippat med min person. Det kan ju också handla om mina nära och kära, vänner, kolleger och medmänniskor. Att bara tänka på sig själv skulle väl vara själviskt.

Jag tror att fredagen den 13:e kunde vara vilken dag och datum som helst!

Förutom att fundera över dagens datum har jag också hunnit med både frukost, hästsläpp och den dagliga morgonpromenaden med hundarna. Mannen har haft extra sovmorgon ( klev upp först 09.30) därför kom vi väg lite sent. Om en stund bär det nog av in till byn för lite onödiga inköp. Jag vet att i frys, kyl och skafferi finns nog med förnödenheter för att hålla oss vid liv ca sex månader (minst).

Det är fredag ( som vi ju redan berört) så det blir ett lugnare tempo för oss idag, om nu det är möjligt. Tidigare var fredagarna näst intill heliga, numera känns de lite tråkiga och sorgliga. Känns som livet går lite på sparlåga under helgerna. 

Jag vill önska alla där ute en bra fredag oavsett datum