så som jag minns det

Vilket underbart vinterväder idag. 

Dagen startade med en något frostig morgon.

En minusgrad, sol och totalt vindstilla. Det blev en mycket fin morgonpromenad med hundarna i morse. Vi var visst de enda som var uppe och ute vid denna tidiga morgon stund. Endast en bil såg vi till.

Jo, det var kanske inte just detta jag hade i tanken när jag satt mig här för att skriva ner några få rader i min blogg som jag numera valt att kalla för min minnesbox.

Mannen och jag var på bröllop förra lördagen där jag mötte personer som det var ett tag sedan jag träffat. Nu pratar vi år, närmare 20 talet år faktiskt.

Förändringarna märks ju tydligast på barnen som då var unga och oförstörda. Inte för att de är förstörda nu utan tvärtom, mycket trevliga och fantasktiskt fina människor. Nä, det är ju mer ett talesätt.

Men i mina fotohögar fann jag några bilder från tiden då det begav sig......

Även "vi" vuxne har ju förändrats trots att vi kanske inte alltid vill se det så.

Den glada pappan på bilden är fortfarande glad men naturligtvis äldre. Humorn finns kvar och så mycket sprallighet som kroppen tillåter

Mamman, är så som vi minns henne. Social, godhjärtad och omhändertagande. 

Det var så roligt att träffa alla dessa fina människor igen även om vi emellan åt träffar delar av "gänget". 

Hoppas vi snart kommer att ses igen