Det mesta blev fel.......

Det har varit en stökig och oorganiserad dag. De planer som fanns i morse har helt eller delvis blivit ändrade.  Dagen började med en ordentlig huvudvärk men den lyckades jag med hjälp av 2 treo bli kvitt under förmiddagen. Därtill ordentligt ont av min hälsporre, den smärtan lyckades dock inte Treo råda bot på.
Arbetsdagen bjöd sen på mycket med oplanerade och oväntade jobb och möten som gjorde att jag fick göra omplaneringar och ombokningar. Det blev ingen riktig frukost och ingen lunch, jag har bara ätit skräpmat och två wienerbröd och det känns inte bra nu. Alla sysslor jag tänkt göra här hemma har jag skjutit upp till i bästa fall imorgon.  Det mesta jag kommit i kontakt med har blivit fel.
Därför blir det natti natti nu

Nu glömmer vi den här tävlingsdagen

Det är bara till att ta nya tag. Av femton hästar tror jag att han blev 13 eller 14 känns inte så viktigt att veta just nu. Det finns väl inte så mycket bortförklaringar förutom att jag personligen tyckte att jockey, som är ny för oss, inte red ett bra lopp. Sen är det kanske också så att hästen inte är på topp längre.
Men grattis till er som det gick bra för.
Nu är detta glömt och fokus ligger redan på nästa tävling som blir den 16 juni i Danmark.

tävlingsnerverna på...nu kör vi

Det är en hel del tävlingar jag varit med om och ändå släpper aldrig riktigt det där med tävlingsnerver.
Jag vet att på tävlingsdagen har vi gjort allt vi kan för att det skall gå bra och vi kan inget mer påverka....ändå kommer den där lilla kittlande känslan smygande genom kroppen. Förmodar att det är helt normalt ja kanske t.o.m nödvändigt för att intresset skall finnas kvar men det tar så mycket energi.
Hur som helst så blir det Jägersro idag, lopp 3och då bör klockan vara omkring 13.00.
Våra chanser till pengar idag är inte stora jag skulle villa säga att de är minimala. Det viktigaste är dock att hästen kommer i mål frisk och hel. Nu kan man ju kanske, och med all rätt, fundera över vad som är poängen med tävling om målet är att komma i mål safe..............men jag tror att ni förstår.

en travare i miniatyr

För en hel del år sedan tyckte vi det där med travsport var kul så vi skaffade oss några ponnytravare av rasen Russ och det har vi aldrig ångrat.  Vi har haft så otroligt kul med dessa fantastiska travare i miniatyrstorlek. Eftersom vi själva var för gamla för att köra dessa i tävling fick vi ju också skaffa oss kuskar. Våra två duktiga hästskötare  blev också bra kuskar som fick vars en eller flera hästar att köra lopp med. En av dessa goa pållar skall jag berätta lite om idag.
Hans namn var Chikino och var vår första ponnytravare om jag minns rätt. Tyvärr, tyvärr minns jag inte härstamning eller uppfödare till denna bedårande häst som var född i Småland någonstans och året var 1968 så det är ju några år sedan. Han såg ut som en stor häst i miniatyr, mörkbrun med bläs.
Under veckan tränade vi där det fanns möjlighet och när helgen kom var det tävling, antingen på Jularps travbana eller på Tomelilla travbana.   Vi tränade säkert inte optimalt för vi visste ju inget om träning och träningsmetoder. Vi höll våra hästar friska och glada och det är en viktig bit i all träning. Vi var också noga med deras hovvård. Jag minns inte något tillfälle med hälta eller skador. Vi tränade på de mest skiftande underlag, ibland blev det lite träning på någon grässlinga eller så blev det en lång skritt-tur på asfalt eller grusunderlag och på det viset blev också våra hästar säkra i trafiken. Ridträning blev det  för att ge allsidig och omväxlande träning.När vi första gången startade gick det väl inte särskilt bra så här med facit i hand. Vi kom ju naturligtvis sist men det tyckte vi inte gjorde så mycket för vi tyckte själv att vi körde bra och ganska fort. Det anordnades också så kallade gubb och gumlopp vid varje tävlingsdag där de tränare/ägare som fallit för åldersstrecket fick köra ett lopp.  Jag behöver väl inte berätta att vi även där kom sist under några lopp, men sen ska ni veta att sambon fick upp farten när han kom på knepet och körtekniken och blivit lite fartblind. Nu gick det bättre, hästen var mycket duktig och sambon var också duktig så pass duktig att han blev champion på både Jularpsbana och Tomelillabanan samma år.  De´ni

I de vanliga loppen gick det ganska bra mest hela tiden, Jonna som var Chikinos kusk körde honom både bestämt och djärvt. Det var fler en gång som hon blev varnad och fick böter för snäv körning eller trängning. Ekipaget Jonna/Chikino var ett bra team så bra att de blev kvalificerade och uttagna till Derbyt. Ett missförstånd kring anmälningsrutinen gjorde att vi tyvärr inte gavs möjlighet att starta där.

Efter några år med dessa underbara ponnytravare var övergången till stora varmblodstravare naturlig.
Chikino var till salu och såldes till en familj där han levde under resten av sina dagar.

livet går inte i repris

drömmer mig bort.....

En så underbar dag att behöva sitta fast på kontoret i.
Men nöden har ju som bekant ingen lag så det blir till att stanna här.  Inte nog med detta jag måste dessutom stanna här till kanske åtta-tiden ikväll eftersom vi har ett möte inplanerat ikväll. Det är numera en hel del tillfällen då jag ångrar att jag är medlem i så många föreningar och sitter i för många styrelser. Det skall bli ändring, måste prioritera min tid bättre.
Längtar hem till en skuggig plats i trädgården, något kallt att dricka och kanske en bit grillat.

Jag tröstar mig med en stor strut mjukglass

Små lätta moln

Cirrus
En vacker New Foresthingst som jag bara inte kunde motstå att köpa. Det var hans mamma jag var spekulant på men kunde inte motstå att ge ett bud även på denne, hennes då endast 9 månader gamla, fölunge som hade en så underbart fluffig och lätt fölpäls som nästan skiftade i rosa, hans stora nästan svart ögon talade till mig.
Hans namn förde tankarna till lätta luftiga moln, Cirrus-moln
Cirrus var efter New Foresthingsten Hiawatha och han blev med åren en stilig skimmel.

Både mamma och fölunge fick följa med transporten hem till oss i Södra Sandby.  Alla gillade den fina fölungen inte bara för att han precis som alla fölungar var väldigt söt, nä det var något mer med honom. Han var lätt att fostra och uppfostra och gjorde det mesta rätt
Han blev såld efter inridning och jag har tyvärr tappat bort hans vidare öde där efter. Bilder har jag tyvärr heller inga på varken honom eller mamman så den här lånade bilden får det bli.

Drömmen om en drömhäst

Carmensita Dream........Nåja någon dröm var hon väl inte detta travsto som kom till oss helt utav en slump och av stundens ingivelse. Köpte henne billigt när hennes  ägare, efter ett av många sämre träningsjobb, förstod att av henne blir det ingen superstjärna eller ens någon medelmåtta. Söt var hon, javisst men vad hjälper väl det om hon sen inte har förmågan och viljan att springa, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan.
Kanske trodde vi att vi skulle få rätt på henne eller så var vi alldeles för naiva och här ligger nog sanningen.  Efter 1,5 år förstod även vi att det inte var någon stjärna vi ägde och så var hon till salu.

Nu var det en annan amatörtränare som föll för hennes charm och trodde på att det skulle gå att göra häst av henne också......... och så var hon såld.  Nu blev det tyvärr inte så, även han misslyckades.  Carmensita Dream  kom aldrig till start utan fick leva sin mesta tid i hagen vilket passade henne utmärkt

Sambons egen dag

I dag är det födelsdagsfirande här hos oss, sambon fyller år. Present är ännu inte inhandlad så det blir en tur till Ystad nu på morron.
Vi tänkte käka grillat om nu vädret håller i sig, det ser lite skumt ut just nu faktiskt men det finns en reservplan.
Barnbarnet Julia med hund kommer för att sova över. När Elsa, hunden, är här på besök är det full rulle med våra egna hundar ska ni veta då är tjurrusningen i Pamplona som en lätt sunnanvind. Julia är lugnet själv och roar sig helt på egen hand och hjälper gärna till med diverse sysslor. Nu låter det kanske som barnarbete men jag kan försäkra det finns ingen baktanke eller påtryckning.

Sommar och iste

Kan bara med glädje konstatera att nu är SOMMAREN här.
Naturen är nu som allra vackrast enligt mig. Det är en gåva och ingen självklarhet att kunna ta del av all denna prakt
Har suttit en liten stund här under vårt underbart blommande äppelträd, lyssnat till fåglarnas kvitter och bara njutit och druckit en kopp vansinnigt gott iste.
Iste smakar helt underbart en sån här varm dag. Jag valde idag ett iste med bas av Rooibus, ett
Earl Grey Lime  som jag tycker blir väldigt gott. Du hittar teet om du klickar på länken.
Jag häller upp vatten i en kanna eller tillbringare och tillsätter te och socker och blandar väl och låter sen sockret lösa upp sig. Sen låter jag teet stå i kylskåpet och dra några timmar.
Servera gärna med några isbitar.

grillat och fint besök

Häromdagen kände jag mig lurad av våra kära meteriologer som lovat fint väder i helgen.
Jag ber om ursäkt för vad jag sa, skrev och än mer vad jag tänkte.
NU är verkligen sommarvärmen här och det med besked.
Igår vad det grill-time här hemma hos oss. Sonen med familj kom hit en sväng och så var M och A här under några få men mycket mycket trevliga timmar. Det är inte mycket som slår lite grillat med tillbehör och en kall öl en varm och skön sommarkväll. För just sommar kändes det tydligt som igår.

Lina och Julia kikar förmodligen på de två galna Mudi-hundarna

Ja, det fantastiska sommarvädret har fortsatt utan prutning även idag. Själv har jag varit på planeringsdag på Falsterbo Kursgård hela dagen men som alla känner till går arbetet mycket lättare när det är fint väder. Man blir så mycket gladare och positivare. Arbetet gick bra men mer återstår.

Falsterbo Kursgår är trevligt, god mat och bra boende om så önskas. Allt till ett riktigt rimligt pris.

Jag bestämde imorse att jag skulle cykla en längre tur med en av våra hundar ikväll men det har redan kommit på skam. Nu blev jag slö.
Det blir soffan och slappa framför något mindra bra TV-program för några bra finns väl inte....

jag känner mej lurad

Det blir inte alltid som man tänkt sig eller ens som man blivit lovad.
Minns tydligt att jag blivit lovad sol, värme och vackert väder idag men av detta kan jag inget se. Däremot ser jag regntunga skyar, lite snålblåst och ingen värme att tala om. Vad är nu detta, kan man inte lite på meterologerna???
Tur att jag fick gjort lite ute i trädgården igår då. Det blev plantering av lite sommarblommor och mer skulle det bli idag, vi får väl se hur det blir med den saken.

Paprikan är på plats och blommar redan och i uterummet finns redan små fikonämne . Ser bra ut.

Däremot ser det lite sämre ut för vindruvorna iår. De flesta nya skotten trallar av. Då början man ju undra...har jag gjort något fel?
Hur som helst kan vi bara vänta och se

Ranelid och hemkokt rabarbersaft

Ja, vad kan man mer begära av en fullkomligt underbar dag.
Nu har jag påtat lite med mina sommarblommor som nu fått nya hem i krukor och kommer så småningom att placeras ut på diverse ställen i trädgården för att skänka glädje och skönhet.
Nu blir det en macka, ett stort glas hemkokt rabarbersaft och till detta lyssnar jag på Björn Ranelid och "tyst i klassen ".  Sambon är iväg och tränar häst och blir borta några timmar så det är bäst att passa på att njuta lite extra nu, jag tror inte att han uppskattar att lyssna på Herr Ranelid lika mycket som jag.
Till er återkommer jag senare.

Så bedårande söta

Kläckning pågår för fullt och det är ett himla liv av kackel och pip.
Kycklingarna stapplar runt och upptäcker världen som just nu bara består av en låda med bodel samt mat och vattenbeållare. Bilden visar två kycklingar av rasen Australorp den enda ras som jag känner till som härstammar från Australien.

Babs McLohan

Jag har tidigare berättat om Bon Bon vår varmblodstravare. Vill du läsa mer om Bon Bon klicka på länken.
Babs McLohan var hennes mamma.
Jag köpte henne som tvååring enbart för att ha henne som ridhäst. Gillade hästen när jag såg henne och så blev det affär. 

Det fanns inget besvär med den hästen, hon var alltid mjuk och följsam och hade inga som helst olater. Som jag minns henne var det bara raka vägen
På den tiden då det begav var det ett alternativ för mig att köpa just en travare helt ur ekonomisk aspekt. När jag då köpte dem unga och otränade fanns det större möjligheter att få en häst som mer passade in på mina behov eftersom jag red in och utbildade hästarna själv. Vi körde aldrig in Babsan
Förutom Bon Bon fick Babsan ytterligare ett föl som faktiskt startade som travhäst och även tjänade lite pengar. Det säger kanske inte så mycket om avelsvärdet på Babsan utan mer på konkurrensen då.

Tyvärr finns det inget foto på henne men så här kanske det kunnat se ut

Svart tunna med syfte på Whiskey

Bildkvalite´n är tyvärr inte den bästa. Bilden är tagen från ledvolten på Klampenborg. Barre såg alltid bra och laddad ut men verkligheten var något annat

Inte ens namnet gav honom rättvisa. Han såg mer ut som en vinthund än som en svart tunna, tillika var han brun. Lite av gasell eller vinthund över honom.

Black Barrel eller Barre som han kallades till vardags var inte alltid så lätt att handskas med. Inte för att han var aggressiv eller elak utan mer för att han inte var som andra, jag skulle vilja beteckna honom som onormal.

Vilken annan häst blir så rädd för lite sårspray att han slår sönder delar av boxinredningen och är på håret när att skada sig själv.
Vistades man i hans box, alltså samtidigt med honom , var det lätt hänt att man blev översprungen eller minst sparkad.
På träning jobbade han så fint att både ryttare och tränare var lyriska ochhelt övertygade om att nästa start vann han och inte bara vann utan även både lätt och stort. För kapacitet var alla övertygade om att han hade. Men ack så lurade vi blev, när tävlingsdagen kom och loppet var igång var han oftast först eller i tätklungan ända fram till målrakan då han saktade ner och snällt lät de andra passera.  I mål kom han ofta som sista eller åtminstånde bland de sista hästarna och inte ett uns trött.  Han tog ALDRIG ut sig ett lopp. Jag måste nog erkänna att det är den oärligaste häst vi haft.  Fast springa kunde han och springa gillade han bara det inte var i tävling.

Äta var också ett problem för denna herre. Han åt inte en tugga om någon rörde sig i stallet. Det skulle vara dödstyst och helst mörkt.

Han var inte alltid social mot andra hästar och fick därför gå i egen hage, vilket passade honom utmärkt. Han var inte mycket av ett flockdjur.

Hade han då inget positivt undrar du kanske.  Jodå det hade han. Han var oerhört snäll att rida och han var en gud att åka transport med. Stilla och lugnt stod han hela resan oavsett hur lång tid den tog.
Han var också vid ett eller var det två tillfällen varit först över mållinjen. Det var på Täby när pållen var två år. Sen kom han visst till insikt över att det där med tävling inte var för honom.

Vi har inte kvar Barre men han finns hos en familj inte långt från oss. De är super glada för honom och han är fortfarande bortskämd och har det hur gott som helst.

Bilden är från ett träningstillfälle på Jägersro

Det kvittrar och piper från alla håll

Äggkläckningsmaskinen är med ens full av liv, det kvittrar och piper och små söta kycklingar tittar fram från sina skal som fram tills nu varit deras trygghet. Nu blir det till att söka annan trygghet utanför ägg och kläckningsmaskin. Det är helt förundransvärt att dessa små varelser genast efter födsel ger sig upp och iväg efter föda.
Detta är två kycklingar av rasen Brahma som är en stor och relativt tung hönsras vilket kan vara svårt att förstå när man tittar på dessa små späda individer

det efterlängtade paketet

Kanske minns ni att jag härom dagen rastlöst vandrare runt här hemma och väntade på paket som skulle levereras med postbud.
Jodå, bara någon minut efter jag bloggat kom så postmannen som i det här fallet var en kvinna med mitt efterlängtade paket.
Jag lovade också att ni inom sinom tid skulle få veta vad paketet innehåll och det löftet skall jag hålla nu.
Det var ännu en äggkläckningsmaskin.....och så här ser den ut.

Den är nu laddad med ägg och om ett par veckor får vi se resultatet.

Jag vet egentlöigen att det bara är onsdag idag men känner mig som det var fredag. Tror att jag har kort arbetsdag och planerade helgens matinköp i bilen på väg till jobb i morse.
Kan det vara det ihållande regnet, för nog tycker jag att det regnar mest varje helg och framför allt på fredagen. Detta är dock inte vetenskapligt bevisat utan är helt och hållet egna funderingar.
Nu är det så att jag skall vara långledig från i eftermiddag så det kan ju vara anledningen till mitt förvirrade tillstånd

Å andra sidan blir det ju häftigt när det sen är fredag på riktigt för då har jag ju helgen helt orörd framför mig.

Hjäälp....... har detta hänt er också

Är det någon som vet varför det visas en bild från ett tidigare inlägg trots att det aktuella inlägget inte j
har någon bild eller rent av en annan bild. Detta har hänt mej nu vid flera tillfällen.

en svart dag i vår hästverksamhet

Ännu en svår transportolycka har drabbat oss, den förra inträffade för nio år sen.  I förrgår på väg hem från träningen fick av någon outgrundlig anledning vår häst, som annars är lugn och fin att åka med, plötsligt panik i transporten och började sparka vilt omkring sig. Inredning i transporten gick sönder och bakbommen lossnade och föll troligen på hästens ben varpå paniken var ett faktum.

När transporten stannades och M öppnade dörren möttes han av en fruktansvärd syn. Hästen hade stora och svåra skador med bland annat söndertrampad hov. Hästen som var skräckslagen sparkade vilt omkring sig och M blev spakade, båda benen och ena handen.

Veterinär tillkallades naturligtvis omedelbart och denne kunde konstaterade att en konvalescens på ca 6 månader var rimligt.

Nu väntar mycket långt och hårt arbete i form av sårvård och omvårdnad. Samtidigt måste hästen åter komma i psykisk balans igen

Boxvila gäller för hästen och för M är det sjukskrivning.

Ett otacksamt jobb att vara tränare
Vem vill egentligen vara tränare?
Går det dåligt eller mindre bra är det tränarens fel. Denne har då tränat för lite, tränat fel, fel foder, fel upplägg, fel matchning eller anmält fel.
Skulle hästen ovanpå allt bli skadad då ligger tränaren verkligt risigt till för detta skulle han kunnat förutse och förhindrat. Skadefri häst är tränarens ansvar.

Går det däremot bra ja då är det ju naturligtvis bara hästens förtjänst. En liten del av äran tillfaller kanske också ägaren eftersom denne varit så klok och kunnig att han valt ut en så talangfull häst. För hästens talang och kapacitet står utom all tvivel

Att det är på detta sätt vet jag med säkerhet eftersom vi själv har en stackars tränare som vid varje tävlingstillfälle och faktiskt även vid de flesta träningstillfällen får utstå både spott och spe.
Om jag varit tränare kan jag meddela att jag avgått med omedelbar verkan, lämnat hästen och pyst iväg.

Tips till tränaren.
Be hästägarna/delägarna dra åt fanders alternativ träna bättre själv om ni kan.
Skita i att lägga sig i sånt som de egentligen inte vet ett dyft om.
Kom till insikt över vilket hästmaterial ni har
Gläds åt det som är bra

Hästar,picknick och ny husbil

Jag lovade ju igår, eller  lovade gjorde jag kanske inte men jag antydde att jag kanske skulle visa någon bild på den fina nya husbil som våra vänner köpt och som jag var och fortfarande är lite avundsjuk på. Inte är det så att jag missunnar Gunnar och Gunilla en så fin husbil nä det är mer det att jag OCKSÅ kanske skulle vilja ha en sådan. Men vid närmare eftertanke är det nog ingen bra ide´ för när skulle vi hinna nyttja den. Nä det får nog vänta till vi blir pensionärer om ens då för vi är ju faktiskt inte något campande eller kringflackande folk. Charter får duga åt oss.
Hur som helst här kommer lite bilder.

Vacker, sprillandes ny och tyvärr inte min. Jag är dock helt säker på att Gunnar och Gunilla kommer att få massor med glädje av deras fina husbil. Vi önskar dem Lycka Till !

Gunar, Julia och lilla söta och dagen till ära nyklippta Molly njuter och trivs utmärkt det är inte att ta miste på. Tror att Julia längtar till sommarlovet.

Så var det ju det där med picknicken igår. Hur mysigt det var är väl inte så svårt att förstå. Picknick i hällande regn och temperatur precis över frysgrader.
Tävlingen var väl inte heller någon höjdpunkt. Hästen trött  hade nog glömt orken hemma eller motivationen.

Så gick den lördagen och nu är det söndag och dags för nya insatser.
Idag blir det nog lite plantering. Vi får väl se.
Återkommer !

Picnick korgen är packad

Ja ni läste rätt. Men jag håller med, endast en dåre ger sig väl ut på picknick i ett sådan väder. Det blåser som attan, nä det gör det inte DET STORMAR. Men är det picknickdag så är det. Vi skall bege oss över Öresundsbron idag för att hålla vår picknick på Klampenborgs vackra inbjudande omgivningar. Nä fel igen, jag tror ju knappt att det blir så inbjudande. Men är det bestämt så är det. Nu gäller ju förståss att vi kommer över bron.
innan vi sticker över Öresund skall vi pipa in om i Svedala och kika på våra vänners sprillandes nya HUSBIL. Jag tror jag spricker av avundsjuka. Måste skynda mej nu kan inte vänta längre. Jag visar kanske lite bilder senare.
Nu skall hästen lastas för han skall ju med till Danmark och tävla. Det är ju för hans skull vi har med oss picknick.

efter regn kommer solsken

Regnet har bytts mot solsken.
Här hemma vankar jag av och an, går mot fönstret, lyssnar efter bilar ja det är ju bara en bil jag spanar efter, idag nämligen postbilen.
Jag skall få ett paket!
Jag hoppas det kommer idag. Hur skall jag annars stå ut med spänningen att vänta hela långa helgen på min nya investering. Vad det är....ja det får du veta när paketet kommit fram och förmodligen kommer du inte alls att tycka att det var något spännande. Jag tror inte du förstår riktigt, eller så är det jag som inget fattar.
Under tiden som jag väntar har jag kommit på att det är något jag saknar.....måste beställa.

undrar om detta ändå inte är fredagen den 13??
det är stört omöjligt att publicera inlägget" regning fredag " med eller utan bild. hur jag än gör kommer bhästbild upp. Känns som jag inte kan släppa detta nu.

regnig fredag bättre än ingen fredag

Lägg då till att jag skall sluta lite tidigt idag så måste man väl ändå vara nöjd.
Jag är väl på det hela taget nöjd. Jag och de mina är friska och mår väl, har både tak över huvudet, mat för dagen och lite fickpengar att spendera på diverse ofta helt onödiga ting. Jag kan höra fåglarna kvittra, känna doften från havet och jag kan se naturens vackra färger och skiftningar. Jag får bo på en plats i världen där det råder fred och trygghet. Jag får prata med vem jag vill, säga vad jag vill, rösta på vem jag vill och ha vilken tro jag vill. Jag har ett arbete att gå till och lever i ett välfärdssamhälle. Jag lever i frihet.
Allt annat får väl betraktas som ett Ilandsproblem.

irriterad

finn fem fel

Vet inte vad som gått fel men på mina senaste inlägg dyker samma bild upp som jag dessutom inte satt in medan den bild som var avsedd inte kommer med. Ni får ha överseende med detta och så hoppas vi att rätt bild kanske lika oförutsätt kommer fram

min tacksamhet

Lägg då till att jag skall sluta lite tidigt idag så måste man väl ändå vara nöjd.
Jag är väl på det hela taget nöjd. Jag och de mina är friska och mår väl, har både tak över huvudet, mat för dagen och lite fickpengar att spendera på diverse ofta helt onödiga ting. Jag kan höra fåglarna kvittra, känna doften från havet och jag kan se naturens vackra färger och skiftningar. Jag får bo på en plats i världen där det råder fred och trygghet. Jag får prata med vem jag vill, säga vad jag vill, rösta på vem jag vill och ha vilken tro jag vill. Jag har ett arbete att gå till och lever i ett välfärdssamhälle. Jag lever i frihet.
Allt annat får väl betraktas som ett Ilandsproblem.

  fredag
   

Gör ett nyttt försök

ledig dag

I min eminenta planeringskalender från Planmaker.se står det tydligt inskrivit att jag har ledigt idag. Men ledigt från vad????
Nu betyder ju inte det att jag får gjort en massa, eller ens vad jag förutsatt mej men det är värt ett försök. Det sägs ju att våren är här för att stanna och mycket snart övergå i sommar, känns kanske inte så temperaturmässigt idag men så är det nog ialla fall. Det innebär att jag nog måste ge mej ut för att köpa lite vår/sommarplantor.
En tur i något varuhus kanske det också kan bli. Lite nya vårkläder skulle sitta fint. 
Jag längtar faktiskt efter att hitta en riktigt stor och härlig loppis att botanisera mej igenom. Det finns en hel del ekonomiska riskar med att släppa in mej på loppis, varuhus och andra affärer. Skulle ibland kunna kalla mej själv för samlare och då menar jag av ALLT. Undantaget skulle då vara pengar.
Som tur är  har jag ju en del eller rättar sagt en hel massa att göra vid datorn. Har ju trots allt ett litet företag att sköta. Det får bli endast ett kort besök på handelsträdgården.
Detta ger mej panik.......nu måste jag sätta fart om det skall hinnas med.

Tips från coachen

Programmet tippar honom tvåa med med motiveringen att han gör sina bästa löp på Klampenborgs gräsbana men det är säsongs debut och formen därför osäker.
Han skall gå 1300 meter vilket väl för stå som en av hans bättre distanser.
Jockeyn är ny både för honom och oss.
Ja så långt kan väl allt vara bra. Själv tror jag att han får svårt att räcka till och är därför inget för spelarna denna gång.
Boss börjar bli lite till åren nu, som åtta åring har de flesta tävlingshästar sitt bästa bakom sig.  Men så länge han gillar att springa och han gör det med glädje och utan skador och skavanker kan han väl få göra ännu några lopp.
Själva är vi redan lite nervösa och spelar upp olika scenarier i huvudet. Jag undrar om man aldrig blir van och slipper gå med nästan ångest och magont flera dagar innan. Jag tycker nog att jag själv blivit mindre nervös med åren men jag vet en som är lika nervös vid varje start, nämligen TRÄNAREN. Koppla av Martin, du har gjort ett fantastiskt och seriöst jobb.

en gråhårig polska

Benita var ett Polskt halvblodssto, skimmel till färgen.  Härstamning okänd, eller så har jag förträngt det.
Benita var väl ingen häst jag kunde rekommendera till någon.

Jag köpte henne när jag egentligen var och kikade på en annan häst som skulle ingå i vår ridverksamhet. Där borta i hörnboxen stod hon, den späda gråskimmeln med de alerta och pigga ögonen. På något sätt tilltalade hon mej.  Ägarna var inte sena att gå med på att sälja även henne och varför förstod jag ganska snart.

Att hantera Benita i boxen var farofyllt, nästan med livet som insats. Hon gillade inte att man tog på henne och än mindre rykta henna. Hon var i det närmaste helt omöjlig att hantera i boxen. Att binda upp henne var i början inte ens att tänka på. Hon var livsfarlig

Skötsel av hovar såsom verkning och sedermera skoning var ett livsfarligt äventyr för både hovslagare och de personer som bistod honom.  Hästen  var helt skräckslagen  och slet allt vad hon orkade för att komma fri.  Vi hade turen att ha en lugnt och tålmodig hovslagare som inte gav upp utan lät det  sin tid.
Så var det ju det där med att rida henne…….att ta sig upp på ryggen var i sanning inte det lättaste. Hon sparkade, hoppade, snurrade, bockade och kastade sig ja, ibland  t.om. la hon sig ner på marken.

Men det som var konstigt var att när man väl kommit upp på ryggen blev hon som en helt annan häst.
Hon var helt underbar att rida, ja det var faktiskt så.
Jag red med förtjusning både markarbete och turridning med henne, ensam eller i sällskap alltid lika trevlig att rida.

I hagen fungerade hon utmärkt. Bråkade aldrig med andra hästar och som vi uppfattade det var hon ”omtyckt” i flocken.

Detta hända på den tiden det importerades en massa polska hästar till Sverige.
Många av dessa importer var tyvärr i dålig kondition och bar säkert på en hel del mindre trevliga erfarenheter.

Benita fick ett bra liv hos oss.
Så småningom gick det allt bättre att hantera henne från marken, men helt bra blev det aldrig.
Som ridhäst var hon trevlig, pålitlig  och samarbetsvillig.

Hon var en häst det fanns mycket restriktioner och regler kring i vårt stall.  Inte vem som helst fick gå in till henne vare sig i box eller hage. Fungerade bra tillsammans med andra hästar i flocken. Stora svårigheter att komma upp på ryggen på henne, snurrade, bockade och bar sig åt. Väl uppe, var hon hur trevlig som helst att rida. Red henne med förtjusning på markarbete och ute, ensam eller i sällskap alltid lika trevlig att rida.
Vilka konstiga hästöden det finns......

 Tyvärr finns ingen bild på henne. Men inom mej kan jag se henne framför mej när jag vill.

Inte är det för pengarna och inte är det för äran……

Vad är det då som gör att vi inte ger upp eller tänker med förnuftet. Trots motgångar och enorma kostnader envisas vi med att fortsätta, fortsätta med allt arbete, sömnlösa nätter och att ständigt vara tillgänglig och redo för mer arbete .  Vi blöder pengar hela tiden men vi ger aldrig upp, hoppet är som bekant det sista som lämnar människan och så är det sannerligen för oss som jobbar med tävlingshästar. Ja jag säger jobbar med, för trots att det rubriceras som hobby så tar det upp mycket mer tid en det dagliga arbetet gör för de flesta av oss utövare. Visst blir vi besvikna inte en gång utan många men strax är vi på banan igen.  Det är ett beroende som vi inte blir kvitt.
Om det nu inte är pengarna eller äran som drar då måste det ju vara något annat. Det kan väl inte vara ren dumhet.

Nä vi som håller på vet att det ger oss så mycket tillbaka vi älskar våra hästar, vi sköter om dem som små barn och inget lämnas åt slumpen. Att jobba med tävlingshästar är en livsstil. Ett beroende som vi inte vill bli befriade ifrån.

Som jag bloggade igår så var det idag dags för vår treåring Derby Lodge att göra ett nytt kvalförsök efter att han pga startboxvägran missade i november.

Efter mycket om och men och med ett enormt tålamod från startboxpersonalen kom han sent om sider in i boxen och de två kvalhästarna kom iväg.
Derby var rask ut och det såg till en början riktigt bra ut men som många vet så är hästar flockdjur och den andra kvalhästen kunde inte riktigt följa varför tempot bedarrade och tiden gick.

Derby kom visserligen först i mål men det hjälpte ju föga eftersom kvaltiden överskreds med ynka fyra hundradelar. Småaktigt kan man tycka men sådan är reglerna och det är ju lika för alla.

Besvikelsen var stor bland oss nära och kära det kan jag lova.
Nu har det gått några timmar och vi har insett att det bara är till att ta nya tag…IGEN.
Vi är redan fokuserade på nästa tävlingsdag

Imorgon gäller det

Nedräkningen har börjat och jag eller nä hela gänget är redan nervösa.
Vi biter på naglarna, dricker mängder med kaffe, springer på toa i ett och vankar oroligt av och an. Varför???
Jo, imorgon är det dags för vår treåring att göra sitt kvallopp på Jägersro.  Vi har redan gjort ett försök sent i höstas men då blev han skrämd och vägrade sen att gå in i startboxen. Nu har vi tränat vidare och hoppas att han mognat. Vill du läsa mer om just den händelsen klickar du här
Kommer han att gå in i startboxen??
Hur jag skall klara att ränna runt på Jägers med hälsporre, urkassa nerver och förmodligen ett alltför högt blodtryck har jag ingen aning om.  Jag sätter mej på fiket och hoppas att ingen jag känner får syn på mej och kanske vill prata. Eller så gör jag som jag gjort förr, jag sätter mej på toa tills det hela är över.

Hälsporre, ett tecken på begynnande ålderdom?

Jag har fått hälsporre, tror jag i vart fall. Det gör så in i bänken ont när jag går eller står att jag håller på att bli galen.
Dessa besvär tillhör belastningssjukdomar och  sitter under foten
inte blev det hela bättre av att jag just läste att hälsporre är vanligast hos äldre människor, vadå äldre skulle jag tillhöra de äldre??
En annan felaktighet eller påstående som inte stämmer in på mej är att hälsporre är vanligast hos aktiva människor som rör sig mycket såsom idrottsmän eller dansare………
idrotta kan jag knappast stava till och dansa har jag slutat med, saknar både motivation och ork.
Men ok påståendet att det är en belastningsskada kan väl kännas OK, det är kanske dags med motivation för att sänka vikten en aning.  Men detta kanske inte låter sig göras då det krävs både rörelse och motion för ett lyckat resultat……

Hästen som egentligen inte skulle finnas

Boss är hästen som egentligen inte skulle finnas.
Boss mamma var min ridhäst och det var aldrig meningen att hon skulle betäckas. Efter mycket tjat från min sambo gav jag efter att låta betäcka henna en gång, endast en gång. Till pappa valde vi Nicolotte som vi alla är mycket förtjust i. Vid dräktighetskontrollen visade sig att mamman bar på tvillingar och ett ägg skulle tas bort. Kvar blev det ägg som gav oss Boss.

Redan som mycket liten, ja faktiskt redan som nyfödd blev vi varse att han hade mycket vilja och energi. En riktigt sprallig fölunge som inte lät sig hanteras som vi ville alla gånger, inte utan protest och motstånd i alla fall.
Han var speciell.

Inte var han mer tillmötesgående vid inridningen. Han var stursk och kavat och behövde behandlas med mild men bestämd hand.

Boss har gett oss mycket mycket glädje under alla år han verkat som tävlingshäst och han gör förmodligen sin sista tävlingssäsong i år, nu sju år gammal.

Som tävlingshäst har han varit ärlig och tapper alltid gett allt och alltid kämpat och kämpat väl

Han är snäll om än lite bortskämd och kan ibland vara lite tjurig.
Det största problemet med honom eller det som ställer till det lite är att när han varit på Klampenborg i Danmark och tävlat då nästan totalvägrar han att gå in i släpet. Han går inte heller in i  de danska boxarna utan vår hästskötare får oftast stå ute och hålla honom eller promenera runt med honom, allt på hans villkor.
 Vad gör man inte för att hålla honom glad och nöjd.

Ibland kan man utan överdrift bli både sur och lite arg på honom men att bråka med honom är inte lönt det Boss gör gör han på sina villkor

Boss är en underbar häst!

Snygg  Snäll Speciell

en underbar doft

Utanför vårt fönster står rapsen redan i blom och sprider en underbar söt doft som förstärks av det ljumma fina regn som just nu sakta faller ner. Rapsblomman är riktigt vacker om man kikar lite närmare på den, eller hur? Är väl inte någon älskare av regn men det var faktiskt riktigt skönt när jag nyss var ute och faktiskt är det riktigt torrt i marken.
Det är i mitt tycket den allra bästa tiden nu. Träden kläs i spröda ljusa blad, maskroserna lyser som små solar och doften är ren och lovar att snart är sommaren här på riktigt. Det kanske inte är så varmt, men vad gör väl de....värmen kommer och då exploderar allt i naturen på en gång.
Så lyckligt lottad jag är som får bo så här underbart nära naturen.

Bon Bon varmblodig travare

Bon-Bon eller Pol Star

En av vår få travhästar som vi själv fött upp är stoet Bon Bon eller Pol Star som hon efter försäljning döptes om .

Vi ägde själv både pappan och mamman till henne, men det var för den saken inte en olyckshändelse eller oplanerat. Nä att vi, läs jag, framhärdade med att vilja betäcka var helt och uteslutande för att jag verkligen ÄLSKADE pappan.

Den hästen har betytt så mycket för mej och aldrig kommer hans minne att blekna, men honom berättar jag mer om en annan gång.

Bon-Bon föddes  1976  alltså för 36 år sedan………. Och jag minns det faktiskt som det var igår.
Bon- Bon var en helt igenom snäll och ärlig individ. Minns inte ett enda tillfälle då hon burit sig illa åt eller varit besvärlig, tom inridningen skedde helt utan besvär. Bara sitta upp och så träna in de grundläggande momenten. Aldrig hon försökte kasta av någon eller sticka iväg. Hon var en klippa.
Lika enkelt var det med inkörningen

Utan överdrift har hon varit den snällaste och pålitligast häst jag haft.

Hon var brun utan det minsta tecken och mankhöjden stannade på goda 161 cm.
Hon skolades i klassisk ridning och det passade henne bra. Hon älskade att följa med ut på tur ridning men det gick lika bra att rida iväg med henne ensam. Lyssnade alltid på sin ryttare och gjorde sitt bästa. 

 

Tyvärr har jag inget foto på henne

1:a Maj - välkommen våren

1:a Maj, riktigt soligt och faktiskt varmt, synd bara att det blåser för det gör det.
Något första Maj tåg och demonstration har det inte blivit för min del i år. Nog för att det alltid behövs,vi behöver synas och höras vi som vill ändra orättvisor till rättvisor. Det är ett sätt att komma ut och hjälpa till att göra skillnad och påverka
I år har jag och sambon valt att prioriterat annat som ligger vår familj nära.
 Eftermiddagsfika med te, ost och kex i lä av vårt hus. En lång stunds avkoppling med fika och spänning i form av CD-bok. Det är avkoppling.
Nu blir det förberedelser inför kvällens grillning.