Vit, vänlig och vacker

Ja så kan man lätt beskriva vår underbare halvblodsvalack Chess, eller vitnos som han ibland kallades.

Han var ingen liten häst det kan man inte påstå, med sina 176cm i mankhöjd var han vår största häst alla kategorier och den största häst jag någonsin haft. Han var helt vit och förutom hans storlek på höjden var han också kraftig och tung. Han var mäktig  både att titta på och rida. Där han gick fram skingrades massorna.

 I denna stora kropp fanns ett hjärta av renaste guld. Sällan har jag träffat på en häst som varit så genom snäll och ärlig som han var.  Han var en klippa.
Han var lika snäll att rida i ridhus som ute i skogen. Ensam eller i sällskap spelade ingen roll.

Han fungerade lika bra med erfaren som med oerfaren ryttare, ja även små barn kunde rida honom

Han var snäll och försiktig och trots sina enorma storlek vågade vi låta barnbarnet leda honom i stallgången och in i hans box. Alltid var öronen framåt.

                      Detta är första gången Anna rider honom, dagen då vi köpte honom

                                   Vi tänker ofta på honom och måste jag säga att vi saknar honom?
                                                              Vår drömhäst. En riktig sagohäst