Det funkar så bra med vissa

Under en längre tid har jag emellanåt skrivit några få rader om en del av de otal hästar som jag ägt under årens lopp.

Idag har turen kommit till French Boy, en fullblodsvalack med tävlingskarriär och ohejdat temperament.

Jag kan nog ändå inte låta bli att ranka honom bland fem i topp på min favoritlista.

Han kunde charma och förskräcka.

Alltid spännande med honom. Ingen dag lik den andra.

Vacker var han. Som tagen direkt ur en svart hingsten film. Kolsvart med lite vita tecken.

Han var bildskön till det yttre men kanske fanns det lite mindre vackra bitar i hans inre.

På något vis hade han fått för sig att han ställde villkoren.

Han kunde plötsligt och oväntat sparka en välriktad kospark eller en rejäl bakutspark om någon kom för nära. Han var inte heller främmad för att med kraft och precision sätta tänderna i någon passerande.

Lägga på honom ett täcke kunde vara förknippat med fara.

I hans box lät vi sätta upp en stor tung trästock i en kedja på boxväggen. Denna lyften pållen med sina tänder, backade hela kedjans längd och så släppte han stocken som med ett brak slog i väggen. Detta var ett av hans stora tidsfördriv och kunde pågå lång stund varje dag.

Om någon kom på tanken att gå in till honom i boxen backade in i hörnet, fällde öronen, blotade tänderna och rusade fram ……..och högg.

Charmig kille den där tänker ni nu.

Jo, faktiskt, han var charmig. Jag gillade honom och jag tror bestämt att Frenchen också gillade mig.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att han en dag i stallgången gav stallägaren en rejäl spark varpå denne brutalt hamnade i en annan box ( som turligt nog var tom vid tillfället)

Med denna manöver var Frenchen inte välkommen att bo i detta hyrstall något mer.

Att sälja en sådan häst är helt otänkbart. 

Endast en sak fanns att göra. 

Tyvärr.

Den morgon vi skulle ta farväl kommer jag alltid att minnas.

Jag grät och stod lång lång stund och kramade och höll om hästen. Han la sitt vackra huvud på min axel, tittade på mig med sina stora mörka blanka ögon och jag tror att han förstod.

French Boy…. Jag kommer aldrig att glömma dig.

Jag kommer att minnas dig som en vacker, charmig och speciell häst.

Vad du hade i ditt bagage som gjorde dig sådan får vi aldrig veta