Grådask

Nä, det är nog kanske inte som ni tror.
Detta handlar inte om det goda röda portvinet utan om en våra hästar, tillika egna uppfödning..

Han föddes för länge sedan. Han var ett svenskt halvblod av utmärkt härstamning. Pappa var den på den tiden mycket kända Flyingehingsten Urbino. Mamman hette Jytte och var temperamentsfull dam som visste sitt värde.

Nåväl, Grådask som han fick heta inte på grund av sin färg för han var mörkbrun med en liten stjärn, utan mer för att jag då hade kommit till bokstaven G och kom inte på något bättre.

Han var väl som föl är mest, lagom temperamentsfull, nyfiken och ibland lite osäker.
Han skulle bli en fin och trevlig ridhäst, gärna tävlingshäst, hade jag bestämt mig för.

Inridningen gick bra och han verkade fatta ganska fort vad som förväntades av honom.

När killen så skulle fylla fyra år var det dags för honom att flytta hemifrån.

En familj med rid och tävlingsintresserad pappa hade fattat tycke för våran Grådask.
Grådask provreds några gånger och tycke uppstod mellan häst och ryttare. Själv tyckte jag att de kompleterade varandra så fint.

Hela hästens liv fick han leva tillsammans med familjen.
När allt stämmer så fint känns det gott att vara uppfödare.