En gång för mycket länge sedan föddes ett litet stoföl av rasen New Forest hos oss.
Hennes hårrem var inte lik någon av de andra hästarnas.
Lite beigebrun med aningen rosa/orange inslag och därtill aningen randig.
Pigga ögon och faktiskt ett lite surrande/brummande läte när hon kelade eller mådde särskilt gott.
För mig var det naturligt att hon skulle heta Humlan och så fick det bli.
Hennes hårrem var inte lik någon av de andra hästarnas.
Lite beigebrun med aningen rosa/orange inslag och därtill aningen randig.
Pigga ögon och faktiskt ett lite surrande/brummande läte när hon kelade eller mådde särskilt gott.
För mig var det naturligt att hon skulle heta Humlan och så fick det bli.
Hon växte upp och var även då lite olik de andra.
Humlan gick ofta lös i våran trädgård, kom fram och tiggde socker, frukt och kakor när vi satt och fikade. Trängde sig fram mellan stolarna för att komma så nära godsakerna det var möjligt. Orädd. Nyfiken. Social utöver det vanliga.
Vi hade på den tiden lite ridverksamhet och där var Humlan mycket omtyckt.
Snäll både i stallet och att rida.
Humlan gick ofta lös i våran trädgård, kom fram och tiggde socker, frukt och kakor när vi satt och fikade. Trängde sig fram mellan stolarna för att komma så nära godsakerna det var möjligt. Orädd. Nyfiken. Social utöver det vanliga.
Vi hade på den tiden lite ridverksamhet och där var Humlan mycket omtyckt.
Snäll både i stallet och att rida.
Färgen då??
Jo den "rättade till sig" efter fällningen och Humlan blev till färgen en helt vanlig brun häst utan tecken.
Jo den "rättade till sig" efter fällningen och Humlan blev till färgen en helt vanlig brun häst utan tecken.
Det surrande/brummande lätet fanns dock kvar. Har aldrig hört ett sådant från någon annan häst varken tidigare eller senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar