Inte går det ju att bege sig ut. Sommaren har nämligen kommit av sig och verkar inte riktigt hitta tillbaka. Det blåser. Blåser riktiga höstvindar. Himlen är mörk, nästan svart på sina håll. Jag befarar det värsta. ÅSKA. Då stannar jag inne med garanti. Långt inne. Inne i någon mörk skrubb där jag inte kan se och helst inte hör.
Jo, jag är rädd för åska. Jag vet. Det är väl lite barnsligt men rädd är jag ikväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar