saknar nog mina hästar

Här är Eifram endast minuter gammal

12 timmar senare var han stadig och alert.

Tror bestämt jag saknar mina hästar. Ja, det är ju inte så att vi inte har några hästar längre. 
Nädå, de är bara på bete. inte är de långt borta heller, bara ca 5-6 km och vi besöker dom varje dag. Men ändå. Det känns liksom så tomt här hemma. 
Bara hundarna, katterna och hönsen hemma förutom jag förstås. Jag har nämligen semester nu. Semester. Bara ordet låter ju magiskt. Tre hela långa veckor att göra precis vad jag vill eller inget alls.

Kunde inte låta bli att kika lita på gamla bilder på datorn. Då fastnade jag för bilder på vår shettis Doris och hennes underbara föl Eifram. Himmel så mysiga. Doris, en sann shettis, gjorde lite som hon ville och hade massor av egen vilja. Men en klippa, orädd och lugn.
Eifram, denna fölunge som genast i livet begav sig iväg på egna äventyr och sökte nya vänner och kamrater. Största vännen blev fullblodsfölet Derby Lodge. Oskiljaktiva var de hela uppväxten.


Bilderna har några år på nacken men minns dem båda gör jag som om detta var igår.