på mina villkor....

Vår underbara shettis……..
Henne köpte vi under våren 2009 mest för våra barnbarn  men även för att vi ( läs jag) älskar dessa små envisa sega ponnys som verkligen kan göra en hästägare helt tokig. Doris var inget undantag.

Alla som vet något om hästar vet nog att trots  att shettisen är en av världens minsta hästraser så bor det en hel del styrka, uthållighet och envishet i denna lilla söta hästkropp.

Den är ju inte bara liten, den är också den starkaste av alla raser till sin storlek
Rasen användes förr till att frakta tungt från bl a gruvor. Egenskaperna som jag ovan beskrivet gör den ypperligt väl lämpad för ändamålet.  Men då rasen var både liten och söt blev den snart en omåttligt populär barnhäst, vilket kanske inte alltid varit så optimalt.
Vad som är viktigt är att shettisar behöver en fast och konsekvent hand för att inte ta över göra saker och ting på sitt eget vis.

Doris, som vår shettis  hette var inget undantag på någon av dessa punkter.
Vi köpte Doris för att låta våra barnbarn lära sig rida men framför allt sköta och ta hand om en häst.
Ta del av det ansvar som det innebär att hå häst.

Doris var inte den första shettisen för vår del, nää då flera stycken hade vi haft tidigare så vi visste vad som gällde.

Första dagen hos oss fick sambon i uppdrag att snarast, utan dröjsmål, upprätta extra eltråd på låg höjd mellan hagen där lilla Doris var tänkt skulle vara och där de andra fullbloden befann sig.
När sambon arbetat med stängsel under några timmar var det dags att släppa in Doris  i hennes nya säkrade hage.

Uppdraget slutfört och Doris släpptes i i sin hage.
En kort blick på tråden, Doris böjde nacken och var under och befann sig hos de andra, som kanske inte var helt förtjusta över hennes besök. Detta bekymrade inte Doris på något sätt.
Snabbt och effektivt talade hon om vem hon föreslog skulle bestämma och så blev det

Som många shettisar var hon något överviktig, men när vi köpte henne fick vi veta att hon var dräktig så därför var det ingen bra idé att börja banta henne.

Barnbarnen blev  förtjusta, hästen var snäll och foglig och älskade att bli ompysslad.
Efter någon vecka var det dags för första ridpasset och även detta gick hur fint som helst.
När Doris tyckte att ridpasset var klart för dagen gick hon sonika bort till grinden och där blev hon stående.
Våra barnbarn var nog inga ryttarämne så ganska snart svalnade intresset och Doris fick lunka fritt i hagen och styra över de andra.

Doris var verkligen en familjehäst. Alla gillade henne, nåja mer eller mindre förståss men jag tror inte någon var rädd för henne trots att vi i familjen har någon eller t o m några som är hästrädda.

Vi visste att Doris var dräktig då vi köpte henne men inte när fölningen beräknades. Magen ja,hela hon, växte för varje dag så ett tag befarade vi att hon skulle spricka inom det närmaste. Tidigt en morgon föddes så ett lite svart ulligt charmtroll som fick namnet Eifram.

Eifram är en fantastisk historia för sig själv.

Doris var en mycket omtänksam, beskyddande och duktig mamma.

Sommaren var torr och varm och nu kom problemen. Doris hade exem som verkligen plågade henne. Trots insatser och hjälp från oss så hade Doris det stundtals olidligt svårt. Vi beslöt avsluta hennes lidande under hösten 2010.
Under den korta tid som hon fanns hos oss har hon gjort så mycket eftertryck att vi alltid med ett leende kommer att minnas henne.