Storstadscowboy del 3

Tycker mig se en viss fallenhet för cowboy-livet. Lätt och mjukt tygeltag. Ser faktiskt avslappnat ut.

Kanske inte helt fel. Sitter ganska bra med ganska bra (skänklar) underben och hälar.

Glad men behöver jobba mer med hållningen. Kanske en större häst!

Ni som undrar var fortsättningen blev av på storstadscowboys. Här kommer den.
Det har nu blivit dags att ta plats på hästryggen. Mustangerna och våra cowboys ska arbeta. Arbetet idag består i att ta sig an de nödvändiga stegen för att kunna bli en sjutusan till ryttare
Först gäller det ju att ta sig upp på mustangerna, en uppgift som inte alltid är så lätt, men idag gick det bra (med hjälp av funktionärer) 

Transportsträckan till träningsbanan (ca 100 m ) tycktes oändlig för våra cowboys.
Nu gällde det träning. Skritt, trav och galopp är grunden vad som krävs även för en storstadscowboy.

Skritt var väl helt ok. Trav ja, nu blev det genast mycket besvärligare. För att kunna hålla sig kvar på hästryggen krävdes ett viss mått av balans och takt.
Det började nu kännas i kroppen.
Så kom det oundvikliga om man skall vara en cowboy. det gäller ju att kunna galoppera. 
Den frihetskänsla som förmedlats via filmer och annat när cowboysen liksom svävar fram över marken i hisnande fart den tog här slut. Ja helt slut. Våra cowboys känner nu ingen större längtan efter fartens tjusning. Galopp vill dom inte lära. Det kändes farligt och övermäktigt.

När passet är över traskar våra vänner snällt hemåt ledandes sina mustanger.
Lättade och nöjda med att det hela är över. Jag tror ändå att inom dem finns en svag längtan kvar.... att få bli den där storstadscowboyen de drömt om.

Vem vet, kanske gör de ett nytt försök och då vet jag att allt kommer att kännas bättre.

Lättade. Förmodligen både ryttare och häst.

Bedrövligt

I dag stod att läsa i Skånska Dagbladet om en man som vanvårdat sin hund.
Redan våren 2009 besökte Länstyrelsen en man som inte tagit hand om sin hund på ett respektfullt sätt.
Hunden var avmagrad och sjuk enl. notisen. Hunden var behov av veterinär vår och medicin.
Hunden hade också allt för långa och misskötta klor.
hunden var också bunden på ett icke tillåtet sätt.

Mannen blev tillsagd att ta hunden till veterinär och se till att den fick sin medicin för att kunna gå upp i vikt. 

Efter kontroll visade det sig att inget var gjort. Hunden hade inte fått någon medicin, klorna var inte klippta och den var fortfarande bunden på ett otillåtet sätt.

Så i februari i år var det en oanmäld kontroll hos mannen igen.
Fortfarande inget åtgärdat!!

Nu hotar länstyrelsen med åtgärder i form av att omhänderta hunden....om den inte tas till veterinär

Så vitt jag vet är det år 2013 nu. Alltså hunden har fått lida ytterligare fyra (4) år. Detta kan jag inte tycka är just djurskydd.
Ska det verkligen ta fyra år för åtgärd.
Jag kan väl också tycka att man ska få en chans att rätta till, men fyra år!!
När ska hunden få en chans?

saknar nog mina hästar

Här är Eifram endast minuter gammal

12 timmar senare var han stadig och alert.

Tror bestämt jag saknar mina hästar. Ja, det är ju inte så att vi inte har några hästar längre. 
Nädå, de är bara på bete. inte är de långt borta heller, bara ca 5-6 km och vi besöker dom varje dag. Men ändå. Det känns liksom så tomt här hemma. 
Bara hundarna, katterna och hönsen hemma förutom jag förstås. Jag har nämligen semester nu. Semester. Bara ordet låter ju magiskt. Tre hela långa veckor att göra precis vad jag vill eller inget alls.

Kunde inte låta bli att kika lita på gamla bilder på datorn. Då fastnade jag för bilder på vår shettis Doris och hennes underbara föl Eifram. Himmel så mysiga. Doris, en sann shettis, gjorde lite som hon ville och hade massor av egen vilja. Men en klippa, orädd och lugn.
Eifram, denna fölunge som genast i livet begav sig iväg på egna äventyr och sökte nya vänner och kamrater. Största vännen blev fullblodsfölet Derby Lodge. Oskiljaktiva var de hela uppväxten.


Bilderna har några år på nacken men minns dem båda gör jag som om detta var igår.

när grästuvorna ryker och lämnar kala fläckar

Leken ser agresiv ut men dessa två leker på ett ganska hårdhänt sätt

Ingen fara. Det är inga vargar eller vilda rovdjur. Nä det är bara mor och son av rasen Mudi i bästa lektagen.

Det gäller att emellanåt ta time out

Vila tillsammans är också härligt. Den korpulente herren till vänster är våran Frank. I mitten sitter mamma Elsa. Charley, gentlemannen övervakar oftast så allt går rätt till.

Elsa. Lätt, smidig och kvinnlig. En snabbare hund har då aldrig jag träffat på

Vilar gör man bäst nära "riktiga" husse. Då är det nära till klapp och kel

I söndags när vi ägnade oss åt lite korvgrillsmingel passade hundarna på att även de ha lite mingel. Efter korv och glass var det dags för lek. Jag kan lova er att det blev åka av på gräsmattan. Ett under att det fortfarande är något gräs kvar. Visst det finns en del kala fläckar och mindre gropar här och var, men vad gör väl det.
Det går väl an för de två vallhundarna som ännu är unga, men för "gamle Charley blev det stundtals tungt. Då fick vi gå in och bryta. Det fick bli en stunds time out.
Men ett är säkert. Det är helt underbart att se dessa tre hundar tillsammans.

Evigt ung

Tror bestämt att jag blev något yngre i alla fall.
När jag med sambo och vänner besökte Marsvinsholms vackra friluftsteater i måndags fick vi många många förlösande skratt.
Vi bjöds på genrepet av pjäsen " evigt ung". Tror kanske rent av det var den bästa pjäsen vi sett där. Roliga, träffande repliker och ett otroligt scenspråk gjorde denna kväll oförglömlig.
Publiken förflyttas 40 år framåt i tiden då skådespelarna blivit gamla med diverse ålderskrämpor.
Händelsen utspelas på Marsvinsholmsteatern som blivit ombyggd till ett äldreboende där dessa skådisar lever livets glada dagar när ingen ser på.

Mycket med riktigt bra musik och sång under hela föreställningen.

Kvällen inramades av sagolik slottspark denna härliga sommarkväll .
Redan tidigt på kvällen var det gott om folk som avnjöt sin medhavda picknick i gröngräset eller som hade förbeställt picknick på plats.

Vi kommer tillbaka nästa år.
Ni som ännu inte gjort ett besök.......det är dags nu.

att umgås

Umgås behöver inte vara så märkvärdig, arrangerat och välplanerat. Det viktiga är ju att träffas och trivas.

Igår samlades vi några och hade lite grillkorvsmingel med olika korvsorter i all enkelhet.

Några enkla plastmöbler placerade på vår "sommaräng", grillen och en enkel dukning var allt som behövdes.

Alla hjälptes åt. Valde sina korvar, grillade och minglade.
En trevlig eftermiddag i ett härligt sommarväder. Sådan träffar vill vi ha fler av.

Även hundarna käkade lite korv med bröd och till efterrätt en glass-strut.

en tur på landet

Alla gillar väl en tur på landet. Speciellt en kväll som denna. Varmt, vindstilla och härliga sommardofter.
Fram med den röda cykeln, på med halsband och koppel på Frank och en flaska läskande dryck till mig själv så var vi klara att ta en tur.
Frank gillar verkligen att följa med på en cykeltur. Gillar att få utlopp för sin energi. En stunds cykling sen lite vila och kisspause (för hunden alltså).

Igår träffade vi också en liten jycke som Frank verkligen kom bra överens med. Trots att båda var i koppel och normalt blir Frank väldigt vaktig när han är kopplad och vi är i närheten, men icke mot denna lilla jycke. 

Om vädret tillåter och orken håller blir det kanske en tur i kväll igen.

En helt vanlig träningsdag

Det gör faktiskt ingen skillnad om det är vanlig arbetsdag eller det råkar vara midsommardagen. Är det träningsdag så är det.
Hästarna gör ingen skillnad på vilken dag det är och vill man uppnå resultat så är det bara att hålla sig till träningsplanen.

Alltså....iväg till Jägersro i dag. Två hästar till träning, Boss och så tvååriga Fix a Lott.
Henne skulle det bli så kul att få se på träningsbanan. Nu kanske ni undrar om jag inte sett mina egna hästar träna förut. Jo det har jag. Massor av gånger. Men inte just nu, kanske inte de senaste månaderna. Sambo, Martin och Anna är väl de som stått för hela träningsbiten. Jag skyller på mycket jobb.

Nåväl idag fick jag se Fixen med ryttare, vilket faktiskt var första gången. Första gången jag såg det alltså. Jag blev nöjd med vad jag såg. 
Fixen är inte alltid så lätt att övertala så våra arbetsryttare har ibland tuffa pass. Här gäller både mod, skicklighet och rutin.

Fixen påminner väldigt mycket om sin helsyster Cross a Lot. Hoppas Fixen kan bli lika bra tävlingshäst. Vi får hålla tummarna. Tiden får utvisa.
Än har hon lite träning kvar innan det blir dags för kval-löp. Än har hon några kilo hon behöver jogga bort.

Nu återstår bara det mest spännande

Midsommarafton.
Visst är det något speciellt med midsommarafton.

Sommarens stora utomhusfest med dans kring midsommarstång, lekar, mat och glada skratt.

För vår del blev det inte någon dans och inte heller hade vi någon midsommarstång. Mat blev det däremot. Ägg och sill och snaps för den som vill. Lekarna bytes ut mot ett parti kortspel, parspel som dessvärre Anna och jag förlorade.

Vädret var helt underbart. Lagom varmt och inte en regndroppe föll. Vi som var beredda på både störtregn, drivis och århundradets åskoväder. Inget hände. Bara solen som sken så vackert från en blå himmel.

Nu återstår bara det mest spännande denna midsommar.
Drömmen om drömprinsen.
Blommorna är plockade. Alla sju. Klöver, timotej, röllika,ängsull, förgätmigej, blåklocka och viol. Det är dessa blommor som skall vila under min kudde inatt.

Nu är det visst så att blommorna ska läggas under huvudkudden vid sommarsolståndet

Jag har kikat lite och funnit att 2013 infaller sommarsolståndet den 21 Juni 

kl. 07.04.........hmmm. 

Då fungerar det kanske inte...... lika så bra. Jag är ju nöjd med vad jag har.

Lycka till ni andra.

veckans ordspråk...sommar

" så ljuvligt det är en tidig sommarmorgon när naturen tiger och kvinnorna fortfarande sover"

Nu vet jag inte om det stämmer precis men det finns ju alltid någon som tycker det är så. 

Hur som helst så önskar jag er alla en riktigt trevlig midsommar.

Ta det lugnt i trafiken

en speciell vovve

Ännu en gammal bild. Denna gång på en av våra hundar. 

Speciell på många vis. Förutom att han var den snällaste hund jag träffat på 

så tror jag nog att han kanske också var den klokaste. Eller var det smart han var?

Utan synbar ansträngning klättrade han över staketet på hundgården. Nu pratar vi alltså klättra. Staket som var 1,80 högt klättrade han enkelt över. 

En dag när vi kom hem från jobb stod hunden på garagetaket för det var dit han kommit när han klättrade över. Där var han och väntade lugnt tills husse plockade ner honom

Nu måste jag väl erkänna att jag inte alltid var lika förtjust i hans upptåg.
Som när han t.ex trodde jag var i fara och pressade sig ut genom en smal springa i bilrutan.

Då kunde jag hålla mig för skratt. Fast hunden fattade ingenting

Att få följa med på en cykeltur slog nog det mesta. Han älskade det.
Han blev som galen när han förstod att det var cykling på gång.

Jag behövde bara viska ordet cykel långt ifrån honom eller närma mig cykelförrådet, Då blev det fart på jycken.

Han var så ivrig att jag fick hålla på bromsen en bra stund innan han lugnade sig. jag ville inte åka lika fort som han ville springa.

När han tyckte det var tråkigt gav han sig gärna iväg på egen hand. Rymde skulle jag kalla det.

Det blev en tur in till byn eller på något ännu outforskat ställe.
Mer än en gång har vi fått hämta honom hos polisen, både i Malmö och i Ystad när snälla människor tagit hand om honom, men oftast kom han själv hem när han sett och upplevt det han ville.

Storstads cowboys - del 2

Jag berättade ju härom dagen för er när sambo, Martin och Anna bestämde sig för att rida på ridskola.

Nu var det dags att ta sig an mustangerna ( vi andra kallar det ridskolehästar för nybörjare ). 

Med ena handen ett stadigt tag i tyglarna så pållen inte får för sig att ge sig av (röra sig ), den andra handen nerstucken i byxfickan. En riktig cowboy håller bara med en hand.

Anna står lite vid sidan om. Här gäller lite mera kvinnlig hållning.

Anna ser glad ut till skillnad från det två andra. Hon känner nog att hon har ett visst försprång på herrarna.

Jag tror att sambon med den blicken vill säga till hästen......försöker du några dumheter kommer jag att knocka dig. Har sett hur dom gör på TV.

Nej Martin, det är inte reservutgången du ser där borta....det är entrén till fiket och dit är inga hästar välkomna. Du får allt stanna kvar här.

Nåja, så här långt gick ju allt bra.
Håll utkik efter fortsättningen

en mysig häst

Sökte efter en viss bild i dag när jag  hittade bilder på vår Derby Lodge som tyvärr inte finns med oss längre.

För några månader sedan var han med om en otäck transportolycka för andra gången i sitt liv. Denna gång slutade det tyvärr inte lyckligt.

Han var en gudomlig häst på många sätt. Lite nervös och ängslig. Hamnade kanske lättare i panik än andra. Lite dåligt självförtroende rent av.

Som föl var han pigg, glad och full av bus. Precis som ett föl bör vara.
Hans bästa kompis var ett B-ponnyföl som alltid fanns där Derby fanns. Alltid tillsammans.

På tävlingsbanan visade han mycket mer mod, styrka och snabbhet än man skulle kunna tro. Här märktes inget av hans oro.

Tyvärr fick han inte riktigt chansen att visa vad han kunde. Skador stoppade honom ibland.

De få starter han fick chansen att göra talade om att springa kunde han.

Vi minns honom som en snäll och fin häst.

Önskar allt gott i hästhimlen

Storstads cowboy

Nu vet jag inte riktigt om förebilden kanske ändå var bröderna Dalton. 

Sambo, Anna och Martin har fått för sig att de sig rida på ridskola!

I slitna jeans, boots och prilla står de där och kollar in vilka hästar de ska ta sig an.

Ridhjälm har ju ingen riktig cowboy så den fick väl stanna hemma.

Men cowboyhatten saknas.

Anna har nog ingen cowboyhatt där hemma så hon tog med sig hjälmen. 

Bra tänkt Anna.

Jo, Anna hade ju ridit en del förut men var väl kanske lite ringrostig. Henne var jag ju faktiskt inte orolig för.

Martin och sambon var jag väl kanske lite mer orolig för. De kunde mest häst från åskådarplats så att säga. Hästkunskap fanns det gott om men det där med praktisk ridning. Nää, här fanns mina tvivel.

Hur gick det då?
Ja, det får vi ta en annan dag.

Den som väntar på något gott........

kanske blir det åska

Nu blir det mys i TV-soffan. Jordgubbar och grädde och kanske något annat gott att smaska på.

Inte går det ju att bege sig ut. Sommaren har nämligen kommit av sig och verkar inte riktigt hitta tillbaka. Det blåser. Blåser riktiga höstvindar. Himlen är mörk, nästan svart på sina håll. Jag befarar det värsta. ÅSKA. Då stannar jag inne med garanti. Långt inne. Inne i någon mörk skrubb där jag inte kan se och helst inte hör.

Jo, jag är rädd för åska. Jag vet. Det är väl lite barnsligt men rädd är jag ikväl.

rent i fikarumet

Anna är en fena på att hålla rent och ordning. Uppgiften sköter hon till största belåtenhet.

Vem vore väl vi andra att klaga. Vi som endast står för oordning och att skräpa ner.

Bilden vill påminna dig om det "gamla stallet", om du har glömt det.

är det söndag så är det

Blåser ganska kraftfullt idag. Det gör inte mig någonting. 

Då får jag tillfälle att utan dåligt samvete sitta inne hela dagen, djupt koncentrerad framför datorn. Eller rättare datorerna. För just nu arbetar jag med och från inte mindre än tre (3) datorer här hemma. Kanske jag skall hinna med att jobba lite även med surfplattorna, två(2) till antalet.

Vän av ordning undrar kanske hur människan, jag alltså, är funtad som sitter och jobbar med så många enheter. Datortekniken går ju ut på samlad information. Ja det är ju sant och det vet ju faktiskt även jag. 

Det är inte lönt att jag förklarar....men det är meningen att det skall vara olika inriktningar.

Nu händer det mycket

Solvarma jordgubbar i en stor skål, ett stort glas iskall jordgubbssaft med krossade isbitar i och så en bra lyssnarbok. Ja, så har jag det nu här hemma i min ensamhet. Sämre kunde man som sagt ha.

Rapporten från Danmark berättade att Boss blev trea. Inte illa. Verkligen inte illa. Jag är så glad att jag hade fel. Min gissning var ju sexa.

Hoppas nu bara att solen fortsätter att värma och att inte det där regnet som metreologerna har hotat med hinner komma innan sambon är hemma igen.

Jag vill nämligen inte gå in. Inte in alls.

Inne hos oss är det just nu läskigt och hemskt. Jo det är faktiskt sant. Jag vill inte, vågar nog inte helt enkelt att gå in.

Vår katt Agnes, ni vet hon som är rädd för flugor, kom in med en present åt mig idag. Hon la den framför mina fötter på mattan i TV-rummet.

Presenten, ja det var en mus/råtta, tror det heter svartråtta. 

Jag hade gärna varit utan present.

Själv äter hon bara torrfoder så den passade inte på hennes tallrik därför kunde hon ju ge bort den.

Nu är hon ute igen, säkert på jakt efter fler.
Såg henne gå över vägen mot hennes jaktmarker. Alla dörrar till huset är nu stängda och jag sitter på vakt här utanför.

Tänk om hon varit inne med fler? Kanske lämnat någon i sovrummet!!

Jag vågar inte tänka tanken. Jag stannar här ute till sambon är hemma så får väl han leta.

Mot Klampenborg

Det kanske kan se ut se här idag. Vem vet. Bilden är från ett tidigare tillfälle.

Sambon och häst har stuckit iväg till grannlandet Danmark och Klampenborg. Hästen för att tävla och sambon för att serva tävlingsdivan. 
Om två timmar vet vi hu det gått. Har väl inte värst stora förhoppningar idag. För min del är jag ganska övertygad om att distansen inte är rätt för pållen.

Min gissning blir att han slutar som sexa.
Vi får väl se. Hoppas jag har fel.

Förra starten kom han trea i mål men blev diskvalificerad pga trängning.

Vädret är väl inte heller optimal. Solen skiner och det är ganska varmt. Önskat att det regnat lite och att det var något blöt bana. Då trivs han bäst. Denne store starke kille med tyngd och driv i steget.

Återkommer med besked.

hästsommar

Åkte med sambon ner till våra hästar tidigare ikväll. Även om det bara är en vecka sen de åkte saknar vi dem enormt. Känns som det var en evighet sen de var här hemma.

Men där, där ute på ett härligt saftigt bete såg jag dem från vägen en bra bit innan vi kom fram. Alla tre väl samlade. Med huvuden sänkta och med halvslutna ögon stod de där och vilade, ja nästan sov och njöt av sommaren och friheten. Precis som det ska vara.

I inhägnaden bredvid stod en mindre ponny som också han njöt av livet. Ja, så såg det i alla fall ut.

Som varje kväll när sambon kommer ner vet dom att det blir lite kraftfoder inne i boxen så innan vi hunnit ut ur bilen var de redan på väg in.

Alla utom en......Fran. 

Hon var toppbrunstig och hade bara ögon för ponnyn i hagen bredvid. Här skulle inte ätas. 

Han är visserligen inte hingst men helt tydligt intressant ändå.

Tysta stod de i vars en hage och tittade så rart på varandra. 

Nåja, hon får väl stå där några dagar till, sen är brunsten över. Något mer blir det inte.