Livet, en dyrbar gåva

Så fort och så brutalt livet kan ändra skepnad och karaktär. 

Jag vet det nu.

Med en klump i magen och pockande olustkänsla följde jag med mannen till Ystad lasarett måndagen den 16 mars. Inte anade vi då vad som var att gå igenom. 

Det har varit många svåra dagar sen dess. Sömnlöshet och rädsla. Både för honom och mig. Självklart också för barn med svärdöttrar och familj och för vänner. Livet har förändrats och kommer aldrig att bli det samma som förut även om det kommer att bli bra på sitt sätt. Vad mycket man har att vara tacksam över. Att inte ta livet och hälsan för given det är något som vi alla starkt blivit påminda om och som vi förhoppningsvis kommer att minnas.

Att leva för dagen och inte planera allt för mycket och för långt fram i tiden är också något som vi kommer att tänka mer på.

Tröttheten som mannen kände och som han sökte läkarvård för resulterade i By pass operation över fem kärl. Visst anade jag att det var värre än han själv ville göra gällande men detta till trots blev beskedet en riktig ordentlig chock. 

Nu kom även skuldkänslorna, hade jag missat viktiga tecken, borde jag gjort på annat sätt för att få honom till läkare, varför hade jag inte "tvingat" iväg honom? Jag vet ändå att jag gjort allt jag kunde men tankarna maler i huvud dag som natt.

Vi har redan fått göra stora förändringar i vårt dagliga liv.
Inga hästar har vi hemma längre. Hönsen är färre.
Saker som tidigare inte var möjliga måste nu bli möjliga. Att anpassa oss till situationen är vad som gäller.

Mörkret har nu vänts till ett ljus igen. Vi ser hoppfullt på framtiden och framför allt ser vi en framtid.

Här hemma i vardagen gör jag mitt bästa för att fungera. Tack till söner,svärdöttrar och vänner som gör det möjligt. Utan er ......vad vore jag då?

Det är värst när kvällen kommer. Att komma hem till ett tomt hus på kvällen känns som att krypa under en stor våt tung yllefilt medans taket sakta kommer närmare golvet.
Mörkret och tystnaden ger allt för mycket plats och spelrum för tankar och funderingar.
Jag längtar alltid till morgonen och ljusets återkomst.

Mannen kom idag hem till sitt hem efter mer än två veckor på sjukhus och intensivvård. 
Med små, små steg är det dags att rehabilitera kropp och själ.