tillståndet förvärrat

Jo alltså, jag finns kvar. Och jag lever. Åtminstånde tror jag så.
Det har förvisso inte hänt så mycket sen vi hördes senast men det kanske är på sin plats att jag visar lite livstecken här på bloggen.

Jag har mest varit hemma och strosat runt lite i väntan på att min förkylning skulle ge vika. Inte så. Den har förvärrats till en äkta killförkylning med allt vad det innebär. 

Trots min svåra killförkylning flyter dagarna fram som om inget hänt. 

Jag diskar (maskin förvisso), tvättar (maskin där också, men ändå), lagar mat, (steker på sin höjd ett ägg), går ut med hundarna (öppnar ytterdörren åt dem), går till hagen med hästarna (på riktigt) sköter hönshuset (plockar in dagens ägg), kliver ur sängen (med möda) och dricker varmt te med eukalyptoshonung (på riktigt).

Allt detta trots min svåra kamp.