36 år har gått

Jag har levt hela mitt liv med hästar och jag ångrar inte en timma. Dessa hästar har gett mig så mycket, mest glädje men jag ska inte förneka att det även funnits dagar som varit både bekymmersamma och ledsna 

Fram till idag har jag/vi fått upp inte mindre än 35 föl. 35.....det är en hel del.

En av alla dessa är flickan på bilden som fick heta Marone

Maman var ett ganska bestämt fullblod som man s.a.s inte tog där man ställde henne. Men jag älskade den hästen. En av mina favorithästar faktiskt.

Ännu har det inte hunnit bli något ordentligt gräs men det lilla som kommit smakar bra.

Att inte gå så långt från mamma är en bra egenskap när man är så där liten...

 Men att kika lite vad som finns bakom kan väl aldrig skada.

Snart är osäkerheten borta och att lämna mamma är inte längre så jobbigt

Som åring är hon väldigt självständig och har nu blivit ganska stor

På den tiden var det vanligt med både slät tråd och till och med taggtråd på betena.
Så här illa kan det gå när en ung nyfiken häst blev skrämd, fick panik och forserade staketet. Skadan var illa men efter veterinärvård blev hon så småningom helt återställd utan men.