Livet, en dyrbar gåva

Så fort och så brutalt livet kan ändra skepnad och karaktär. 

Jag vet det nu.

Med en klump i magen och pockande olustkänsla följde jag med mannen till Ystad lasarett måndagen den 16 mars. Inte anade vi då vad som var att gå igenom. 

Det har varit många svåra dagar sen dess. Sömnlöshet och rädsla. Både för honom och mig. Självklart också för barn med svärdöttrar och familj och för vänner. Livet har förändrats och kommer aldrig att bli det samma som förut även om det kommer att bli bra på sitt sätt. Vad mycket man har att vara tacksam över. Att inte ta livet och hälsan för given det är något som vi alla starkt blivit påminda om och som vi förhoppningsvis kommer att minnas.

Att leva för dagen och inte planera allt för mycket och för långt fram i tiden är också något som vi kommer att tänka mer på.

Tröttheten som mannen kände och som han sökte läkarvård för resulterade i By pass operation över fem kärl. Visst anade jag att det var värre än han själv ville göra gällande men detta till trots blev beskedet en riktig ordentlig chock. 

Nu kom även skuldkänslorna, hade jag missat viktiga tecken, borde jag gjort på annat sätt för att få honom till läkare, varför hade jag inte "tvingat" iväg honom? Jag vet ändå att jag gjort allt jag kunde men tankarna maler i huvud dag som natt.

Vi har redan fått göra stora förändringar i vårt dagliga liv.
Inga hästar har vi hemma längre. Hönsen är färre.
Saker som tidigare inte var möjliga måste nu bli möjliga. Att anpassa oss till situationen är vad som gäller.

Mörkret har nu vänts till ett ljus igen. Vi ser hoppfullt på framtiden och framför allt ser vi en framtid.

Här hemma i vardagen gör jag mitt bästa för att fungera. Tack till söner,svärdöttrar och vänner som gör det möjligt. Utan er ......vad vore jag då?

Det är värst när kvällen kommer. Att komma hem till ett tomt hus på kvällen känns som att krypa under en stor våt tung yllefilt medans taket sakta kommer närmare golvet.
Mörkret och tystnaden ger allt för mycket plats och spelrum för tankar och funderingar.
Jag längtar alltid till morgonen och ljusets återkomst.

Mannen kom idag hem till sitt hem efter mer än två veckor på sjukhus och intensivvård. 
Med små, små steg är det dags att rehabilitera kropp och själ.

avbrott

På några av mina vänners inrådan borde jag göra detta tillkännagivande. 

Det låter rimligt.

middag på vaxkabinettet

Det blev, precis som väntat, en super trevlig kväll igår när Martin och Anna bjöd på kalkon med tillbehör. Kalkonen var till perfektion tillagad och smakade ljuvligt. Så gjorde även alla tillbehören. 

Att bilden ser ut att vara tagen på vaxkabinettet gör inte rättvisa åt stämningen. Stämningen var glad trevlig och uppsluppen.

Anna har inte sett ett spöke, det är bara Martin hon fått syn på.

Kate kollar också Martin med en viss skepsis
Lars äter inte med fingrarna som det kanske se ut som.

Lasse låter sig artigt bjudas av brödet. Som alltid oklanderligt uppförande.

Själv står jag bakom telefonens kamera och försöker få till ett bildbevis mellan skratten.

Now we talking.... godiset framme. Då har jag inte tid att fota mer.

endast det bästa är gott nog

Är man sjuk ska man ha gott.

Så tycker jag.

Så blev det inte.

Det fick stanna vid en något otydlig dröm

tillståndet förvärrat

Jo alltså, jag finns kvar. Och jag lever. Åtminstånde tror jag så.
Det har förvisso inte hänt så mycket sen vi hördes senast men det kanske är på sin plats att jag visar lite livstecken här på bloggen.

Jag har mest varit hemma och strosat runt lite i väntan på att min förkylning skulle ge vika. Inte så. Den har förvärrats till en äkta killförkylning med allt vad det innebär. 

Trots min svåra killförkylning flyter dagarna fram som om inget hänt. 

Jag diskar (maskin förvisso), tvättar (maskin där också, men ändå), lagar mat, (steker på sin höjd ett ägg), går ut med hundarna (öppnar ytterdörren åt dem), går till hagen med hästarna (på riktigt) sköter hönshuset (plockar in dagens ägg), kliver ur sängen (med möda) och dricker varmt te med eukalyptoshonung (på riktigt).

Allt detta trots min svåra kamp.

jag är sjuk

Tror bestämt jag drabbats av en killförkylning. Eller faktiskt inte. Jag är ju trots allt inte förkyld. Jag har så j.. la ont i halsen.
Vaknade i natt alldeles kallsvettig och kände mig urkass. Det blir soffhäng hela dagen för min del idag skulle jag tro.
Ni andra.........ha den skön dag

VÅR

Våren har lockat fram mitt trädgårdsintresse.

Nä, nu överdriver jag och inte så lite heller. Något intresse för trädgård och framför allt för trädgårdsskötsel och pyssel har jag verkligen inte. Ändå gav jag mig idag ut och krattade snyggt på vår uppfart. Massor med kvistar, kastanjer och annat låg där och skräpade. Det blev också klippt och ansat lite bland buskar och träd.

Nu känner jag mig nyttig och nöjd. Det känns skönt när det är gjort.

Det blev också inte mindre än två långpromenader med hundarna idag. lyckades locka med husse ut på en skön eftermiddagstur.

Så har det ju varit internationella kvinnodagen idag. Inget demonstrerande för min del. Om det ska finnas en särskild dag för kvinnofrågor kan det lika väl bero.

Mer intressant och avkopplande var att titta på Vasaloppet. Jag är inte på något vis intresserad av sport men just Vasaloppet vill jag gärna kolla på om jag har möjlighet och kommer ihåg det. 

Det blev några timmar framför TV:n idag.

hatten av....

Alla som på något sätt ägnat sig åt ridning vet att det kräver aningen både kondition, reaktion och mod.

Att sitta upp och träningsjobba en tävlingsgaloppör kräver en hel del. Speciellt om man är något till åren kommen. Nu ska jag inte gå in på ålder men personen som rider på dessa bilder har uppnått pensionsålder.

Hatten av!!!

Hästen är hans egen fyraåring som görs i ordning för start framåt vårkanten.

orädd har ryttaren tid att ge hästen en uppmuntrande klapp på baken.

Att ridstilen kanske inte hela ridpasset är helt hundra kan man inte klandra honom för.

Bilden kunde varit från förr men är från nu.

nåt vi INTE ska fira

Det sägs att det idag är punchrullens dag. Inte blir jag förvånad eftersom det mesta som finns har en egen dag. Ett är då säkert......jag/vi kommer inte att fira detta bakverks dag. Gillar INTE.
Visst, detta bakverk är nog en uppskattad godbit av många. Kärt barn har som bekant många namn. Så även dagens bakverk. 

Förutom punchrulle kan den benämnas dammsugare, filmrulle, trådrulle, bagarskrap och säkring.
Bäst passar kanske bagarskrap för det är, enligt en konditor, precis vad det är. 
Sämst passar kanske dammsugare då det inte har något utseende som liknar dagens dammsugare. Däremot kan man gissa att namnet kommer från att kakan görs av gårdagens överblivna och nermalda kakor. 

Nog om detta värdelöst vetande. Inget firande!!

Våren har lurat oss

Våren behagar skoja med oss.
Idag trodde jag på en solig och för årstiden ganska behaglig värme.

Så blev det inte. Det blev regn, blåst och faktiskt ganska så kyligt.
Knappt ens hundarna vill bege sig ut. Hästarna har fått stanna inne och ja, det vet vi ju sen tidigare, hönsen GÅR INTE UT när vädret inte passar.

Hundarna sover som små barn och tar chansen att sno åt sig lite gott från bord och bänkar om jag bara vänder ryggen till tillräckligt länge....och det är inte länge. 

Hästarna står i sina boxar med ren fin halm nästan upp till knä och haser och tuggar ihållande på sitt goda hö. 

Hönsen, ja dom kacklar på varandra, smågnabbas och håller på med fortplantningsövningar mest hela tiden.

Själv ska jag ta mig ännu en kopp te. Denna gång blir det även ett vaniljhjärta
från konditoriet. Bara för I'm worth it

äntligen fredag

Själv bryr jag mig inte så mycket om vilken veckodag det är. Jag är ju ledig varje dag numera. Det är dock inte detsamma som att jag varken är hemma alltid eller att jag kan/vill sitta och slöa hela dagarna. Sovmorgor ??? Icke!!

Idag klev jag upp redan 05.22, varför vet jag inte.
Nu tänker jag, nästan som vanligt varje morgon, göra i ordning en stor kopp te och två mackor som jag avnjuter vid tv:n till ett reprisprogram av "tillbaka till Aidensfield". En gammal serie som jag minns från förr. Lättsam underhållning från en liten brittisk by på North Yorkshires heder.

 Kanske en föregångare till "morden i Midsommer.

porlande vårbäck

När jyckarna och jag idag gick på vår sedvanliga promenad kunde jag inte låta bli att stanna till för att både lyssna och titta på den lilla bäcken som nu tycks ha vaknat ur sin vintervila.

Den är inte särskilt stor eller ens vacker men den förmedlade helt klart ett budskap om att våren är på gång. På riktigt.

Än är det en bra stund till grönskan tagit över så till den milda grad att det knappt går att urskilja bäcken längre. Vattnet blir renare och klarare så snart det blir lite cirkulation.
En hel del fåglar kommer att simma runt och kanske rent av bygga ett bo i något närbeläget träd.
Känner längtan efter våren nu.

var sak har sin tid

Känns som evigheter sen.

Det är det inte....bara några få år sen.

Det är bara att konstatera att en bra hästskötare kan man ha till mycket, nästan det  mesta faktiskt.

Att ha affär kan betyda mer än att vara expedit i den fysiska butiken. Det kan också betyda arbete ute i "fält" s.a.s. Vid detta tillfälle var det "marknad på Jägersro" som var arenan för eventet.

tro eller verklighet

Kanske vi ska ta ett snack med våra hästars  "husdoktor"??

Tror vi behöver reda ut ett och annat.

Ibland kan ett enda litet ord eller mening ställa hela "sanningen" på kant och tvivel kan lätt uppstå.

så här kan det se ut.....

En helt vanlig, gråkall lite småblåsig tidig morgon på Jägersro.

Det är träning. Precis som vilken dag som helst. För en tävlingshäst i träning ser nog de flesta dagar lika dana ut.

Det som skiljer är kanske att just idag är husse och matte, mina ägare,  på besök.

Nu gäller det att visa upp allt man lärt här på "skolan".

Med Chaves på ryggen ger vi oss iväg ut på rakbanan 

Inte ensamma....vi har sällskap av en annan kuse som skall vara förhäst och hjälpa till med trygghet. Hmmm???

Snack och lite chat jockeys emellan är ett vanligt inslag under våra träningspass.

inte mej emot...kul träffa andra hästar också. 

Ridstilen varierar markant mellan de olika ryttarna.

Här lite lite bakom kan jag spana in de olika stilarna utan att verka oartig.

När vi åter är ensamma kan jag inte låta bli att undra om vi hästar också har olika stil och elegans. Jag tror ju nog säkert att jag själv har ypperlig utstrålning och skimmer. Kanske fler skulle ta efter min stil