När mina barn var små var de inte ute och gick med hunden utan skulle det promeneras kunde likväl kalven få följa med.
Kalven hette som sig bör Ferdinand och var snäll och from som den snällaste hund. Ett enkelt rep runt halsen och så bar det iväg.
Tänk, jag tror faktiskt att även kalven gillade promenaderna. Alltid trevligt att få träffas och umgås med invånarna i människobyn. Nu var det ju långt ifrån alla kalvar som uppskattade promenader. Några ville hellre stanna hemma i hagen och stångas med de andra tjurarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar