vad vore livet utan hundar

Vår granne har skaffat ny hud. En valp. En boxervalp.
Vi har haft många, för att inte säga massor av hundar men ingen boxer. Jag måste erkänna att det klack till lite extra i hjärtat när mannen och jag idag fick både beskåda och kela med den lilla.

Det är så ljuvligt med valpar, men man ska inte glömma att det förutom allt det där ljuvliga också är förknippat med en massa jobb och ansvar..

När mina barn var små fanns det alltid hund i familjen. mest schäfer var det på den tiden eftersom vi både födde upp, tävlade och for runt på utställningar.

Inte kan man ana att dessa ljuvliga varelser kan vara jobbiga och krävande. Men så är det. Det är ansvarsfullt att ha hund.

Det ska börjas i tid som man brukar säga.

Att lära sig bita i skyddsarm hör till utbildningen för en del hundar, men i denna ålder är det bara lek som gäller. För valpen gäller det oftast att stilla klådan i tänderna.

Ritz heter den här bitglade killen som föddes i februari 1984

Ett rejält tag om foten fungerar också. Kanske synd om barnen som nästan dagligen utsattes för denna omilda behandling

Efter träning är det skönt med lite vila och avkoppling. Då är det bara att sluta ögonen och rulla in i sömnen, precis där man befinner sig. På det glada 80-talet när dessa bilder är tagna var det modernt med heltäckningsmattor så det fanns alltid en mjuk matta att somna på.

Ute fick alla, även hästskötarna, hjälpas åt att se till att valparna inte kom till skada eller hamnade hos hästarna. 

Men, liten blir stor och tiden går fort. Innan man hunnit tänka tanken var valpen en stor och kraftfull unghund som nu stolt visade upp vad den lärt sig och började gilla att vara sin husse/matte till lags.