Så minns jag vårt gamla hus. Liten mysig innergård där vi ofta satt för att vi inte brydde oss om att gå runt huset in i trädgården. Också för att vi här från framsidan av gården hade vi full koll över vad som eventuellt hända utanför på vägen.
Här satt vi många timmar och tittade på alla våra katter och kattungar som vi hade på den tiden. Vet inte varför men ständigt flyttade det in nya katter som förmodligen var hemlösa. Här fick dom mat, husrum och kärlek. Vi älskar katter både jag och sambon.
Här ahade vi också koll på stallet. Inte för att det behövdes, mer för att vi ville. Saknar jag kanske gården? Nä faktiskt inte. Vi trivs som fisken i vattnet på vår nya gård.
Som man säger....allt har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar