Mellan Sankt Olof och Brösarp

Resan med ånglokståget startade i Sankt Olof och skulle ta oss tur och retur till Brösarp. Fullt av gamla reseminne sköljde över oss, det var ju trots allt denna typ av tåg som gällde på vår tid.

Stationshuset i Sankt Olof är en vacker byggnad som så väl känns igen. Ett typiskt stationshus, i vart fall här i vår omnejd.

Naturligtvis var ju mannen med på denna nostalgitrip.

På perrongen hälsades vi välkomna av konduktören, även han tidsenligt klädd

Så var det dags att ta plats i restaurangvagnen. här var det vackert dukat och bordsplacerat så det var bara att sätta sig på anvisad plats.

De passagerare som inte skulle till restaurangvagnen, som ju var förbeställt, fick gå ombord så snart tåget kom till perrongen. Vi andra fick vänta en stund medan personalen dukade om efter tidigare gäster.

Precis som på den tiden då det begav sig kom konduktören och ville se och klippa våra biljetter. Allt enligt 1956 års ordning.

 Förrätten var en ljuvlig laxmousse till denna ett glas vin (eller annan valfri dryck)

Huvudrätten som bestod av slottsstek med tillbehör serverades i karotter på varje bord.

 Såsen, len och god med mycket grädde

Slottssteken mör och vällagad. Smakade gammaldags. God.

Vin eller annan valfri dryck serverades till.

Efter ca en timma var vi framme i Brösarp där det var ett kortare uppehåll på ca tjugo minuter

De som inte åkt i restaurangvagnen kunde här köpa sig en fika i kafé Ångloket

Snart var det dags att åka ta plats i tåget för att åka tillbaka till Sankt Olof och slutstationen.

nu var det dags för dessert, pannacotta med äppelrisp, och kaffe eller te.

Det var här och nu jag begick mitt misstag för dagen.... jag åt även mannens dessert! Det skulle jag inte gjort. Nu blev jag på tok för mätt, nästan lite illamående. Att jag aldrig lär mig.

Så gick färden tillbaka till Sankt Olof och vi har haft en fin och trevlig dag.

Det blir soffhäng resten av kvällen.

bara några bilder

Känner ännu ingen lust och inspiration att skriva och finnas tillgänglig här på bloggen. Ännu är vi djupt skakade och ledsna över vad som för exakt en vecka sedan hände med vårat underbar föl, som för övrigt ännu står kvar på djursjukhuset och har blivit opererad ännu en gång. Därför blir det bara några bilder från gårdagens tävlingar i Danmark, Klampenborg som förvisso blev riktigt lyckad. Tre hästar till start och alla med pengar hem. En andra, en tredje och en fjärde plats är inte illa.

Det var en mycket varm dag igår och resan in var i det närmaste olidligt varm för hästarna. En dusch så snart vi kommit fram var på sin plats.

Boss blickar ut över Bakken kan det vara

Efter dusch är det skönt med en svalkade promenad innan det är dags att vila lite i boxen

Nathalie rider ner Lomax till start.....

 Efter målgång som duktig tvåa är Boss inte helt lätt att handskas med....

Elin sliter och kämpar för att övertala Boss om att de bör gå åt samma håll....

Det gäller sätta i klackarna...

Heman Cross i ledvolten på Klampenborg för första gången.....

Tydligen en av hans lugnaste dagar. Chris verkar nöjd

Jag tror de gillar varandra....

Fokus i färdriktningen....

Med spetsade öron en sista koll på publiken innan det är dags.

hemma

Det har nu gått några dagar sen i tisdags då vi var tvungna att åka till Djursjukhuset i Helsingborg och hämta hem mamma Cross a Lot eftersom personalen inte kunde sköta vård och omvårdnad av fölet med henne i närheten.

Det är ju naturligtvis inte optimal på något sätt, för någon av dem,  att så här tidigt skilja föl och mamma åt men det fanns inget annat alternativ i detta läge.

Mamma tolererade på inga villkor att någon kom in i boxen eller ens i närheten. Detta stressade naturligtvis både sto och föl och var en uppenbar fara för all personal. Därför fick Cross åka hem i tisdags. 

Hon står nu i vårt stall där vi har våra tävlingshästar för att hon inte ska springa och leta efter fölet här hemma.

Hon har ju stått där tidigare och hon kände igen sig med en gång.

Boss välkomnade henne med en svag gnäggning

och Lomax tittade nyfiket och tycktes gilla sällskapet han också.

Det var nog endast stallkatten knut-olle som lät det hela passera utan åtgärd.

när glädje förbytts till svartaste sorg

Allt kan vara över på någon minut.
Än en gång kan det konstateras att morgondagen vet vi inget om.
Vår lycka och glädje över vår fina fina fölunge och de fina tävlingsdagar med de andra hästarna vi fått vara med om nu under några veckor och månader har med ens ersatts av djupaste sorg.

På lördagskvällen hittade mannen vår underbara fölunge svårt skadad i hagen. På något vis hade han sparkat igenom/under vindskyddet i den blöta jorden. Efter allt regnande den eftermiddagen hade jorden blivit blöt och lös och gett vika. 

Nu var olyckan ett faktum.

Klockan var 21.30 och det var lördagskväll, helg naturligtvis. Distriktsveterinären ringdes omedelbart och vi hade turen att hon inte hade något fall just då. En timma senare var hon på plats.

Efter undersökning och konsultation med andra veterinärer blev det att lasta föl och mamma i hästbussen och bege sig till Helsingborgs djursjukhus, en resa på 9,5 mil enkel resa.

Det var aldrig någon diskussion utan att hästarna skulle stanna på djursjukhuset. Klockan fem på söndagsmorgon var röntgen och undersökningar klara och mannen kunde sätta sig i bussen och köra hemåt.

Det hade nu konstaterats att hoven skadats mycket svårt, nästan av, och att det naturligtvis skulle bli operation och sen (i bästa fall) lång lång konvalescens.

Det hela blir ju inte bättre av att mamman Cross a Lot inte är någon sällskaplig och vänlig häst. Personalen hade/har stora problem med henne. personalen är rädd för sitt liv.

På söndagen opererades fölet och nu återstår en orolig väntan på utgången. Enligt veterinären är det ca 50% att hans/hans brukbarhet går att rädda.

Våra hjärtan är fulla av sorg och tårar. Huvudet värker och att sova var inte att tänka på förrän många många timmar senare.  Först sent söndagskväll somnade vi både, om än oroligt.

Ett tack till distriktsveterinären som ringde oss på söndagskvällen för att fråga hur det var med fölet.

Igår körde vi till Helsingborg och besökte vårt underbara föl och hans bestämda mamma. 
Problem nummer två!!
Personalen kan INTE hantera, ens komma i närheten av föl eller mamma

Nu kan vi bara hoppas, be och hålla alla tummar.

Jag gråter när jag ser på bilderna.

i går var det tävling

Det var kanske inte någon högsommarvärme att tala om men det gick ändå bra med en fikapause invid gäststallarna på Klampenborg.

Det var Lomax tur igår att bjuda på spänning och tävlingsnerver hos en del av oss.

En macka med ägg och bacon brukar lugna upprörda tävlingsnerver. Bättre vara lite nervös med mat i magen än både nervös och hungrig.

Hästskötaren cool och lugn, likaså hästen ser det ut.
Lomax håller lite koll bortåt banan och kollar kanske in hur det går för de andra hästarna

Snart dags för ryttarna att komma ut.
Hästskötare och häst fortsatt lugna.

Jockey på plats.
Ridorder, sen till start.

Kanske kollar vår jockey in motståndarna eller kanske funderar han över hur han ska lösa dagens ritt på ett bra sätt.

Hästarna har defilerat och är nu på väg upp till startbilden. Inte långt kvar nu.

 Det blev en fjärdeplats. Vi är nöjda med både häst och ryttare

förberedelse inför kräftskivan

Idag har vi satt lite svartvinbärs och citronsnaps, blir nog fint till kommande kräftskiva.

Tiden rusar ju iväg så innan vi hunnit tänka är det dags att njuta av de delikata röda skaldjuren.

Jag måste säga att just denna vecka rusat på betydligt snabbare än andra veckor. Kanske beror det på allt tävlande som varit och är denna vecka.
Inte mindre än tre tävlingsbanor denna vecka.

I måndags var Heman Cross iväg till Stockholm och Sveriges nya fina galoppbana Bro Park. Start sent på kvällen, först klockan 21.00. Det blev en fin tredjeplats bara några centimeter från tvåan. Sen lång resa hem. Allt är bra med honom, trött men frisk och kry och det är ju det viktigaste.

I går startade Boss på Jägersro, vilket inte alls är hans favoritbana, det blev en fin tredjeplats till honom också.

I morgon drar vi iväg till Danmark och Klampenborg med Lomax som ska starta där. Spännande!

Sen är det ju ofrånkomligt att ta en tur till Jägersro på lördag då det är Derby, årets höjdpunkt för många galoppfrälsta.

Nu....tar jag en stund med min lyssnarbok.

Vi hörs.

ingen lek

Heman Cross, eller Herman som han numera kallas, har ju faktiskt namnsdag idag.  Namnsdagen firar han i Stockholm.

Han är på Bro Park för att tävla idag.  Första besöket på  nya fina galoppbanan i Stockholm.

På bilderna är han bara året gammal och livet är ännu en lek. Idag är det ingen lek....det är allvar idag.

Just idag den 12 Juli 2011 blev hans mamma Cross a Lot överraskande tvåa i Breeders finalen på Täby. En stor dag för oss.

Idag hoppas vi på sonen Heman Cross

se upp med motorcykel och sidovagn

Många av oss har ju semester nu och kan ta det lite lugnt och kanske passa på att testa lite kul och spännande aktiviter.

Om du ska framföra motorcykel med sidovagn....

kolla noga.

Så var det killen som köpt motorcykel med sidovagn. När han skulle ut och provköra tog han med sin stammande kompis i sidovagnen.

Han började köra men kompisen började stamma:
- D-d-d-d

Aha, han menar att jag ska dra upp farten lite, tänkte killen och ökade till 70 km/h. Killen stammade ännu högre:
- D-d-d-d-d

Han vill att jag drar på ännu mer tänkte killen och accelererade till 90km/h

- D-d-d-d-d-d skrek kompisen.

Visst, Han ska få se på drag tänkte killen och gasade upp i 120. Körde runt ett bra tag och när han slutligen stannar säger kompisen.

- D-d-d-d-d-d. D-d-d-det finns inget golv i sidovagnen.

Dålig, ja jag vet men vad förväntar du dig. Jag har ju också semester.

inget undantag

Detta är då verkligen inte någon bild på min Hoya. Nää, min har fått hamna i komposten. Det finns inte många, om ens någon, blomma eller krukväxt som står ut med att leva i vårt hem mer än på sin höjd någon dag.

Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom får vatten (ibland för lite, ibland för mycket), dom får ljus ( både de som ska stå ljust och de som inte ska), de blir omplanterade (när så behövs), jag pratar med dem (kanske mer svordomar) men de vill inte leva i vår familj.

Jag ger upp! Detta till trots så är det Hoyans eller porslinsblommans (som den också heter) dag idag.

Röjardag

På vår äng har vi en respektfull rishög som är kvarlämmnor från häckens ansning i våras. Att elda upp den enorma högen kräver en del förberedelser och absolut rätt väder och vind. Den var så placerad nära och under stora träd att mannen vill vidta stora säkerhetsåtgärder.

Här krävdes det tunga artilleriet.

Jag kan lova att högen var enorm

Det krävdes starka muskler att flytta på den

Nu ligger den på säkrare avstånd och vi känner oss betydligt lugnare när det senare i höst blir dags att tända på.