Hästen jag alltid kommer att minnas.

Bilden är tagen 1974  

Genom årens lopp har det passerat ett antal hästar som under kortare, eller oftast längre perioder bott hos oss.

Många har betytt mycket för mig, och en del glömmer jag ALDRIG.

Jag börjar långt tillbaka i tiden, till en av mina allra första hästar.

Kismet Lobell, var en varmblodstravare född 1962, svart till färgen och med en snygg exteriör.
Han sprang under sin karriär in 102000 kr, vilket var en ansenlig summa på den tiden.
Jag köpte honom för att ha som ridhäst. Affären gjordes upp på vintern och några dagar efter han anlänt till vårt hyrstall, spändes vagnen för och vi begav oss ut på en tur.

Vagnen, som var en stor tung åkvagn med järnhjul, hade jag fått låna av säljaren.
Mitt förstånd och kunskap räckte inte till att förstå skillnaden mellan att dra en sulky, som han gjort så många gånger, och att dra denna tunga vagn som tillika förde ett mindre oväsen då den framfördes på grus eller stenbelagda vägar.

Jag visste inte då att han under sin karriär som tävlingshäst varit känd för att ibland lösa problem på sitt eget lilla vis.
Skena var inget som var obekant för honom.

Sagt och gjort, vi hade bestämt oss för att köra och "tomta" på en förskola i en by dryga milen bort.
Först måste vi dock ta oss genom stan, som i detta fall var Lund och klockan var ca halv fem på eftermiddagen, alltså när all trafik var på väg hem.

Vid ett trafikljus inne i stan upptäckte vi att det inte var så lätt att stanna. Hästen var nu ganska ivrig och naturligtvis lite orolig.
Det gick helt enkelt inte att stanna eller ens sakta ner, det blev till att köra genom den trafikreglerade korsningen mot rött ljus.
Vi hade turen på vår sida. De andra trafikanterna kunde stanna eller sakta ner.

Nåja sent om sider kom vi fram och barnen blev förtjusta.

Hemvägen valde vi en längre men mindre trafikerad.
Alla kom hem oskadda och välbehållna.

Denna händelse har lärt mig mycket och jag tänker ofta på hur illa det kunde gått.
För lite kunskap och övermod räddades av en sund häst.

Många, många roliga minnen har jag av denna häst.
Jag tränade lite hoppning med honom och det kändes att han gillade att hoppa.
Vi startade i två hopptävlingar på klubbnivå. Han vann båda.

Han var förhäst till våra unghästar när vi red ut. Han var en klippa i trafiken.

Hästen fanns hos oss i 9 år och han har för alltid en plats i mitt hjärta
Han var hingst i hela sitt liv. Trots att vi på gården hade en del ston var han alltid hanterbar.

Han fick också betäcka två av våra travsto. Båda avkommorna startade men några större penningbelopp sprang de inte in.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att få en gladare, trevligare eller personligare häst än Kismet.

Hästen som lärde mig så mycket!