Jag blir inte riktigt klok på hur jag ska hinna med allt jag vill. Redan fredag. Veckan som nyss startade.
Vad har jag hunnit med då? Inte särskilt mycket i vart fall. Några turer till Svaneholm förstås, men det är väl mer att räkna som ett vardagligt måste. Hundarna måste ju komma ut på lite skoj de också.
Mannen har äntligen fått besiktigat hästsläpet. Har stått orört i flera år eftersom vi numera låter hästarna åka hästbuss.
Så har svärdotter och barnbarn vid några tillfällen ridit på Daddy. Kul att ha en så snäll och tålig häst som Daddy när man kommer till nybörjare med ingen ridvana alls.
Så har jag två dagar varit cirkelledare.
Ett första besök hos sjukgymnasten har det ju också blivit denna vecka.
Lite bakning, tvätt, strykning, sortering och lite plock har det ju också hunnits med.
Jo, kanske ändå. Jag har hunnit med en hel del denna vecka också.
Kisen på övre bilden hette Dag-Otto och var en kisse med en hel del personlighet. Dag-Otto fanns med oss redan i vårt föra hus och fick naturligtvis följa med när vi flyttade.
På nedre bilden välkomnar han Alfred som tillsammans med sin syster Agnes flyttade in till oss för snart sju år sedan.
Tyvärr finns inte Alfred mer men vi tänker ofta på honom och saknar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar