när tiden inte räcker till

Det är söndag eftermiddag, snart dags att försöka hålla lite kväll och varva ner.

Nu borde jag väl känna mig lugn och avslappnad och redo inför nästa arbetsvecka?

Men så är det inte. Jag stressar fortfarande runt mellan arbetsuppgifter som inte blivit gjorda under veckan med någon konstig förhoppning om att jag ska hinna ikapp.
Så är det ju naturligtvis inte. Det kommer inte att ske. Blir bara tröttare och mer stressad bara av tanken.

Nä nu, nu släpper jag datorn, går ner i köket och gör en äppelkaka som jag sen serverar med vaniljsås.
Det kan väl kännas som en fin avslutning på en söndag.

sova borta

verksamhetsplanering i dagarna två. Denna gång är det Backagårdens kursgård i Höör som står för värdskapet.

Här har vi förståss varit vid många tillfällen tidigare så vi känner oss riktigt hemma här. 

Idag bjuder Höör med omnejd på ett underbart höstväder, vindstilla, underbar temperatur och redan vackra höstfärger.

Rummen är väl inte så mycket att hurra över men det är rent och fräscht och det är väl det viktigaste.  Maten är också helt OK. 

På tal om mat så måste jag nog skynda på med att komma in i duschen så jag hinner bli klar till kvälens mingel och därefter en trerätters. 

Vad som bjuds vet jag inte men berättar imorgon.

jag skäms.....

Vi skriver den 25 september idag.
Följdaktligen var det den 24 september igår och jag missade att min arbetskollega och tillika gode vän fyllde år.

Jag uppmärksammade dock att han hade namnsdag och gratulerade honom till den men det gick aldrig upp för mig att det även var födelsedag, detta trots att jag vet när han fyller år.

Inte ens när han i telefon berättade för uppringaren sin ålder.

Han till och med frågade om vi skulle ha en tårta till vårt eftermiddagsmöte.....

Mitt under mötet kom jag på, ja visserligen efter en del antydningar, att killen fyllde år just denna gråa trista måndag i september.

För att på något sätt mildra min skam över att glömma en vän och kollega blir det för mig att bege mig till konditoriet och inhandla någon riktigt god  bakelse att avnjuta till eftermiddagskaffet. 

Budapestbakelser får det bli. Det gillar han.

Vad har jag lärt av detta?
Jo, inte hjälper det alltid att notera i sin agenda om man ändå inte kikar i den.

nya utmaningar

Ny vecka betyder nya utmaningar.

Denna vecka börjar några av mina uppdrag som cirkelledare också.
Först ut är data nybörjare och data fortsättning. 
Fulltecknade cirklar vilket är kul.

Måndagen kommer också att innehålla ett styrelsemöte ikväll.

Alltså en diger arbetsdag.

Hjälp vid datorn

Bra dag att få undan lite hemma.
Solen skiner men det är blåsigt och ganska svalt ute. Alltså en perfekt dag för inomhus sysslor som kanske inte alltid blir gjorda i rätt tid.

Sambon och jag har låst in oss i vars ett arbetsrum och sjunkit in i arbetet vid våra datorer.

Själv har jag skannat in en hel del foto. Ni kanske minns mitt datorhaveri som gjorde att alla foto försvann.
Nu är snart alla foto som jag hade i papperskopia klara. Återstår nu alla USB och minneskort, men det får bli senare tillfälle och får ta den tid det tar.

Sambon har tagit ett ordentligt tag i pappershögen och sorterat och kastat en ansenlig mängd. Nu går det faktiskt att se skrivbordsytan.

Sambon har förstås haft hjälp. Hjälp av katten Alfred som sällan viker från husses sida, dag eller natt. Det är bara husse som gäller.

Nu känner jag tydligt att det är dags för fika.
En kopp te och en kanelbulle kanske?

en äcklig historia

min hund vill inte va med på bild

Kan något bli äckligare än detta?Nä det tror jag inte. Eller det vet jag att det inte kan.

Min förhoppning om att efter en tidig morgon kunna sätta mig i någorlunda lugn och ro vid datorn och få undan allt som ligger där och väntar på hantering sprack ganska tidigt.

Det gick väl bra fram till att te och nytt varmt franskbröd från bageriet med nytt gott pålägg var avklarat.

Sen började det direkt.

Då kom jag på att jag nog borde lägga i en maskin tvätt medan jag satt vid datorn.
I tvättstugan fanns en hel del stryk-tvätt så jag beslöt att stryka några få plagg. Det blev 11 skjortor, 6 blusar, några T-shirts och två dukar.

Sen i rask följd blev det packning av te som på måndag skall skickas till kunder runt om i vårt vackra land.
Sambon kände att i detta höstväder skulle det vara gott med lite grönsakssoppa..... Grönsaker fanns hemma så det var bara att sätta igång.
Själv längtar jag efter skånsk äppelkaka så varför inte?
En tur till ICA för lite " bra att ha hemma" hann jag också med.

Är det dags NU att ta tag i arbetet vid datorn??

Neeeej nu kommer det värsta...............

En av våra hundar, naturligtvis den största, den med störst mage och förmodligen störst maginnehåll känner sig plötslig lite dålig!

Där på badrumsgolvet lämnar han ifrån sig tre högar i olika storlekar av tunt, lite segt halvflytande tarminnehåll som han just då kände ett enorm behov att bli av med.

För att göra saken än värre tog han ett eller kanske ett par steg i härligheten och spatserade ut i hallen och vidare till köket.

Nu var det bara att plocka fram hink, skurborste, trasa och rengöringsmedel och så var det bara att sätta igång med skura badrum, hall och kök.

Fint och fräscht blev det förstås men INTE planerat

Ojdå

Lördag morgon!  Ledig dag!  Inget inplanerat!  Sovmorgon! Hundarna och katterna ligger fortfarande och snusar i sina bäddar! Sambon  sover sött utan att snarka! Tuppen, eller rättare tupparna har ännu inte vaknat!
Allt lugnt och stilla........

Då vaknar JAG och kan absolut inte somna om.
Något litet fel på mig måste det ju faktiskt vara.

Varför kan jag inte ta till vara denna unika möjlighet.

Nää det får väl bli till att ställa väckarklockan även under helgerna. För då minsann  kan jag somna om.

Nu är det lika bra att gå ner, ut med hundarna och så förstås väcka sjusovarna i hönsgården.
Sen på med kaffe och te.
Nu ska här jobbas vid datorn resten av dagen.

veckans citat...alla dessa dagar

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet "

Så sant som det är sagt.

Livet går inte i repris så det gäller verkligen att ta tillvara dagen och njuta av den.
Det finns inte någon utsatt tid för hur länge livet varar.

 Alla har vi mycket att vara tacksamma och glada över.

Se det positiva och ta vara på möjligheterna

Tänk att få vakna varje morgon till en ny dag även om denna skulle vara en arbetsdag

historiens vingslag

En stilla promenad längs de trånga gatorna i gamla delen av Chania med alla gatuförsäljare, gycklare, restauranger och inte minst de historiska vingslagen. 

Här kan jag vandra nästan hur långt och länge som helst om det nu inte vore för värmen. 

Här finns naturligtvis många gatumusikanter, gycklare och underhållare som alla vill tjäna en liten slant. En del bättre än andra. Denna gycklare var väl kanske en av de bättre och fångade verkligen intresset, framför allt från den något yngre publiken

Kommersen är igång till långt fram på natten och det mesta finns att köpa här. Lädergatan drar alltid många turister. Nu är det ju inte så att det varken är billigare eller bättre kvalité än vad som erbjuds på turistgatorna kring hotellen men det är atmosfären. Atmosfären känns i hela kroppen.

För även om det är på kvällstid så blir det ganska snart för varmt och det gäller att svalka sig med kanske en iskall Mythos eller en riktigt smarrig glass. 

Här finns också en hel del små mysiga restauranger inklämda i de smala prången som man inte tror leder någonstans. Här är ofta maten  både bättre och billigare.

inte i min vildaste fantasi

Det trodde jag aldrig,
Inte i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att jag skulle få se vår älskade Boss i vinnarcirkeln på Jägersro som segrare.
Boss är en typiskt sk. "gräshäst".  Han är något av en Klampenborg specialist.
Allt eftersom åren gått har Boss presterat allt mindre bra på vår hemmabana Jägersro.

Visst har han stått som vinnare även här men på senare tid har det varit tydligt att Jägersros dirttrack inte är hans coup of tea.

Igår vändes den trenden och han fanns återigen i vinnarcirkeln.

Jag behöver väl inte berätta hur glada och stolta vi är.

I samma lopp hade vi också vår Derby Lodge som var ute i sin första start.
Resultatet blev något blygsamma åttonde placering, men vi är oerhört nöjda och glada ändå.

Derbys akilles häl är startboxarna!!!!
Han är i sanning inte så lätt att övertala att ta plats i dessa. Efter mycket trugande och en stackars tränare som blev översprungen kom Derby slutligen in i boxarna och kunde fullfölja sitt lopp.

Bilderna har jag lånat från Stefan Olsson, fotograf 

När tiden inte räcker till

Arbetsdagen som är till bredden fylld med ärende, telefonsamtal, mail, förhandlingar och besök.
Försöka vara lugn och hjälpa andra när man känner att tiden faktiskt inte kommer att räcka dagen ut.
Därtill konferenser, planeringar och möte.

När arbetsdagen, dvs det arbete som ger en inkomst, tar slut börjar arbetet med " min förening" där jag sitter ordförande och som sådan finns det alltid uppdrag att göra.

Andra intressen, som att läsa en bra bok, handarbeta, baka och laga mat, knalla runt på loppis och auktioner får ofta stå över.

Därtill kommer mitt eget företag som skall skötas.

Nu tycker väl ni att jag bara klagar och tycker synd om mig själv.

Nej då, så är det inte.
Tvärt om! Jag gillar att ha massor att göra, gillar fulla agendor, gillar kontakt med människor och gillar att prata.
Men ibland känns det fint att få prata (skriva) av sig lite.

Det enda som bekymrar mig är att tiden faktiskt inte räcker till!

Profeten Muhammeds enda dotter

Fatima =

Profeten Muhammeds enda dotter, ett föredöme i gudfruktighet och ödmjukhet:

Nää då så är det inte Fatima tillhör flocken   Equus ferus caballus som vi en gång ägt.   Alltså tamhäst.

Kanske det ändå är i mesta laget att kalla just henne för TAM.

Fatima var ett halvblodssto, härstamning minns jag inte längre, som jag en gång för länge sen köpte på mig.

Hon var ganska vacker och såg viktbärande ut med bra och rena gångarter.
Trots att jag inte kunde provrida henna beslutade jag ändå att genomföra köpet.
Fatima var ju väl riden och ägaren försäkrade att hon var en klippa. Framåt och pigg och älskade att jobba. Hinder och hoppning var hennes passion.
Nu bar det sig inte bättre än att ägaren inte kunde visa henne riden eftersom han för tillfället var sjukskriven för en ryggskada!!!!!! Han hade dumt nog trillat ner från hustaket och det var därför han med sorg i sitt hjärta kände sig tvungen att sälja denna fina häst med så mycket energi och framåtanda. En perfekt hopphäst.. Saknaden efter henne skulle bli svår men bäst för hästen………

Efter några dagar i vårt stall kom då dagen då Fatima skulle sadlas och ridas av mig för första gången………det höll även på att bli sista gången oavsett häst.

Redan vid sadling förstod jag att något var helt galet. Fatima slog, sparkade, högg efter oss, försökte kasta sig på golvet och trängde upp oss i stallväggen.

Nåja sadeln kom på och nu var Fatima lugn och harmonisk igen. Trodde vi!
När min fot tog plats i stigbygeln resta sig kusen i hela sin fulla längd rakt upp och blev stående så länge hon kunde, sen ett kast åt sidan.  Ceremonin upprepades varje gång min fot nådde stigbygeln

Nästa drag från min sida var hjälp att bli uppkastad.
Nu blev det ännu värre, åtminstånde för min del. Det är inte så himla roligt att försöka hålla sig kvar i sadeln på en häst som gör sitt yttersta för att stå rakt upp, kasta sig, ställa sig rakt upp och sen bocka.

Efter en del avkastningar lyckades jag hålla mig kvar så länge att jag, med hjälp från marken, lyckades gå en kanske två runder runt ridbanan. Sen avsittning.

Nu visste jag vad som behövde göras. Hästen måste ridas in, men först koll hos veterinär så beteendet det inte berodde på skador eller smärta.

Inga fel påvisades.

Inridningen tog lång tid men slutligen blev det bra och problematiken var borta. Hästen fungerade precis som vilken annan häst som helst.

Hur gick det med tävlandet undrar kanske du?

Nää någon tävlingshäst blev hon aldrig.

Hennes fart och framåtanda berodde mest på att hon vid varje försök till ridning skenade och gick inte att stanna.

Hindren forcerade hon i sken och flykt.

Fatima såldes som promenadhäst till hästvan familj på landet där hon fick traska runt i skogen.
Detta passade henne bättre.

Naturligtvis berättade VI hela sanningen om hästen. 

Någon bild av henne har jag inte. Tänkte inte ens på att fotografera henne vid tiden.
Jag tyckte förvisso ändå om henne men vi blev aldrig något par så att säga.

inte min stil

Att vara måndagstrött är egentligen inte min stil.

Ser det mer som måndagar är början på något nytt, orört och spännande.
Spännande för att jag till viss del kan påverka med trevliga, glada, intressanta och spännande saker.

Måndagar är fulla av energi efter en helg med vila och avkoppling.

Det är nu, just nu, jag kan börja en helt orörd vecka och fylla den med saker som jag själv vill. Sen tillkommer naturligtvis saker som jag inte vill eller ens kan påverka, men det är ju just det som är livet.

Måndagar får mig att tänka skoltiden, när jag varje måndag med glädje gick till skolan för att det kanske var just denna vecka som jag skulle få alla rätt på proven, nya bus på rasterna eller efter skolan åka till ridhuset och få rida drömhästen.

På tisdagen var allt som vanligt igen.

Skolan skit, rasterna för korta och drömhästen till någon annan.

Men nu är det MÅNDAG.

Hallå där...vad är det som händer?

Förstår att det kan vara med viss oro som hela flocken, bestående av tre hästar, gemensamt plockas ut från hagen för att samlas som sett annat picknick gäng på gräsbiten utanför hagen.

Husse, matte, tränare och hästskötare finns redan på plats samt det lite skrämmande släpet som tillika är kopplat till bilen.

Nu kan något vara på gång.

Nestorn i gänget, alltså Fran, blir placerad framför frontdörren väl synlig för unghästarna.

En och en leds unghästarna fram till landgången, lockade med mat och glada tillrop.

Vem vågar sätta upp hovarna och stå kvar eller rent av traska på några steg?

Det är alltså släpträning på gång.
Dags för unghästarna att bekanta sig med släp och bil, vilka under deras senare karriär som tävlingshästar kommer vara ett viktigt och ofta förekommande inslag.

Läskigt, ja visst men träning ger resultat.

Vad blir det för mat?

Ja, jag hade önskat att det blev något från menyerna i åt från förra veckan.

Kan ännu känna dofterna och ana smaken från ett kök som jag verkligen gillar.
Så här såg ofta våra luncher ut.

 Så här kunde det också se ut.
Lite vitlöksbröd och en helt underbar grekisk sallad.
Ett helt ljuvligt fiskfat från en fiskrestaurang i hamnkvarteren i Chania.
En obligatorisk glass att avsluta måltiden med.

 Det kunde också vara en Saganaki ost eller en typisk Mousaka, som jag verkligen älskar.
Grillade lammkotletter är också ett måste.
Kvällen kunde avslutas med en Irish Coffé

Nää, ikväll blir det något helt annat. Det blir Cassler Bombay. Gott det också men inte samma klass.

nygammal aktivitet

Idag blir det hästliv.

Först iväg för att kika på en eventuell nykomling till vår hästflock, sen blir det arbete.
Arbete med hästar jag väl inte så van vid under det eller de senaste åren.

Idag skall det bli tömkörning för en av våra fullblod som behöver lite alternativ träning.
Nu skall sele och linor fram.

Ganska länge sen jag utövade denna disciplin men det skall nog gå bra.
Visst är jag lite ringrostig med denna typ av sysslor men jag tror nog att pållen, även han, kommer att känna lite träningsvärk efteråt.

Nu bär det iväg!!!!

kan inte fatta

Mindre än en vecka sen vi lämnade denna underbara plats.

Kan inte fatta.....känns så länge sen.

Sitter nu här och kikar ut genom fönstret på regnigt och blåsigt höstsverige och bara längtar bort.
Tillbaka till värme sol och hav.

Tänk att få byta bort regn och snålblåst mot vågornas stänk. 

Byta höstkylan mot medelhavsvärme

Byta kontorsstolen mot solstolen på stranden eller vid poolen.

Byta väckarklockans ilskna signal på morgonen mot ljudet av hotellgäster som sakta och lugnt börjar röra sig mot poolen eller havet.

Byta en snabb eftermiddagsfika  vid skrivbordet mot en underbar afternoon tea på vår balkong

Det är nog tyvärr så att jag får nöja mig med att längta ett tag till.

Veckans citat.......sju dagar på ett år

Veckans citat:

det går sju dagar på ett år: måndag, tisdag, onsdag, torsdag,fredag, lördag och söndagt går sju dagar på ett år: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag.

ja det är ju i och för sig sant, men ändå……..

Just idag är det en av dessa nämligen FREDAG
Som jag har längtat efter just denna fredag.

FREDAG känns som smaken av en pralin eller ett glas gott vin.
Hur mycket jag än gillar mitt jobb och min vardag är det ändå något speciellt med en FREDAG

Kan inte fatta att det bara är en vecka sen vi var i Grekland. Känns som det var länge sen.
I helgen tänker jag planera in en ny resa. Vart och när vet jag inte men det skall inte dröja allt för länge

känns som en evighet

Nu har halva arbetsveckan gått.
Känns som jag jobbat minst en hel och då har jag in fact bara knegat tisdag och onsdag, alltså två ynka dagar. Värre än så, bara halv dag idag.
Vad har det blivit av ungdomen????

Tänk att lite semester kan ta så på en. Tror bestämt att jag kan vänja mig vid att vara ledig.

153 mail

Första dagen på jobb efter semestern. 153 mail på min dator.
Läsa och besvara dessa är allt vad jag hunnit med att göra fram till nu. Hur skall jag hinna ikapp?

Massor av planering med ärende, förhandlingar och studier ligger här på mitt skrivbord och bara väntar på hantering.

Jag ger snart upp!!!!!

Esmeralda

Söt som socker och ett hjärta av renaste guld. Så kanske man kan beskriva denna lilla söta häst som en gång för länge sedan föddas hos oss.

Orädd och trygg var hon en önskehäst för alla som var lite hästrädda. ”Alla” kunde rida henne.
Inte gjorde hon några bocksprång eller rusade iväg hej vilt.
Hade hon en lite mer erfaren ryttare blev hon lite piggare och var med på allt på ett trevligt sätt.
I hagen var hon omtyckt av de andra hästarna och aldrig inblandad i några hästkonflikter.
Hos oss stannade hon en del år innan det var dags för henne att få en ny familj att bli ompysslad och älskad av. 

Det blev dags för henne att ta steget ut i tävlingsvärlden.
Det visade sig att det där med hoppning var något som passade henne och som hon älskade att göra.
Det blev en hel del prisrosetter för henne och hennes duktiga ryttarinna.

Esmeralda finns inte längre, men vi minns henne och ler när vi tänker på denna fina individ.

jag river mitt hår i förtvivlan

Hjälp, paniken är ett faktum!

Jag berättade nog för ett tag sedan att jag drabbats av ett större, eller faktiskt ett totalt, datorhaveri.
Trodde att det mesta var reparerat och återställt till ingångsvärde. Igår blev jag dock varse något annat. Mitt bokföringsprogram var och ÄR borta. Fråga nu inte om säkerhetskopiering!!!!!
Har idag talat med supporten men tyvärr det går inte att rädda eller återställa. Återstår nu bara att ta fram alla deklarationspapper och återskapa ett "nytt företag".
Detta har lärt mig att säkertskopiera  ALLT jag är rädd om.

Nu beställer jag en extern hårddisk per omgående.

nu vet jag bättre

Det känns för dj..ligt rent ut sagt!
Kroppen lever som i en bubbla. Saknar värmen, havet och atmosfären.
Alla måsten har kommit tillbaka och agendan ser fullare ut än jag minns.
Nu vet jag dock bättre. Det krävs semester efter semester...........

Tusen tusen tack........

Först måste vi bara tacka för att ni, kära hus och djurvakter, har haft orken, viljan och modet att göra vår semestertripp möjlig.
Medans ni slet med att sköta höns,katter, hästar och hundar varav en löptik har vi lutat oss tillbaka och njutit av livets goda här på denna vackra plats.

Underbart hotell, god mat, härliga pooler, kall öl, salta havsbad och inga måsten. Så har vi haft det.

Lika vackert på kvällen som på dagen.
Det är fjärde gången vi bor här så nog är det så att vi trivs.